Även om jag har mina reservationer mot indexfonder som följer marknadsviktade index (se inlägg: här , här och här ) tycker jag att passiv förvaltning i grunden är en god tanke som har bidragit till en medvetenhet hos konsumenter kring pris och vad man kan kräva av en aktivt förvaltad fond. Den passiva indexförvaltningen växer i popularitet och andelen indexfonder har fördubblats sedan 2010 och idag utgörs 13% av fondmarknaden av indexfonder.
Den passiva förvaltningen har sannolikt också bidragit till att vissa fondförvaltare behövt avvika från index i högre grad än annars för att motivera mervärdet för deras tjänst. Forskning visar även på att ”traditionella” indexfonder i regel slår aktivt förvaltade fonder på sikt. En anledning till att indexfonder ofta vinner i längden är att dyra avgifter äter upp avkastningen vid aktiv förvaltning i kombination med att många så kallade aktiva fonder i själva verket följer index. Det är dessutom svårt för fondförvaltare av stora fonder i synnerhet att under längre perioder hitta undervärderade tillgångar som slår marknaden.
Är då indexfonder och passiv förvaltning den enda vägen?
Om vi köper den effektiva marknadshypotesen fullt ut så är svaret ja. Hypotesen säger att aktiemarknaden reagerar på all information så snabbt att det därför inte är möjligt för en förvaltare att välja aktier som är bättre än genomsnittet. Med andra ord går det inte att slå marknaden på riskjusterad basis eftersom några felprissättningar inte existerar. Med stöd i den effektiva marknadshypotesen så skulle vi också kunna dra slutsatsen att indexfonder är det bättre alternativet för majoriteten av befolkningen.
Verkligheten är mer komplicerad än teorin
I praktiken stämmer dock inte marknadshypotesen fullt ut då det bevisligen förekommer felprissättningar under perioder – i synnerhet efter att tillgångsbubblor brustit. I början av 1980-talet visade Robert Shiller att aktiekurserna med varierande framgång kan förutses på lång sikt. Shillers slutsats var att marknaden kan vara ineffektiv och att investerare kan utnyttja överreaktioner åt båda håll.
Intressant nog har nobelpristagaren Eugene Fama, en av skaparna till just den effektiva marknadshypotesen, på senare år visat på att det går att hitta hitta undervärderade aktier och köper man de aktier som har momentum bakom sig kan man slå index. Man söker alltså aktier som är lågt värderade som marknaden precis börjat få nys om och som stigit i värde senaste tiden och investerar i dessa.
Vi som utövar aktiv förvaltning är inte en homogen grupp
En annan intressant detalj i sammanhanget är att forskning pekar på att indexfonder slår den genomsnittliga förvaltaren, men inte samtliga. Tittar man på vilken avkastning som aktivt förvaltade fonder genererar över tid så är det stor skillnad mellan de bästa och sämsta fonderna och därmed indirekt fondförvaltarnas skicklighet. Det krävs ingen stor insats för att identifiera de förvaltare som konsekvent slagit sitt jämförelseindex över tid – en sådan fond har jag skrivit om här.
Det finns också en korrelation mellan det förvaltade kapitalets storlek och minskad avkastning. Det vill säga att de större fonderna som har miljarder att förvalta överlag presterar sämre än mindre fonder allt annat lika. Dessutom har många professionella fondförvaltare inte alltid incitament att slå index då de är ovilliga att riskera sina jobb genom att underprestera mot index ett enskilt år. Dessa förvaltare har inte incitament att vara långsiktiga och har inte obegränsat med tid i väntan på att momentum i en värdeaktie ska vända.
Att klumpa ihop gruppen aktiva förvaltare blir missvisande precis som det blir missvisande att att titta på medelvärdet och inte den aktive medianinvesterarens avkastning över samma period. Median säger också mer än genomsnitt eftersom extremvärden inte påverkar.
Det finns inte indexfonder för alla index
Som jag tidigare skrivit så tror jag att indexfonder för att nå upp till sin fulla potential behöver följa andra index än de som utgörs av de största bolagen viktade efter börsvärde såsom exempelvis likaviktade Mid Cap-index. Detta är en viktig poäng, då kunskapen om att en aktivt förvaltad fond förlorar mot sitt jämförelseindex tappar sitt värde om det inte finns någon indexfond som följer just det indexet. Det är därför enligt mig inte rättvist att jämföra alla fonder med sitt jämförelseindex om det inte går att investera (följa) detta index till låg avgift i praktiken. Om man vill vara petig är det dessutom få indexfonder som slår sina jämförelseindex över tid då även dessa fonder har transaktionskostnader.
Inte bara fördelar med passiv förvaltning
I en värld som domineras av främst marknadsviktade indexfonder skulle sannolikt risken för bubblor öka vilket ofta är fallet när stora mängder kapital koncentreras till ett begränsat annat investeringsobjekt. Med andra ord – vill alla ha en lägenhet i innerstan kommer priserna bli därefter.
Indexfonder hoppar allt som oftast över bolag där det finns starka ägare som äger en stor del av aktierna och där likviditeten är låg medan höglikvida bolag utan tydlig ägarbild är betydligt lättare för indexfonder att söka sig till. Om majoriteten av kapitalet söker sig till bolag som redan utgör en stor del av index skulle också sannolikt tillgången till kapital för små och nystartade företag begränsas dramatiskt.
I en värld där indexfonder dominerar tappar fondsparare också ett av de viktigaste verktygen för att påverka utvecklingen mot ett hållbart företagande etiskt och för miljön. Genom aktiva fonder finns nämligen helt andra möjligheter att tillsammans med andra småsparare indirekt utöva påtryckningar på företag som agerar oetiskt. Ironiskt nog skulle sannolikt en marknad som domineras av indexfonder skapa förutsättningar för aktiv förvaltning, då köplägen ofta uppkommer i anslutning till att bubblor spricker.
Slutord
Att helt avfärda aktiv förvaltning på grund av att den genomsnittliga fonden eller förvaltaren inte slår index efter avgifter är enligt min mening att dra en för långtgående slutsats. Jag tror att det kommer finnas en marknad för aktiv förvaltning även i framtiden och att en marknad som domineras av indexfonder inte enbart är av godo. För mig är det snarare frågan om hur stor marknaden för aktiv förvaltning kommer att vara i framtiden då passiva produkter blir allt mer sofistikerade?
Hur ser du på aktiv förvaltnings framtid – hiss eller diss? Och vad ser du för faror med en marknad som domineras av indexfonder?
Image courtesy of cooldesign at FreeDigitalPhotos.net
Att köpa aktier utan att använda huvudet (dvs index) det är lika smart som att ge upp innan man ens stigit upp för dagen. Priser styrs inte av rationellt agerande individer, utan snarare av motsatsen, det vet vi. Och så kommer det förbli så länge det är egna pengar man riskerar. Jag vill påstå att mycket av fondernas underprestationer styrs av att de satsar mer på volym än kvalitet, eftersom det är det de premieras efter. Kunderna är också alltför kortsiktiga, vilket bidrar till sämre resultat över tid. Sedan har vi de som inte ens försöker, som tex storbankerna. Mvh http://investera-pengar.blogspot.se/
Investerar du i en indexfond vet du vad du får och du är garanterad att få bättre avkastning än den genomsnittlige aktivt förvaltade fonden.
Med en investering i en aktivt förvaltad fond kan det gå åt båda håll och krävs egentligen rätt mycket tid att hitta en som man tror på. Lägger man ner den tiden kan man lika gärna köpa enskilda aktier. Så har svårt att se var aktivt förvaltade fonder har sin plats.
Ett annat misstag man ofta gör när man bedömer de aktivt förvaltade fonderna är att man lutar sig mot historiska data. Fem stjärnor på Morningstar är t.ex. ingen garanti för framtida framgång. Att bara titta tillbaks några år i tiden är inte nog för att bedöma en förvaltare. Den främsta utmaningen är därför att hitta rätt fondförvaltare utan att titta för mycket på historiken.
När sedan legender som Warren Buffett t.o.m. förordar indexfonder som det smartaste alternativet för småsparare är det kanske lätt att slänga in handduken och ge upp det egna aktieengagemanget. Vi som aktivt förvaltar våra egna aktieinnehav vill dock gärna tro att det trots allt är möjligt att överprestera index och jag är övertygad att det går. Som du skriver kan det finnas en korrelation mellan kapitalets storlek och förvaltarens framgång. Här har vi som småsparare en fördel då vi inte är ”bundna av kapitalet” utan vi tillåts investera i vilka bolag som helst, små som stora.
Bra poäng, det är alltid en god idé att försöka lära känna den som ska förvalta dina surt förvärvade pengar. 🙂
Ja, jag tycker det ofta blir lite väl svart eller vitt när det kommer till debatten kring aktiv och passiv förvaltning.
”Det krävs ingen stor insats för att identifiera de förvaltare som konsekvent slagit sitt jämförelseindex över tid” skriver du.
Det är lätt i slå fast – i efterhand. Men det svåra, närapå omöjliga, är ju att göra det i förhand. I backspegeln är investering en lätt match.
I takt med att priserna på indexfonder pressas ner och ETF:er kommer på bred front finns det allt färre fördelar för den breda allmänheten att försöka slå index genom aktiv investering i fonder eller enskilda aktier. Detta har alltfler upptäckt.
Till dem som ändå vill försöka investera i enskilda aktier säger jag såklart ”lycka till”. Var dock självkritiska och jämför ärligt resultatet med vad en balanserad indexportfölj skulle gett.
Att över längre tidsrymder, uthålligt, slå index är oerhört svårt.
“By periodically investing in an index fund, for example, the know-nothing investor can actually outperform most investment professionals. Paradoxically, when ‘dumb’ money acknowledges its limitations, it ceases to be dumb.” (Warren Buffett 1993.)