Jag fick en fråga för en tid sedan om varför jag inte köper preferensaktier som ett komplement till mitt säkra räntesparande och aktier. Innan jag svarar på frågan och reflekterar vidare tänkte jag lite kort redogöra för vad en preferensaktie är.
En preferensaktie är en aktie som vid utdelning och likvidation har företrädesrätt framför andra aktier, exempelvis stamaktier. Den här typen av aktier ger altså förtur till bolagets tillgångar vid konkurs, därav första delen av namnet. Preferensaktier ger alltså aktieägaren rätt till utdelning före innehavare av stamaktier. När emitterande bolag ställer ut preferensaktier anger de ofta ett fast datum då aktien ska lösas in till ett visst pris (inlösenkrusen). Inlösenkursen är känd på förhand och sjunker ofta med tiden och fungerar som ett teoretiskt kurstak. Emitterande bolag kan välja att köpa tillbaka aktierna vid en given tidpunkt under tiden och då gärna över inlösenkursen då det är en direkt vinst för bolaget. För småsparare som köpt i närheten eller över inlösenkursen blir det ingen bra affär.
Preferensaktier värderas efter bolagsrisk och det allmänna ränteläget. Bolagsrisken definieras utifrån bolagets förutsättningar att stå för sina finansiella åtaganden och utdelningen till preferensägarna. Preferensaktier utgivna av ett bolag med stark balansräkning och kassaflöde värderas högre än bolag med svagare diton. Preferensaktier handlas oftast till en högre kurs än stamaktier.
Vad är då en stamaktie? En stamaktier enkelt uttryckt de första aktierna som emitterades när företaget startades och som ger aktieägarna en rätt till bolagets tillgångar och resultat. Som ägare till stamaktier ökar din andel av vinsten i bolaget i takt med att verksamheten blir mer lönsam. Utdelningen fastställs på bolagsstämman för båda aktietyperna. Ägare av preferensaktier har dock i regel ingen rösträtt på bolagsstämman. För preferensaktier är den andel av vinsten som man som ägare får ta del av förutbestämd oavsett hur bra bolaget går.
Preferensaktier har blivit ett populärt finansieringsalternativ bland främst fastighetsbolag och är särskilt lockande för bolag med sämre finanser som har svårt att få finansiering på mer traditionellt sätt. Att emittera preferensaktier är en dyr finansieringsform i sig, men ger ändå det emitterande bolaget fördelar som gör att det lönar sig i det stora hela. Preferensaktierna räknas till bolagets eget kapital och bidrar därför till att stärka balansräkningen vilket i sin tur kan leda till bättre förutsättningar för bolaget i fråga att få finansiering från finansinstitut.
Men varför inte satsa på preferensaktier som ett komplement till de stamaktier jag äger idag?
Det främsta verktyget för att nå vår långsiktiga målsättning är enligt mig aktier. Jag ser räntesparandet som en tillfällig och säker investering i väntan på att köplägen dyker upp på börsen. Idag är ungefär hälften av vårt kapital investerat på börsen och jag hoppas kunna öka denna andel.
Utebliven utdelningstillväxt
Jag vill äga aktier där utdelningen i teorin kan öka i all oändlighet (preferensaktiers utdelning är oftast konstant) och jag vill inte behöva sälja på många, många år. Som aktieägare får jag ta del av företagets ökade vinster, något som inte gäller för preferensaktier.
Värdet minskar i regel med tiden
En preferensaktie har oftast en löptid på några år och kan lösas in av bolaget till ett förbestämt belopp som minskar med tiden, tillskillnad från aktier. Med andra ord är det svårt att vara långsiktig som ägare av preferensaktier.
Ingen garanterad utdelning
Som ägare av preferensaktier är du inte heller garanterad någon utdelning även om du har förtur. Hamnar ett bolag i ekonomiskt trångmål (Ej konkurs), vilket inte är ovanligt för de flesta bolag, kommer ägarna av stamaktierna att ha en tydlig röst. Kanske vill aktieägarna med rösträtt att bolaget återköper aktier när kursen sjunkit istället för att dela ut eller dylikt.
Starkt kopplade till det allmänna ränteläget
Högre risk än obligation- och räntesparande
I vissa sammanhang verkar man likställa preferensaktier med obligationer och räntesparande fast med bättre ränta, vilket självklart är galet. Risken är betydligt högre för en preferensaktie än för en traditionell obligation eller ett sparkonto där pengarna nästan är helt säkra. En obligation kan självklart också vara en riskfylld investering, se Grekland, men ett lands betalningsförmåga är generellt sett betydligt större än ett medelstort fastighetsbolag i Sverige. Även att likställa preferensaktier med företagsobligationer när det kommer till risk är haltande då risken för att räntan (utdelningen) ställs in är mycket lägre för en företagsobligation än för en preferensaktie. Ägare av företagsobligationer står också före i kön av långivare om olyckan (konkursen) skulle vara framme.
Slutord
Jag misstänker att jag inte kommer att bli populärare av att skriva detta, men jag kände att jag ville belysa riskerna med preferensaktier som kan vara lätta att förbise i nuvarande marknadsläge med låga räntor och hög riskaptit hos sparare.
Instämmer i ditt resonemang, dom som har preferensaktier har inte tålamod och lurar sig själva att dom får utdelningar oftare som dom kan återinvestera. Själv älskar jag att köpa aktier som ger utdelning i mars, april och maj. En större pengapott som gör att jag känner mig rik varje vår istället för att få mindre pengar utportionerade kvartalsvis eller månadsvis under året. Har också stora pengar på sparkonto som är redo att kastas in i stamaktier när börsen dyker vissa år.
Kul att du uppskattade mitt resonemanget! Alla har vi dock olika strategier och det kanske viktigaste är att vara påläst så att man som investerare är medveten om riskerna och agerar efter sina förutsättningar.
Ja, vore trevlig om börsen kunde falla ytterligare så att bevakningslistan blir billigare!
Mvh
Håller helt med om detta. Jag undviker preferensaktier eftersom uppsidan generellt sett är ytterst begränsad, nedsidan större än många tror, och de saknar potential till utdelningstillväxt. Risk/reward i stamaktier är mycket bättre (även om det i enstaka bolag kan vara mer fördelaktigt med preffen än stamaktien i samma bolag, t.ex. SAS). Köper jag fastighetsbolag så köper jag stamaktier. Och helst i bolag som inte har gett ut preffar utan istället koncentrerar allt kassaflöde på förvärv och utdelning till stamaktieägare, t.ex. NP3. Inom några få år kommer direktavkastningen från NP3:s stamaktie överstiga de flesta preffar som man kan köpa för samma pengar idag (pga utdelningstillväxt) och då har man förmodligen fått se aktien gå upp också (pga bolagets värdetillväxt och investerare letar direktavkastning).
Kul att höra att vi är fler som resonerar på samma sätt och tack för att du delade med dig!
Problemet är att investerarna nästan alltid gör misstaget att sälja vid nedgång och hoppar på det som känns tryggare. Se nedgången nu som en möjlighet istället. Investerarnas aktier är billigare och logiskt sett mer värda och attraktiva nu. Vill du sälja dina aktier då?
Ja, det är viktigt att vara långsiktig och för egen del anser jag att stamaktier främjar ett långsiktigt ägande i större grad än preferensaktier.
Håller med dig om att det finns en stor risk med preferensaktier. Vi har rekordlåga räntor och när väl räntor ökar kommer både obligationer och preferensaktier fall i värde. Själv tror jag det är riktigt riskabelt att jaga några procent direktavkastning eller ränta i preferensaktier och obligationer i dagsläget nu när vi har fått en vändning på räntetrenden. Tror en kombination av korta räntor och aktier är att föredra. Många ser preferensaktier och obligationer som "fixed income", men det betyder inte att värdet är "fixed" och vid en krasch så kan också preferensaktier krascha, se t.ex. Eniro.
Jag är av samma uppfattning – att en fördelning mellan aktier (stamaktier) och säker räntespar är att föredra i ett balanserat och långsiktigt sparande. De pengar jag har råd att förlora ska vara investerade i aktier, men saknas köplägen får likviderna vänta på ett sparkonto eller splitan räntefond.
Fall i värde?
Om man har köpt en preff UNDER inlösenbeloppet…så är det ju bara att ligga kvar!
Varför skulle man inte köpa för att behålla tills inlösen?
Kan minska i värde men utdelningen är konstant. Vet någon när räntan går upp och med hur mycket? Japan har levt i lågräntemiljö i många år nu…
När räntan höjs igen är det nog inte många som kan svara på och det är just den typen av frågeställningar jag inte vill ställas inför i mitt sparande. Oavsett om man väljer preferensaktier eller någon annan sparform för den delen är kanske viktigaste att vara påläst så att man som investerare är medveten om riskerna.
Inte alla preferensaktier som har en inlösenkurs och datum fastställt, tex Akelius inget inlösen datum , till styrelsen beslutar om det är det en "evig" preferensaktie. Är osäker på om det har fasställt inlösennivå också, tror inte de har det. Vet inte om det är fler som saknar inlösen datum och eller inlösenkurs.
Så dra inte alla över en kam.
Även om kursrisken är lika för den som andra om räntorna stiger.
Det är helt riktigt och det var av den anledningen jag skrev "En preferensaktie har oftast en löptid på några år".
Mvh
Angående inställd utdelning. Du skriver: "Kanske vill aktieägarna med rösträtt att bolaget återköper aktier när kursen sjunkit istället för att dela ut eller dylikt.".
Kan företaget göra så ? I prospekten står det i vissa fall att utbetalning av uteblivna utdelningar till prefägare plus ränta måste betalas innan värdeöverföringar till innehavare av stamaktieägare får ske. Borde inte aktieåterköp räknas som värdeöverföring till stamaktieägare ?
Dessutom kan inte utdelningar utebli helt så länge inte företaget går i konkurs, de går att flytta fram men läggs då på en viss ränta per år. Eller har jag fattat det helt fel ?
Intressant inlägg i vilket fall som helst. Har själv inte riktigt förstått mig på prefaktier helt och har därför inte vågat investera i det.
Bra fråga! Ja, har inget bra svar på om återköp räknas till värdeöverföring om jag ska vara ärlig. Kanske någon annan klok läsare vet?
Kul att du gillade inlägget. Det är en bra regel att inte investera i sparformer som man inte känner sig riktigt bekväm med!
Mvh
Anser att det är bra att du belyser preferensaktier och riskerna med dessa. Precis som du nämner gällande normalisering av räntan, vill jag inte gå och oroa mig för den dagen. Därav att jag också undviker preferensaktier.
//Havrebollen
Tack, kul att höra att du uppskattade inlägget!
Jag resonerar ungefär som du. Går det dåligt så går långivarna före i kön för att få ersättning. Går det bra så får ju främst stamaktieägarna glädje av det. Risk från två håll alltså. Hög utdelning i preffar ges ju inte för att det är riskfria placeringar utan för att locka folk till att ta risken.
Bra sammanfattat! Kunde inte ha sagt det bättre själv. 🙂
Kursrisken i preffar existerar väl inte så länge de har ett inlösningsdatum som du kan behålla dem till? Jag har investerat i några preffar och har inga problem att behålla dem tills inlösen. En stamaktie har stor kursrisk i dagens läge och ingen säkerhet i form av inlösenkurs.
Håller med dig!
En tanke, om räntan går upp och prefaktierna faller så ökar ju även direktavkastningen i dessa preffar. Hur kan det vara en risk eller något negativt?
Sant, men värdet på preferensaktier sjunker som sagt också och till skillnad från stamaktier saknas koppling till bolagets lönsamhet (som ägare av preferensaktier får du som sagt inte ta del av företagets framtida vinstökningar). Du riskerar därför sitta med ett värdepapper som sjunker i värde och där inflationen sakteliga äter upp direktavkastningen då inte utdelningen höjs.
Vill balansera lite känner jag.
Köp inte prefaktien om du inte tror på bolaget. Som du skriver så finns det en risk även i Prefaktien om företaget går i KK. Dock större chans till utbetalning än stamaktier. Man får jämföra pref med stamaktierna i bolaget. Tror du på stark uppgång, köp stamaktier då prefaktien inte hänger med uppåt på samma sätt. Tror du på ganska stilla eller något negativ kursutveckling men vill ha bra direktavkastning köp preffen. Tror du på KK ska du såklart inte köpa nåt av dem.
Jag köpte balder pref och hade både kursuppgång och utdelningar att glädjas åt under några år. Idag är kursen på samma nivå men massa utdelnings% har utdelats. Inte samma avkastning som stamaktien men lååångt bättre än räntesparkonto hos bank.
Självklart får man säkerställa att inlösenkurs finns och inte kan justeras ner av andra än prefaktieägarna. Då är det som att låna ut pengar och säga att låntagaren får bestämma ränta och ev återbetalning. Låter galet att bolaget ovan gör så, hade inte tagit i varken pref eller stamaktie med tång om det stämmer.
En prefaktie är egentligen ett alternativ till att låna av banken. Ofta med fastigheter kan inte banken sätta sig in i investeringen och bedöma risk/reward. Då måste företaget finansiera på annat sätt, tex prefaktie.
Har tex Balder kunnat köpa 10Mdr bostäder mer med uppgång på kanske 10%/år mot att betala 5%/år i utdelning så är det win-win för Balder, Stamaktieägare och prefaktieägare.
Bra inlägg. Är själv rätt inkörd på stamakter sedan tidigare och inte velat gå in i preffar ännu. Sparar ett stort (!) belopp på Spiltan räntefond istället med mina likvida medel.
En sak jag dock vill belysa gällande “utdelningstillväxt” som nämns hela tiden. “Divident Aristocrats” som varje år höjer sin utdelningsandel kommer såklart få en fin direktavkastning på investerat kapital på sikt. Ett problem med detta är dock att den faktiska utdelningen är ofta rätt låg till att börja med, så det absoluta direktavkastningen kanske ändå inte blir så bra… Ett exempel; Två olika bolag har en aktiekurs på 100kr. Det första har 10% utdelningstillväxt från 1,0 kr till 1,1 kr och det andra bolaget har 2% utdelningstillväxt från 10kr till 12kr. Man måste tänka på det, en hög utdelningstillväxt i procent kan vara väldigt låg ändå i absoluta tal om direktavkastningen är låg i realtid.
En annan sak som folk inte riktigt reflekterar över är ju att “ränta-påränta-effekten” hos ett rent utdelningsbolag ex Telia (Idag 8,3%!) resulterar indirekt i en utdelningstillväxt…. Ska förklara hur jag tänker. Bortsett nu från kurssvängningar hos ett högutdelande bolag som sällan höjer utdelningsandelen; Ett bolag med börskurs på 100kr med 10% direktavkastning har 10kr i direktavkastning. Vid återinvestering av dessa medel köper vi “gratisaktier” med direktavkastningen. Dessa aktier vi köper har ju i sin tur en direktavkastning… Detta innebär alltså att just återinvestera en hög direktavkastning och kunna köpa mer aktier av högutdelande bolag “gratis” leder till en indirekt ökning av din YoC% (Avkastning på investerat kapital). Ett enkelt räkneexempel: 100kr med 10kr i direktavkastning som återinvesteras. År 1: 110kr, år 2: 121kr. År 3: 132,1kr osv… År 3 är din utdelningsprocent på ursprungligt kapital 13,21%. Förstår ni hur jag tänker? Ränta-på-ränta-effekten värderar jag mycket högre än ständig utdelningstillväxt.
Kom gärna med kommentarer så jag får feedback om jag tänker galet 😉
/Martin
Tack, kul att höra att du gillar inlägget! Ja, du har två bra poänger som man som “utdelningsjägare” bör ha i åtanke och vara medveten om (även om jag inte gillar lönsamhetsutvecklingen i Telia de senaste åren).
Det är lätt att överskatta och bli bländad av de fina utdelningsdiagrammen som utdelningsaristokraterna erbjuder, men det viktiga är det du får i handen i form av utdelnings- och totalavkastning och då är det viktigt att inte köpa för dyrt (låg direktavkastning/högt P/E-tal).
Hej
Håller med om att det finns risker med preferensaktier, framförallt durationen (ränterisken i preffar) och en utebliven tillväxt i såväl aktien som utdelningen. Men jag ser preffar som ett fantastiskt proxy till räntebärande instrument för kortsiktig placering (upp till 2 år)
– Köper man under inlösenkurs finns ingen call risk, tvärtom din yield to maturity ökar den dagen den löses in
– Om man delar min syn på låg tillväxt och forsatt extremt låga räntor minst 2 år till är ränterisken mycket låg och bättre än räntefonder eller bankkonto.
Jag har svårt för att se en “normaliserad” tillväxt eller inflation på 2% inom 5-10 åren. Skuldberget globalt på alla nivåer (statlig, kommunal och individuell) är för hög för att räntorna kan höjas även om det är det “riktiga” beslutet.
Helt klart är stamaktier att föredra för långsiktig investering (10år+), men på kort sikt ser jag preffar som ett intressant instrument att investera i (under inlösenskurs och efter en grundlig analys av bolag och dokumentation)
Samme
Preffar får ju ses som fixed income, vilket man bör undvika om man är ung och/eller har en väldigt lång investeringshoristont då det är mkt bättre att försöka få så hög totalavkastning som möjligt (dvs både utdelnings- och kurstillväxt)