Utdelningens historia – utdelning till varje pris

I det här inlägget tänkte jag resa tillbaka i tiden till tidpunkten då utdelningen som vi känner den föddes. Den korta historiska eposen kommer även att beröra faran med utdelning till varje pris. Först en definition.

Vad är utdelning?
En trivial fråga för många, men för er som är nytillkomna kommer här ett kort försökt till förklaring. Ett företag kan antingen välja att återinvestera intjänade pengar i verksamheten eller att distribuera allt eller delar av dessa likvider till aktieägarna. Utdelningen utgör den andel av ett företags kassaflöde som med andra ord fördelas ut till aktieägarna. Man brukar säga att utdelningar inte ljuger då det är faktiska pengar som betalas ut till aktieägarna års-, halvårs- eller som i Nordamerika kvartalsvis. Förutom optioner är utdelningar det enda sättet för investerare att tjäna pengar på sitt ägande i ett aktiebolag utan att sälja sin andel i detsamma.

Historisk tillbakablick
Förutsättningarna för utdelningen som sätt att belöna aktieägare skapades under Europas stormaktstid indirekt genom Vasco da Gamas upptäckt av sjövägen till Asien i slutet av 1400-talet. Kort därefter  lärde holländarna känna farlederna och upprättade handelsförbindelser med asiatiska länderna. På 1400- och 1500-talet kontrollerades kryddhandeln av portugiserna, men i och med att världens starkaste sjömakt Nederländerna upptäckte handelsrutterna förändrades detta.

En holländsk jätte blir till
För att slå mynt av handeln bildades det Nederländska Ostindiska Kompaniet eller Verseenigde Oost-Indische Compagnie (VOC) på holländska. VOC bestod av tidigare självständiga handelsmän som tillsammans, genom att köpa aktier som gavs ut på börsen i Amsterdam, delfinansierade handelsresorna mellan Nederländerna och Asien.

VOC styrdes av 6 lokalt organiserade kamrar, av vilka den främsta låg i Amsterdam. Dessa kamrar utrustade fartygen och sålde varorna för kompaniets räkning. Ett styrelse för kamrarna bestående av 17 ledarmöten sammanträdde tre gånger årligen. VOCs ledning fick starkt inflytande över Nederländernas politik och kamrarnas direktörer var ofta också borgmästare i de stora handelsstäderna. Kompaniet kom att få monopol på handeln med Asien och bli världens då största och första multinationella bolag i ordets rätta bemärkelse. I utbyte mot att VOC av de Nederländska generalstaterna fick monopol på handeln i Asien åtog sig kompaniet att försvara och stå för rättskipning i området.

Varför började man dela ut?
Tidigare var handelsresorna engångsprojekt där de deltagande parterna splittrades efter att resan var fullbordad. I och med den nya bolagsstrukturen med aktieägare kunde plötsligt flera färder genomföras och utdelningen betalas ut återkommande till samma finansiärer eller ägare. För att belöna de handlare som ingick i det Ostindiska Kompaniet för deras risktagande delades pengar och råvaror ut – vilket motsvarar det vi idag kallar utdelning.

En intressant aspekt av VOCs utdelningspolicy var att delar av utdelningarna som sagt kom att betalas ut i natura istället för i pengar. Kompaniet delade ut stora delar av sina lager i början av sin etablering,  produkter såsom kryddnejlika och kryddor delades ut till aktieägarna, vilket inte är så konstigt mot bakgrund av att aktieägarna också var handelsmän. Vissa aktieägare vägrade dock med tiden acceptera den här formen av utdelning i varor och istället ville man ha pengar. Bank of England och Nederländska Ostindiska Kompaniet tog till sig kritiken och under 1700-talet delade man ut enbart pengar.

Början på slutet
Till skillnad från idag var militärt våld ett sätt att behålla marknadsdominans och Ostindiska kompaniet hade tusentals äventyrslystna soldater som såg till att invånarna handlade med holländarna. Många av dessa soldater ska även ha fyllt sina egna fickor genom smuggling och ett flertal folksrättsliga övergrepp genomfördes i VOCs regi. Med tiden kom kompaniets egna arme på ungefär 10 000 soldater och 40 krigsfartyg att delta i allt kostsammare krig för att bibehålla marknadsandelar i regionen i konkurrens med andra Europeiska stormakter. Lönsamheten sjönk dock i takt med konflikterna och den ökande konkurrensen, men trots det valde VOC att bibehålla utdelningsnivån och återinvesterade därför en all mindre del av vinsten i den egna verksamheten.

Eftersom Nederlänska Ostindiska Kompaniet (VOC) inte emitterade några aktier var man tvungen att vända sig till finansmarknaderna för att finansiera sin verksamhet och började därför låna pengar under 1630-talet. Med tiden blev också bolaget tvunget att finansiera utdelningen med lånade pengar. Skuldsättningen behölls dock konstant på en hanterbar nivå fram till 1730-talet för att sedan de kommande decennierna flerfaldigas och som mest var skulden 15 gånger större än det egna kapitalet. Efter flera förödande slag med engelsmännen och vikande lönsamhet stod VOC på ruinens brant och i slutet av 1700-talet hamnde kompaniet under statskontroll och upplöstes kort därefter.

Slutord
Det Nederländska Ostindiska Kompaniet (VOC) banade vägen för dagens multinationella jättar och är föregångaren till världen mest utbredda och framgångsrika bolagsform – Aktiebolaget. Historien om VOC visar också på farorna om aktiebolag inte finansierar sin verksamhet med intjänat kapital, utan förlitar sig på belåning för att bibehålla sin verksamhet och utdelning.

Vissa paralleller kan kanske dras vid bolagskonstruktioner som blivit populära nu när räntorna är rekordlåga nämligen REITs där man inte bygger upp eget kapital utan helt förlitar sig på investerare och belåning när det kommer till kapitalförsörjning?

För att ett bolag ska kunna bibehålla och öka utdelningen bör enbart de pengar delas ut som blir över efter att ett det förbrukat de likvida medel som behövs för att bedriva den löpande verksamheten och för att skapa avkastning genom investering. Det är inte fel med en hög utdelning om bolaget inte kan sysselsätta allt kapital till vettig avkastning, men VOC delade som sagt ut i princip hela sin vinst och mer därtill vilket gjorde att verksamheten i förlängningen blev lidande. Hade kompaniet sänkt utdelningen hade kanske dess storhetstid förlängts, även om geopolitiska händelser gjorde undergången oundviklig. Missförstå mig inte – jag tar gärna emot utdelning, men inte till vilket pris som helst.

 

Källor: Främst Wikipedia SV & ENG samt Imperiernas tid: Erövringen av världen 1815-1919