Sålt oljejätten Chevron

Min etiska granskning av portföljen var droppen som fick bägaren att rinna över beträffande mina försäljningsfunderingar kring Walmart. Samma granskning blev katalysatorn för ytterligare en aktieskiftning i portföljen då Chevron såldes av. Vad hade jag mer för motiv till min försäljning?

Chevron är beroende av prisutvecklingen och tillgången på främst två råvaror – i det här fallet på olja och gas. Detta är något som de inte själva kan påverka. Om priset på dessa råvaror är högt kommer marginalerna att följa med och vice versa.

I flera år har oljebolagen gynnats av det höga oljepriset. Priset på olja har dock börjat falla och det råder också en mördande konkurrens både kring olje- och gasresurser som blir allt svårare att utvinna och som kräver större och större summor investeringskapital. 
Chevron investerar allt mer för att öka produktionen av både olja och gas – något som är tydligt när jag tittat på kassaflödets utveckling. Det är tydligt att det inte är lika lönsamt att utvinna olja idag som det än gång var. 

Chevron kan inte heller kompensera för fallande marginaler genom prishöjningar eftersom deras produkter inte kan bli så mycket bättre än konkurrenternas att det motiverar ett väsentligt högre slutpris. Olja som olja och gas som gas förenklat uttryckt. Detta kan jämföras med ett företag som Atlas Copco, vilket har möjligheter att behålla sina marginaler även om priset på någon enskild komponent skulle stiga. Detta eftersom de med sin ”know how” skapar produkter där kvalitet är avgörande för slutpriset. De kan med andra ord justera priset på sin produkt för att bibehålla lönsamheten utan att förlora kunder.

Oljebranschen är riskfylld och det finns många scenarier som kan hota ett oljebolags intjäning och i värsta fall existens. Oljeutsläpp med tillhörande skadeståndssummor på miljarder dollar är en av de allvarligaste riskerna. Det finns också en politisk risk i form av regleringar och statligt ägda energibolag som kan få för sig att ändra spelreglerna på marknaden.