Som småsparare har vi inte mycket att säga till om i de bolag vi äger och får hoppas att medarbetare och ledning gör ett bra jobb. Det finns dock två beslut som en småsparare har full kontroll över – nämligen till vilken kurs man vill köpa och sälja en aktie.
De flesta av oss som på ett eller annat sätt handlat med aktier ett tag har en ganska klar bild av till vilken kurs vi kan tänka oss att köpa en aktie. Vi har explicita eller implicita kriterier som avgör till vilket pris vi kan tänka oss inhandla en specifik aktie. Det är dock betydlig färre av oss som har lika tydliga kriterier för när man ska sälja och säljbeslut är bland de svåraste som en investerare kan fatta.
Säljbeslutet är minst lika viktiga som köpbeslut
Det talas ofta om hur viktigt det är att köpa billigt, men det är också avgörande för totalavkastningen att sälja till rätt pris. Jag kommer dra mitt lilla strå till stacken och i detta inlägg behandla på vilka grunder jag inte tycker man ska sälja en aktie. Inlägget ska inte ses som raljerande från min sida, utan snarare som en syndernas bekännelse då jag själv har sålt på tveksamma grunder under min karriär som privatinvesterare.
Dåliga anledningar till att sälja
Sälja för att köpa tillbaka när kursen har sjunkit
Ponera följande scenario: Du har suktat efter en aktie ett bra tag och slår till slut till. Du känner dock i efterhand att du betalade lite för mycket och funderar på att sälja aktien och köpa tillbaka den samma när den är på en mer attraktiv nivå. Marknaden är ju trots allt högt värderad enligt de flesta bedömare, så kursen kommer sannolikt sjunka.
Tyvärr är det sällan riktigt så enkelt. Att försöka sig på marknadstajming i sig är svårt och något jag tycker man ska avstå ifrån och även om marknaden faller är det inte säkert att just det bolag som du precis sålt blir billigare. Marknaden representeras för de flesta av viktade index (såsom OMXSPI) vars utveckling inte säger något om börsens genomsnittliga utveckling. Följande bild som den gode 40procent20år sammanställt tycker jag är mycket talande i sammanhanget.
Det finns med andra ord en väldigt svag korrelation mellan ett genomsnittligt bolag och de viktade indexen och risken är att man tar ett säljbeslut baserat på fel data.
Säljbeslut baserat kursens utveckling
På många aktieforum och även på twitter kan man läsa förutsägelser om hur kursen för en given aktie ska utvecklas baserat på tidigare kurshistorik. Säljråd ges baserat på kursens utveckling utan relation till det underliggande värdet. “All Time High” (ATH) är ett begrepp som jag ofta ser missbrukas tillsammans med kurshistorik som en anledning att sälja en aktie. Det kan låta något i stil med: “Jag borde sälja då kursen är nära “all time high”, men vilken bäring har enbart kurshistoriken utan en koppling till den underliggande lönsamheten? Väldig liten skulle jag säga. Jag skulle bli mycket mer oroad om flera värderingsmått såsom P/FCF och P/B var på ATH.
Det finns ingen garanti för att historien upprepar sig som det så fint heter, men sannolikheten för att man gissar rätt (för det är vad vi alla gör) är större om vi tittar på bolaget. Det gäller med andra ord att inte enbart titta på priset utan att också skapa sig en uppfattning om det underliggande värdet.
Sälja enskilda aktier med portföljallokering som svepskäl
Något som jag tror att de flesta av oss gjort vid något tillfälle är att sälja för att kompensera för tidigare förluster. Föreställ dig att ett av dina bolag, låt oss kalla det bolag A, har gått dåligt en längre period och du beslutar efter mycket om och men att sälja bolaget med förlust. I detta läge är det mänskligt att vilja vinna tillbaka förlorad mark genom att realisera en vinst. Problemet med detta sätt att tänka är att man indirekt går ifrån de analyser man gjort av båda aktierna och likställer deras värde och potential. Återigen är det känslorna som styr. Man kan lite överdrivet likna detta beteende med casionspelaren som precis förlorat hälften av sina pengar och i affekt satsar allt på rött för att rädda sin heder.
På liknande sätt kan man lockas att sälja delar av ett innehav där kursen stigit kraftigt för att aktien nu tar upp en för stor del av portföljen. Risken känns för hög, men är det snarare så att man är osäker på sin ursprungliga analys eller att man tagit rygg på någon och börjar få kalla fötter? Är risken verkligen lägre i den aktie man omfördelat till? Eller äger man bara ytterligare en aktie?
Försäljning på grund av utdelningsbesvikelse
Det finns de som direkt säljer ett innehav för att utdelningen sänkts eller uteblir, men då är risken stor att man tar ett förhastat och felaktigt beslut. En sänkt utdelning kan visserligen vara ett symptom på att något inte står rätt till men det bör inte automatiskt leda till att man säljer. Istället bör man titta på själva orsaken till sänkningen och fundera ett eller två varv till innan man agerar. Det är inte utdelningen man betalar för utan andelar i ett bolag och det är verksamhetens framtida förutsättningar att leverera utdelningsavkastning som är det viktiga.
Säljbeslut fattat på grund av ett dåligt kvartal eller två
Oavsett hur kvalitativt ett bolags verksamhet är kan det råka ut för verksamhets- och branschspecifika problem. Till och med det stabila JNJ råkade för ett antal år sedan ut för produktionsproblem som påverkade aktiekurs och resultat. Att sälja på grund av ett dålig kvartal eller två tyder på att man inte riktigt tror på bolaget. Har man gjort sin hemläxa innan själva investeringsbeslutet är det istället vid sådana tillfällen man ska öka sin andel i bolaget.
Hur vet man då om problemen är tillfälliga? Det vet man ofta inte i ett förstaläge utan man måste utgå från att ens investeringsantagande fortfarande gäller och avvakta. När du väl får kvartalsrapporten så har sannolikt problemen varit kända inom bolaget en tid och bolaget har påbörjat åtgärder för att lösa dessa. I dessa lägen är min erfarenhet att det ofta är bättre att inte agera, utan avvakta händelseutvecklingen. Jag skulle säga att det krävs mer än ett kvartal för att bedöma om problemet är så allvarligt att det riskerar att förändra bolagets långsiktiga lönsamhetspotential till det sämre.
Slutord
Att veta när man ska sälja är som allt annat i teorin ganska lätt, men i praktiken mycket svårare. Det är särskilt svårt eftersom mycket står på spel vid en försäljning – utdelning i all ära, men det är försäljningstillfället som i många fall avgör hur framgångsrik en aktieinvestering i slutänden blir. Eftersom det är så mycket som står på spel aktiveras starka känslor som girighet och rädsla.
Det är emellertid väl värt den tid det tar att fundera på ens beteende när det kommer till försäljningar då riktigt framgångsrika investerare inte enbart har förmågan att hitta och köpa bolag till bra priser, utan också förmågan att sälja aktierna vid rätt tidpunkt. I kommande inlägg kommer jag att vända på frågeställningen och beskriva när jag tycker att det kan vara motiverat att helt eller delvis sälja ett aktieinnehav.
Det kan finnas skatteskäl att sälja också. För att kunna kvitta när man har chansen.
Ja helt rätt, även om individer som säljer av den anledningen sannolikt blir färre och färre på grund av de nya sparformerna där skatten dras löpande. Jag tycker dock inte att skatteskäl ska vara det huvudsakliga argumentet för att sälja utan snarare en bidragande faktor.
Mvh