Idag eller igår, beroende på tidszon, rapporterade BHP Billiton resultatet för det senaste halvåret. Rapporten var ingen munter läsning för oss aktieägare. Råvarujätten gjorde sin första förlust på 16 år och redovisade ett negativt resultat på 5,67 miljarder dollar jämfört med en vinst på 5,35 miljarder för samma period ett år tidigare. I samband med rapporten meddelade BHP Billiton att man sänker utdelningen med hela 74% och man överger därmed sin progressiva utdelningspolicy. Utdelningssänkningen är den första sedan 1988.
Vad har då hänt på lite drygt ett år? Har BHP Billiton blivit ett sämre bolag? Svaret på den sista frågan är enligt mig nej, även om man kan ifrågasätta ledningens beslut att tillsammans med huvudkonkurrenterna Rio Tinto och Vale översvämma marknaden med järnmalm. Men om inte bolaget försämrats vad är då problemet? För oss som inte levt under en sten senaste året är svaret lika enkelt som det är självklart – produkterna man säljer har minskat i värde. Eller med andra ord priset på råvaror såsom järnmalm och olja har sjunkit till nivåer som få kunde föreställa sig för ett år sedan. Tabellen nedan visar på hur priserna förändrats för de råvaror som ingår i BHP Billitons produktportfölj, vilket jag tycker talar sitt tydliga språk.
Det var det extremt låga priset på olja som tvingade BHP Billiton att skriva ner värdet på sina nordamerikanska skifferoljetillgångar med nästan 5 miljarder under perioden. Utöver nedskrivningar relaterade till oljepriset belastades också resultatet av engångsgångskostnader kopplat till dammolyckan i Brasilen på nästan 900 miljoner dollar (en olycka kommer sällan ensam).
Är framtiden enbart bäcksvart?
Nej, det finns ljus i tunneln. Råvarujätten är inte ensam om att svettas på grund av de låga råvarupriserna – flera konkurrenter har det tufft och de flesta har det ännu tuffare än BHP Billiton vars balansräkning fortfarande är bland de starkaste i branschen med en soliditet på 52%. Förändringen av utdelningpolicyn förväntas spara ca 6 miljarder dollar, vilket tillsammans med planerade kostnadsbesparingar kommer att göra att BHP har goda förutsättningar att köpa fina tillgångar från krisande konkurrenter med sämre finanser.
Hur kommer jag agera i och med förlusten och utdelningssänkningen?
Kommer jag i och med den stora förlusten och utdelningssänkningen omedelbart ska sälja mitt innehav? Nej, självklart inte. Man ska aldrig köpa och sälja aktier i affekt, utan i lugn och ro låta besluten verka fram. När jag först investerade i bolaget var jag medveten om att det finnas risker med att köpa ett bolag som är beroende av råvarupriser för sin intjäning, men bedömde att bolaget var väl rustat för att klara ytterligare nedgångar av råvarupriserna av främst tre anledningar:
Bolaget har bland de lägsta produktionskostnaderna per producerat ton järnmalm i kraft av sina effektiva anläggningar i Australien, den mest diversifierade råvaruportföljen i branschen och bland de starkaste balansräkningarna i sektorn.
Jag är av uppfattningen att inget av det ovan nämnda har förändrats, även om jag inte i min vildaste fantasi kunde föreställa mig ett så brant prisfall. Huruvida investeringen kommer att löna sig på sikt beror enligt mig främst på om råvaror i allmänhet och järnmalm i synnerhet återhämtar sig från nuvarande nivåer.
Jag kommer att tillsvidare behålla mina aktier då jag fortfarande tror att bolaget har bland de bästa förutsättningarna i branschen att överleva denna råvarukris och kanske till och med komma ut starkare på andra sidan. Tror man emellertid att råvarupriserna kommer att stanna på denna nivå väldigt länge eller är kortsiktig ska man nog sälja.
Vad kan vi då lära oss av detta?
Den första lärdomen är att det i regel är klokt att undvika råvaruberoende bolag som har begränsade möjligheter att styra sitt öde (i en sådan extrem marknad som denna) då de inte själva kan höja priset på sin produkt genom att erbjuda bättre kvalitet.
Det är lätt hänt att enbart fokusera på årets avkastning och glömma bort att det är den långsiktiga utvecklingen som avgör hur stor den slutgiltiga utdelningsavkastningen blir. Mina tidigare jämförelser har visat på att det är långt ifrån alltid det bolag med jämnast utdelningskurva som på sikt levererar den högsta utdelningsavkastningen.
En annan lärdom är att man inte bör drabbas av panik för att ett bolag sänker utdelningen. Istället bör man titta på själva orsaken till sänkningen och fundera ett eller två varv till innan man agerar. I dessa lägen är det i slutändan ofta bättre att inte agera.
Sist men inte minst – glöm inte bort att det inte enbart är utdelningen vi betalar för utan främst andelar i ett bolag och att det är verksamhetens framtida förutsättningar att leverera utdelningsavkastning som är det viktiga. En sänkt utdelning är visserligen ofta ett symptom på att något inte står rätt till men det bör inte automatiskt leda till att man säljer. Istället bör man titta på bolagets långsiktiga förutsättningar.
Så länge det är stater som styr över råvarupriser och inte marknaden så är det helt omöjligt att göra några som helst kalkyler. Till synes obegränsade statliga medel håller gruvor under armarna så de kan fortsätta överproducera till förlust. Om Kina, Europa, Australien, USA mm kan komma överens unilateralt, och inte bara öka skyddstullar så blir branschen intressant. Dessförinnan är det hela bara korrupt och i obalans.
Ja, det är onekligen problematiskt att aktörer som Kina subventioneras, även om det finns gränser för hur långt stater kan gå för att skydda sin inhemska industri. Jag kanske har en för optimistisk syn kring den fria marknadens förmåga att på sikt belöna bolag som BHP Billiton som har en kostnadseffektiv verksamhet.
Följande stycke tycker jag är ett väldigt märkligt resonemang:
“Vad har då hänt på lite drygt ett år? Har BHP Billiton blivit ett sämre bolag? Svaret på den sista frågan är enligt mig nej…Men om inte bolaget försämrats vad är då problemet? För oss som inte levt under en sten senaste året är svaret lika enkelt som det är självklart – produkterna man säljer har minskat i värde.”
En liten jämförelse med Facit AB från wikipedia: “År 1970 kom att bli höjdpunkten i Facits historia……. redan 1972 hotades Facit av konkurs.”
Facit var en världskoncern som tillverkade mekaniska kontorsmaskiner och marknaden för dessa slogs ut av ny teknik. Enligt ditt resonemang skulle man då kunna säga att Facit inte blev ett sämre bolag utan det var bara produkterna man säljer som minskat i värde?
För mig är det alldeles självklart att kvaliteten på ett företag hänger ihop med dess förmåga att ta betalt för sina produkter.
/LD
Råvaruberoende bolag inte kompensera för fallande marginaler genom prishöjningar eftersom deras produkter inte kan bli så mycket bättre än konkurrenternas att det motiverar ett väsentligt högre slutpris. Olja som olja och järnmalm som järnmalm förenklat uttryckt.
Ett företag såsom Apple har emellertid möjligheter att behålla sina marginaler även om priset på någon enskild komponent skulle stiga, eftersom de med sin ”know how” skapar en helt ny produkt där kvalitet är avgörande för slutpriset. De kan med andra ord justera priset på sin produkt för att bibehålla lönsamheten utan att förlora kunder.
Vad BHP och Rio emellertid kan påverka är vilka volymer man utvinner/producerar och till vilken kostnad, men högre volymer lägre kostnad kan inte kompensera för fallande priser. Råvarubolag som BHP behöver därför se till att man har en stark balansräkning, då intäkterna kommer variera från år till år i och med råvarornas prissvängningar. BHP är både en “low-cost provider” och har en stark balansräkning.
Hej,
När jag kikade på nyckeltalen via 4-traders ser det ut som att BHP billiton nu värderas till egenkapitalet eller strax under egenkapitalet (jag är dock lite osäker på om det kan stämma). Frågan är om det någonsin inträffat tidigare. Råvaror eller företag av commodity-typ är volatilt men om man ska investera i detta så är en lågkostnadsproducent som BHP antagligen det bästa valet. Dessutom är teknikrisken låg med denna typ av bolag. Jag har läst någonstans att “Big oil” gett en överavkastning på 2-3% jämfört med index sett över flera decennier, men att de kan underprestera under lång tid pga av att priserna är så volatila. Nu säljer ju BHP utöver olja flera andra råvaror och framförallt järnmalm så man kanske inte kan räkna in de i den historiken. Av detta har jag hursomhelst dragit slutsatsen att denna typ av bolag antagligen bör ägas över extremt lång tid på flera decennier och att tex 10 år är för kort tid. Jag tycker råvarubolagen ser intressanta ut till en pensionsportfölj i nuläget men att försöka pricka botten är förmodligen dömt att misslyckas. Mvh Per
Hej Per!
Jag tror du är helt rätt ute i ditt resonemang. BHP Billiton är ett sant test för den som hävdar att hon eller han är långsiktig. Jag är övertygad om att vändningen kommer, men jag skulle inte satsa en krona på att gissa tidpunkten för den samma. I vilket fall ska det bli spännande att om några år utvärdera vilken utdelningsavkastning som BHP Billiton genererat jämfört med mer “säkra” alternativ.
Mvh