I förra veckan rapporterade ett av mina norska bolag som främst verkar inom olje- och vindkraftsbranschen. Rapporten var som väntat inget att hurra för, om vi tittar på nettoresultatet för helåret, även om det sista kvartalet var ett steg i rätt riktning.
– För helåret ökade Bonheurs intäkter med 20% till 12 347 miljoner NOK (10 257 miljoner)
– EBITDA ökade med nästan 8% till 4 322 miljoner (4 012).
– Nettoresultatet från kvarvarande verksamheter sjönk däremot med nästan 59% till 605 miljoner norska kronor (1 474) främst på grund av ned- och avskrivningar och högre kostnader.
Vinsten per aktie backade till 6,5 norska kronor jämfört med föregående års vinst på 12,6 NOK per aktie. Utdelningen sänktes från 7 till 2,5 NOK.
De räntebärande skulderna i konglomeratet var i slutet av året 18 750 miljoner norska kronor, en ökning med 6 208 sedan årsskiftet 2013/2014. Likvida medel uppgick till 5 674 miljoner, en ökning med 295 miljoner norska kronor jämfört med samma period 2013. Den ökade belåningen beror främst på kostnader kopplade till det nya borrskeppet Bolette Dolphin och borrplattformen Bollsta Dolphin. Soliditeten (andelen eget kapital) är nu 35% jämfört med 40% vid årets slut 2013.
Mina reflektioner
Vinsten för helåret 2014 minskade främst på grund av ned- och avskrivningar samt högre kostnader i samband med varvsvistelser, men även lägre elproduktion och elpriser påverkade vinsten negativt. Det sista kvartalet var dock ett steg i rätt riktning, även om riktigt gynnsamma valutakurser lyfte vinsten. Jag håller för övrigt med bloggaren Vägen till frihet om att Bonheurs redovisning lämnar övrigt att önska. Ni hittar hans ärliga och matnyttiga sammanställning här.
Att ledningen inte väljer att dela ut mer till aktieägarna ser jag som ett tecken på att man förväntar sig att det tuffa affärsklimatet kommer att hålla i sig. I dagarna kom statistik om att antalet riggar i drift inom olje- och gassektorn i USA minskat med 48 till 1 310 senaste veckan.
För Bonheurs del är det två plattformar och ett borrskepp som riskerar att stå utan kontrakt i slutet av året och i början av 2016. Var efterfrågan på riggar är på väg är den stora osäkerhetsfaktor, för även om övriga verksamhetsgrenar skulle förbättra sin lönsamhet framöver så är FOEs inverkan på VPA betydande.
För Bonheurs del är det två plattformar och ett borrskepp som riskerar att stå utan kontrakt i slutet av året och i början av 2016. Var efterfrågan på riggar är på väg är den stora osäkerhetsfaktor, för även om övriga verksamhetsgrenar skulle förbättra sin lönsamhet framöver så är FOEs inverkan på VPA betydande.
Jag tror dock att Bonhuer har förutsättningar att klara den tuffa riggmarknaden i kraft av sin diversifierade verksamhet, sina tillgångar och kassa på 5,7 miljarder NOK. Det är positivt att konglomeratet än så länge växer omsättningsmässigt och jag tror att framförallt Offshore Wind och Renewable Energy har framtiden för sig.
Jag kommer inte att öka mitt innehav i närtid, dels för att jag vill diversifiera portföljen ytterligare och dels för att det är för många osäkerhetsfaktorer kring riggarnas skick och hur efterfrågan kommer att utvecklas. Jag känner mig med andra ord tillfreds med de 5,2% som BON utgör av min portfölj i nuläget.
Ha en bra dag!
bra tankar. har själv skrivit en hel del om framförallt fred olsen energy och om utsikterna för deras enheter framöver.
Ha det fint.
Tack, ska titta på det du skrivit. Alltid bra med fler infallsvinklar! Trevlig helg!
Går själv i tankarna om att dumpa Bonheur från portföljen iom utdelningssänkningen och framtidsutsikterna. Du har inte funderat på att lämna Bonheur, isåfall varför?
Visst är jag besviken på utvecklingen, något annat vore att ljuga, men jag tycker mig se värden i konglomeratet och jag har tid och råd att vara långsiktigt. Jag är dock inte helt förtjust i bolagets starka beroende till olja och det har fått mig att fundera på om jag kan se mig själv äga bolaget i 20 år eller mer.
Det som fått mig att stanna kvar är att konglomeratets övriga affärsområden växer och insikten om att olja kommer vara en av världens mest eftertraktade resurser, vare sig vi vill eller inte, ett bra tag framöver.
Med detta sagt hade jag kanske resonerat annorlunda om det funnits bättre investeringsalternativ (värdering och kvalitet) för tillfället. Vet inte om jag svarat på frågan.. 🙂