Det går bra nu – både absolut och relativt

Det var ett tag sedan man skrev några rader här på bloggen, men på en av mina dagliga promenader där jag funderade över min investeringsresa i allmänhet och året som varit i synnerhet fick jag plötsligt lust att sätta mig vid datorn och omsätta mina tankar till rader på en skärm.

Jag tänkte börja inlägget med lite avkastningssiffror, under året som varit har mina två äldsta konton tillsammans genererat en avkastning på respektabla 35 %. Varför jag väljer ut just dessa är för att de fram till i år utgjorde den del av familjens investerade kapital som jag haft full kontroll över (förvaltade obehindrat). I våras tog jag dock över samtliga konton i familjen och blev familjens okrönte, underskattade och underuppskattade chefsförvaltare. Ett ansvar som jag tycker att jag axlat relativt väl under familjefondens första år, då avkastningen för samtliga konton utanför vårt bolag landade på respektabla 27%. Kassan, som under året pendlat mellan 5–10 %, har dragit ner den totala avkastningen något, men är man fegis så är man.

Min laguppställning inför 2026 känns stabil och jag känner mig sannolikt ogrundat positiv inför kommande år. Om världens börser skulle krascha kan jag trösta mig med att portföljens sammanlagda utdelning under nästa år skulle imponera på den utdelningsfixerade individ som startade bloggen för lite mer än 14 år sedan. Tidigare under min och bloggens investeringsresa fokuserade jag på utdelningar och även om direktavkastningen inte är en avgörande parameter vid mina investeringsbeslut så är det kul att kunna konstatera att portföljens sammanlagda utdelning under nästa år kommer att uppgå till ca 400 000 kr. Något som jag enligt en gammal målbild från 2016 skulle att jag skulle uppnå först 2028/2029.

Hur har jag då lyckats överträffa mina pensionerade målsättningar kring utdelningsinkomst och utan att direktavkastning varit avgörande för mitt portföljbygge? Kort svar – Intresse, tur, lite skicklighet, en företagsam fru och några år som konsult i eget bolag.

Vilka aktier har varit de största bidragsgivarna?

Största bidragsgivaren var Cheffelo, följt av Millicom och på plats tre respektive fyra Svedbergs och numera sålda Scanfil.

Från olönsamt i en oälskad bransch till twitter-favorit
Cheffelo har utvecklats betydligt bättre än jag förväntade mig när jag gick in och köpte vad jag ansåg vara billiga kassaflöden. Bolaget har gått från riktigt billigt till en mer i mina ögon rimlig värdering och jag har därför halverat min position, men jag gillar som många andra hur verksamheten sköts och det finns sannolikt fortsatt uppsida, men osäkerheten kring hör höga vinstmarginalerna kan bli i den här typen av verksamhet gör att jag blivit mer försiktig. Svedbergs köpte jag precis som i fallet med Cheffelo när det var tydligt att ledningen var på rätt väg. De förvärv som gjorts har verkligen fallit väl ut och den svenska delen verkar ha bottnat vilket bådar gott tillsammans med möjligheten till ytterligare ett selektivt förvärv inom badrumssegmentet.

Millicom fick jag upp ögonen för tack vare duktiga Gilmore på twitter/x, kan även rekommendera att följa Leonardo och David Lindström som är insatta i caset. Millicom har gått från att vara ett högt skuldsatt bolag med osäker framtid till en mer fokuserad och stabil aktör i Latinamerika. Fritt kassaflöde har stärkts och Millicom upprepar målet om runt 750 miljoner dollar i ekvivalent fritt kassaflöde (EFCF) för 2025 samt en skuldsättningsgrad under 2,5x och om nuvarande utveckling håller i sig känns inte 1 miljard ouppnåelig kommande år. Den drivande kraften bakom Millicoms metamorfos är den franske telekommiljardären Xavier Niel, som är bolagets dominerande huvudägare. Niel är sedan tidigare känd för att ha byggt upp telekomkoncernen Iliad Group och har ett starkt track record av att skapa värde via aggressiv effektivisering, prispress och smarta investeringar. Det ska bli intressant att följa utvecklingen under 2026 och se om bolaget kan kapitalisera på den starka position man nu byggt upp.

Scanfil fick lämna portföljen efter att det utannonserade förvärvet av MB Elettronica gjorde marknaden lite väl entusiastisk och höjde värderingen över det historiska snittet.

Prevas – från sänke till draglok

På femte plats avkastningsmässigt under året finns ett bolag jag sneglat på tidigare men aldrig ägt: Prevas. När jag köpte aktien hade bolaget en svagare period bakom sig, där den enskilt största faktorn bakom nedgången i lönsamheten var kopplad till förvärvet av den finska verksamheten Enmac som drog ned marginalerna. Justerat för Finland tuffade kärnverksamheten på, och givet bolagets historik med bevisad förmåga att framgångsrikt förvärva och integrera nya bolag kändes risk/reward attraktiv. Tesen var att siffrorna tillfälligt såg sämre ut än den underliggande kvaliteten motiverade.

När bolaget sedan rapporterade Q3 fick sig aktien och caset en rejäl skjuts i positiv riktning då lönsamheten förbättrades, kassaflödet stärktes och Finland gick från att dra ned koncernen till att bidra positivt till lönsamheten. Ledningen lyfte särskilt fram effekterna av genomförda effektiviseringar och en vändning i den finska verksamheten som drivkrafter bakom förbättringen, vilket stärker bilden av att det handlade om temporär marginalpress snarare än en affärsmodell i gungning.​ EBITA steg till 30 Mkr (26) och marginalen förbättrades till 8,4 procent (7,5), samtidigt som kassaflödet vände från negativt till +21,3 Mkr.

En av Prevas kanske största konkurrensfördelar är att bolaget har sedan min barndom på 80-talet byggt byggt upp långsiktiga relationer med Sveriges mest dominerande industrijättar såsom Saab, Ericsson, ABB, Hitachi och Sandvik. Det handlar inte om enstaka produktutvecklingsprojekt, utan om samarbeten som överlevt flera teknikskiften – från klassisk automation via inbyggda system och IoT till dagens fokus på digitalisering och AI.​

Trots senaste tidens uppgång är värderingsmultiplarna för 2026 (EV/EBITA och P/E) lägre än för många nordiska teknikkonsulter särskilt som man visat att man kan leverera EBITA‑marginaler kring 8–12 % och samtidigt växa via förvärv. För den som tror att marginalförbättringen fortsätter och att Finland‑resan är början på en större nordisk plattform, finns därmed utrymme både för vinsttillväxt och viss multipelexpansion.​ För räkenskapsåret 2024 delade Prevas ut 4,75 kronor per aktie, jag tror inte att det är särskilt fräckt att räkna med en direktavkastning kring 5-6 % för 2026.

Svenska storbanken
Jag ägde fram tills alldeles nyligen flera av storbankerna vilket visat sig vara en bra idé, framförallt Nordea som är upp över 40 % i år bidrog positivt till avkastningen. Enda banken som får vara kvar är SHB rätt eller fel får framtiden utvisa, men jag inbillar mig att banken, baserat på sin historik, kommer att vara mest motståndskraftig om det skulle bli tuffare för bankerna kommande år.

Högst ordinära spekulationer om kommande år

Det finns mer att skriva om känner jag, men avslutar här med några snabba spådomar som även påverkat min portföljsammansättning inför 2026:

AI är inte ett hot utan en möjlighet för teknikkonsulter som har kunderna och förmågan att inkorporera det nya verktyget i sina kunders produktutveckling.

Bolag som indirekt är exponerade mot nordisk fastighets och byggsektor går mot ett ljusare 2026.

Den svenska konsumenten kommer fortsätta återhämta sig

Det kommer inte bli så illa som domedagsprofeterna tror och inte heller så bra som optimisterna tror.

OM du tvingas välja ändå att vara optimist det har gett bäst avkastning allt annat lika på börsen.

Nu när jag slagit in lite öppna dörrar och rapat upp lite självklarheter vill jag passa på att önska den av er som orkat läsa hela vägen hit ner en god och trivsam julledighet!