Det är intressant hur inställningen till risk kan gå från en ytterlighet till en annan över tid. Från domedagsstämning under finanskrisen till rädsla att missa tåget trots att vi upplevt en rekordlång uppgångsfas. Det är kanske lite jobbigt att tänka på för oss som börjar komma upp i åren men det har faktiskt gått mer än 11 år sedan den största konkursen i USAs historia var ett faktum i och med att Lehman Brothers fick stänga dörrarna för gott.
En tid då de pessimisterna hade tolkningsföreträde
Jag tillhör kategorin som upplevde hur stämningen var i samband med finanskrisen och efterföljande år. Det finansiella systemet var trasigt hette det och det skulle ta år om inte årtionden innan aktieägare skulle kunna förvänta sig mer normaliserade avkastningsnivåer – om någonsin. Många såg inte banker och finanssektorn i stort som säker, inklusive mig själv. Det var få som vågade kasta sig in på marknaden på allvar när paniken var som värst och ännu färre som skröt om att var fullinvesterade.
Nya tider och ökad riskvilja
Tiderna har dock förändrats och det senaste året har avkastningsgraferna haglat som spön i backen och inte konstigt är det med tanke på att det breda Stockholmsindexet är upp 20% bara i år.
Att sitta på en stor kassa utanför börsen är inget alternativ för många då räntan på de flesta sparkonton inte överstiger inflationen. Istället ses bolag som Axfood, ICA och Realty Income som säkra kuponger med uppblåsta värderingar som följd. En annan het trend är att leta med ljus och lyckta efter mjukvarubolag med återkommande intäkter eller så kallade SaaS (”Software as a Service”). Ett tecken på att sektorn är övervärderad är att P/E-tal inte är relevanta utan många värderar bolagens omsättning i förhållande till aktiepris. Visst finns det säkert ett och annat guldkorn som kan växa in i de högt ställda förväntningarna (värderingarna), men att sektorn som helhet skulle förtjäna en sådana hög värdering har jag svårt att tro.
Vadå? Alla är inte odelat positiva!
Jo, så är det och konstigt vore det väl annars. Visst finns det gott om olyckskorpar kvar där ute (även om de är färre), men FOMO (Fear of Missing Out) är en stark kraft som inte ska underskattas. Är jag inte fullinvesterad riskerar jag hamna på efterkälken. Var ska pengarna ta vägen för att generera avkastning om inte på börsen?
De flesta gör nog klokt i att inte ägna sig åt marknadstajming vilket jag skrev om för en tid sedan, men det betyder inte att man ska vara fullinvesterad till vilket pris som helst.
Ponera följande enkla exempel
Du har bestämt dig för att sälja ett av dina innehav då du anser att värderingen trots bolagets kvaliteter blivit astronomisk. Under det knappa året du ägt bolaget har du fått en avkastning på dina investerade pengar på över 100 %, inte illa eller hur!?
Trots den fina avkastningen är du dock frustrerad, för hur du än letar hittar du inget som är prisvärt att investera de likvider du nu sitter på. Det finns visserligen bolag som är lågt värderade, men det finns alltid en hake – antigen är branschen konjunkturkänslig (till exempel fordonstillverkare och deras underleverantörer) eller så verkar bolagen i en bransch i kris såsom klädbranschen eller så är är balansräkningen i dåligt skick och produkterna inte lika lönsamma som konkurrenternas.
Du grämer dig och ser framför dig hur du kommer att gå miste om många fina procent i form av avkastning. Kanske skulle du ha chansat på den där fina underleverantören till fordonsindustrin som värderas till under 10 gånger vinsten – eller kanske är det inte försent att hoppa på tåget i Vitec?
Tänk om du bara skulle avvakta och hålla en kassa?
Vad skulle hända om du låter pengarna ligga där oinvesterade på ditt konto tills något av de bolag du faktiskt vill äga blir billigare? Även om pengarna skulle behöva ligga där året ut skulle du ändå fått en avkastning som slår de flesta på börsen procentuellt.
Med lite tur har kanske börsen som helhet blivit billigare vid det laget? Något som inte är helt osannolikt efter mer än 11 års uppgång. Själv kommer jag att avvakta utfallet av nästa rapportperiod innan jag funderar på att låta min kassa börja jobba igen.
Image courtesy of yodiyim at FreeDigitalPhotos.net
Tänkvärt!
Tycker själv den psykologiska sidan av investeringar på börsen är roligare än tex Ta.
Kul att inlägget kunde väcka lite tankar hos dig! Ja investeringspsykologi är onekligen spännande 🙂
Kloka ord som jag kommer ta med mig vidare i investerarlivet.
Har sällan kassa själv då jag månadssparar och investerar hela beloppet inom en vecka.
Antagligen därför som jag missat flera fina köplägen, men har också lyckats med flera tack vare det:).
Tänker dock att om något år när utd är fler och större så kommer det oftast att finnas en liten kassa att investera vid behov.
Nu är kidsen mellan små och växer så det knakar, så då får det mesta sparas till dom ist.
Tack, kul att höra Daniel! Finns flera vägar till målet och precis som du är inne på gäller det att hitta en strategi som passa en själv och den situation man befinner sig i. Eller kanske med andra ord den strategi som gör att man kan sova bäst om natten. 🙂
Mvh
Intressant inlägg, ligger själv med ca 50% av mitt kapital oinvesterat. Men nu kliar det lite i fingrarna att kliva in..
Jag har haft 8,5% belåning i aktieportföljen som jag initierade mestadels av med OMX kring 1500, så de senaste insättningar som gjorts till portföljen har gått åt till att betala ned denna belåning till 4% eftersom jag inte fann några köpvärda aktier utan att djupdyka för mycket med ljus och lykta.
Jag har dessutom släppt lite innehav som går inom kategorin ”högt värderade bolag” med uppgången som varit senaste veckan/veckorna och fått loss 6% likvider, pengar jag gärna får in i mer kvalitativa bolag vid en korrektion.
Jag försöker anpassa mig till hur index presterar på kort sikt med en liten del av portföljen för att känna att jag kan vara opportunistisk vid nedgångar. När OMX var under 1500 senast i augusti kände jag att det gått lite för långt kortsiktigt och tyckte det platsade med att inte ha någon kassa samt belåna portföljen något. Nu när OMX handlas över 1730 tycker jag det är på sin plats att lossa lite likvider och bygga upp ~10% kassa som kan utnyttjas när index faller tillbaka igen.
Mycket klokt resonemang. Tack för ett bra inlägg. Känner mig något nervös på de här nivåerna. Det lär ju komma en korrektion förr eller senare, det gör det alltid:-). Själv ligger jag ca 30%likvid. Behöver ju ha en liten krigskassa, om och när ifall att.
så använde du kassan nu under corona nedgången? 🙂