Det var ett tag sedan jag skrev om portföljen här på bloggen och tyvärr har den som försökt studera min portföljöversikt inte blivit mycket klokare då den inte är särskilt aktuell eller tydlig för den delen.

Det har delvis varit ett medvetet val från min sida, då jag inte haft tid och velat prioritera andra typer av inlägg än portföljuppdateringar. Jag och fru Långsiktig Investering har startat egen firma och är numera konsulter i egen regi. Det är det bästa vi gjort, men också bland det tuffaste då vi har barn i småbarnsåldern. Mellan utbildningar i Agilt arbetssätt och ett uppdrag som verksamhetsutvecklare i Stockholmsområdet har det helt enkelt inte funnits samma tid för skrivande. Sedan har också motivationen sviktat om jag ska vara helt ärlig.
Tanken på att presentera min portfölj som den ser ut idag har dock fått igång motivationen något och gjort att jag prioriterat bloggen under lediga stunder. Men nog om detta – vilka akter äger Långsiktig investering numera?
Beijer Alma (Utgör ca 10 % av portföljvärdet)
Industrikoncernen vars största dotterbolag Lesjöfors tillverkar fjädrar till verkstads- och bilindustrin har funnits i portföljen betydligt längre än bloggen existerat. Under min tid som aktieägare sedan 2012 har jag inte sålt några aktier utan istället passat på att öka vid de tillfällen som erbjudits.

Det har varit en ganska lyckad affär då verksamheten har utvecklats väl och aktiepriset reflekterat denna utveckling på ett rättvist sätt till skillnad från mycket annat där värderingen sprungit ifrån den fundamentala utvecklingen.

2016 var något av mellanår tillväxtmässigt, men sedan dess har efterfrågan på industri- och fordonsfjärdrar tagit fart igen. Glädjande förutom utvecklingen för Lesjöfors senaste tiden är att det näst största dotterbolaget Habia Kabel har fortsatt sin fina utveckling efter en smärre inbromsning inom kärnkraftsindustrin under föregående år. Habia har i år fått en stor order från olje- och gasindustrin vilket sannolikt kommer att bidra till ytterligare tillväxt och minskad risk. Minstingen i koncernen Beijer Tech som är specialiserat på industriell handel och tillverkning har under föregående år vänt en negativ utvecklingstrend och uppvisar återigen fin tillväxt.
Sammantaget har det varit en imponerande lönsamhetsresa som bolaget gjort sedan 2004 – Omsättningen har i genomsnitt ökat med nästan 13 % per år och vinstmarginalen har i genomsnitt legat på i genomsnitt 11 % . Sedan 2009 har avkastningen på sysselsatt (ROCE) kapital har legat kring 22 %. Ett högt ROCE indikerar att företaget är effektivt, lönsamt och använder sin finansiering väl, vilket bidrar till att skapa aktieägarvärde. Beijer Alma har lyckats uppnå denna fina tillväxt samtidigt som man skiftat ut betydande summor till sina aktieägare under åren.

Huruvida en hög utdelning är det bästa sättet att skapa aktieägarvärde råder delade meningar, men Beijer Alma har inte hittat möjligheter att förränta hela kassaflödet inom verksamheten och har därför varit en duktig utdelare.
Jag räknar inte med någon fantastisk avkastning närmaste åren, men med en relativt konjukturokänslig verksamhet och stark position inom främst sitt huvudsegment samt potentialen hos Habia Cabel tillsammans med en balansräkning som medger rejält förvärvsutrymme finns fina utsikter för fortsatta förvärv i exempelvis USA vilket kan förändra tillväxtförutsättningarna.
Bolag nr 2: Sampo (Utgör ca 9,8 % av portföljen)
Finanskoncernen är också ett av de äldre innehaven som till en början lockade med fin direktavkastning och utdelningshistorik. Även om utdelning bara är en del av ekvationen när det kommer till totalavkastning är bolagets utdelningshistorik imponerande – den som investerat 10 000 kr 1995 har nämligen fått ta emot enbart ca 136 000 kr i form av utdelningar.

En imponerande utveckling som sannolikt inte kommer att återupprepas på grund av Sampos nuvarande storlek, men förutsättningarna är goda för ett fortsatt överpresterande mot index mycket tack vare Nalle Wahlroos.
Nalle är en av nyckelpersonerna bakom den fina utvecklingen som genom sin näsa för affärer har transformerat investmentbolaget till nordens svar på Berkshire Hathaway. Sampo är idag Nordens största och kanske lönsammaste försäkringskoncern, där försäkringsbolaget If som de flesta nog känner till och livförsäkringsbolaget Mandatum som erbjuder finansiella tjänster så som wealth management samt personrisksförsäkringar primärt i Finland ingår. Sampo är också den största ägaren i det danska försäkringsbolaget Topdanmark (47%) och äger 21 % av aktierna i Nordea.
Tillsammans med Nordic Capital köpte man dessutom ut nischbanken Nordax från börsen under 2018 och bildade bolaget NDX Intressenter, där Sampos ägande uppgår till 36%. Man har även köpt en post i det anrika inkassobolaget Intrum Justicia.

Trots de nya investeringarna är det fortfarande If som är kronjuvelen i rollen som nordens ledande försäkringsbolag med över 6800 anställda. If erbjuder försäkringslösningar och tjänster i Finland, Sverige, Norge, Danmark och Baltikum. Försäkringsbolag i allmänhet och If synnerhet har en attraktiv affärsmodell där man i förväg ”lånar” pengar genom att ta ut en premie från ett stort antal individer och på så sätt kan täcka kostnaderna för enskilda när olyckan väl är framme. Försäkringsbolagen i sin tur förräntar inbetald premie genom bland annat värde- och räntepappersplaceringar innan de eventuellt åter tillfaller kund genom en utbetalning. I väntan på att kunderna ska generera ett försäkringsärende som leder till utbetalning av försäkringspengar investerar alltså försäkringsbolaget inbetalda premier i den så kallade ”floaten”.
Warren Buffett har vid många tillfällen predikat om hur förmånlig affärsmodell är:
”If our premiums exceed the total of our expenses and eventual losses, we register an underwriting profit that adds to the investment income our float produces. When such a profit is earned, we enjoy the use of free money – and, better yet, get paid for holding it.”
Vad Buffett säger ovan är att när premierna överskrider driftkostnader och utbetalningar får försäkringsbolagen gratis pengar som de får betalt för att förvalta. En bra affär så länge försäkringsbolaget bedriver en sund och kostnadseffektiv verksamhet vilket If gjort historiskt. När vi tittar på lönsamhet är det främst tre nyckeltal som är intressanta:
- Loss ratio visar hur mycket som betalas ut i ersättning i förhållande till premieintäkter. Försäkringsbolaget kan delvis påverka denna variabel genom att ta ut högre premier eller genom att vara duktiga i sin riskbedömning av potentiella kunder.
- Cost ratio visar på kostnader för att driva verksamheten i förhållande till premieintäkter.
- Combined ratio visar på hur lönsamt ett försäkringsbolag är. En combined ratio under 100 % betyder att försäkringsbolaget är lönsamt och även om combined ratio är över 100%, kan ett bolag fortfarande gå med vinst, eftersom förhållandet inte inkluderar intäkter från investeringar.

Av bilden ovan ser vi att If är ett ovanligt lönsamt försäkringsbolag. Combined ratio har nämligen legat på i genomsnitt 89,5 % sedan 2005 och utmärkta 85,6 % de senaste 5 fem åren. 2018 var nyckeltalet så lågt som 84,4 % vilket är imponerade och är anledningen att If stod för ca 48 % av Sampos resultat det året.
Den näst största bidragsgivaren till sista raden, Nordea, har dock haft en medioker utveckling senaste åren på grund av ökad konkurrens. Trots det har dock Sampo lyckats öka vinsten per aktie med nästa 300 % på 10 år.

Sampo utgör idag nästan 10 % av porföljen, vilket är en andel jag är nöjd med. Hade jag inte ägt Sampo hade jag varit köpare på kursen kring 37 EUR vilket motsvarar ett P/E-tal på ca 12 och en direktavkastning på ca 7 %.
Jag ser Sampo tillsammans med Beijer Alma som ett ankare i portföljen och förväntar mig en utveckling i linje med börsen i närtid, med möjligheten till överavkastning tack vare Nalles näsa för affärer och den välskötta och lönsamma försäkringsverksamheten där man är marknadsledande i norden. Om man vill ha exponering mot den lönsamma försäkringsmodellen finns inget bättre alternativ i norden. Jag hade från början tänkt presentera alla bolag i portföljen, men insåg snart att det skulle behöva bli en inläggsserie av detta. I nästa inlägg kommer jag presentera några, för mig, relativt nya bekantskaper – so stay tuned.
Image courtesy of Master isolated images at FreeDigitalPhotos.net
Roligt med update på portföljen!
Du har inga enskilda inlägg om försäkringsbolag? Det är en bransch jag själv finner är svår att förstå men tycker det är en attraktiv bransch att investera i!
Tack Daniel! Dåligt med den varan tyvärr, men jag skrev en analys av Travelers Companies som du hittar under rubriken analyser. Annars har Aktiefokus skrivit mycket bra om försäkringsbolag: https://www.aktiefokus.se/?s=försäkringsbolag
Tack för tips!
Sjukt spännande läsning som vanligt! Tack för att du delar med dig!
Tack, kul att höra!
Fast nu är det väl inte Nalles roll som är intressant längre, utan snarare vad man tror om den nya generationen i ledningen?
Mvh investera-pengar.blogspot.se
En av nordens mäktigaste affärsmän som är ordförande i Sampo och ägare nästan 5 miljoner aktier är fortfarande intressant, men visst han kommer vara saknad när han lämnar in ordförandeklubban.
Mvh
Är ägare av Beijer Alma aktier också sedan länge. En industripärla. När jag jämför våra bevakningslistor ser jag dock att jag är beredd att betala mer för aktien än vad du är. Ser fram emot rapporten i morgon. 🙂
Kul, då är jag i gott sällskap. 🙂 Till mitt försvar så var det ett tag sedan jag uppdaterade min bedömning av hållbar intjäning. Kanske är dags för en översyn.
Tack för ett bra inlägg, är själv ägare av Sampo och väldigt nöjd med direktavkastningen, den får gärna ticka på med utdelningar samtidigt som tillväxten är begränsad, det är helt ok!
Hej!
Lågräntemiljöns påverkan på möjligheten att skapa avkastning på floaten är påtaglig. Låg ränta ser ut att bli långvarig, och då behöver man ta högre risk med floaten, alternativt nöja sig med avkastningar i närheten av inflationen.
Kursen de senaste åren har varit kass, samtidigt som utdelningen kontinuerligt höjts. Dir.avk blir bara högre och högre.
Min bild är att lågräntemiljön i kombination med Nordeas kräftgång bidrar starkt till den kassa kursutvecklingen som varit i Sampo, och jag tror inte på att räntan kommer upp nämnvärt på länge. Det sätter allt hopp till Nordea, vilket kanske inte känns bombsäkert direkt.
Hur ser du på de här två faktorerna?
Sampo är en stor del av min portfölj också, av samma anledningar som du beskrivit.
Jag ser på det så här: Sampo har lyckats skapa godkänd avkastning på sitt kapital trots låga räntor och Nordeas dåliga utveckling. Beroendet av Nordea har successivt minskat och ca 70 % av Sampos vinst kommer numera från försäkringsverksamheten som är av högsta klass i Norden. Skulle räntorna börja stiga och/eller Nordea få ordning på sin strategi finns en fin uppsida. Hoppas den korta kommentaren var av något värde. 🙂