I Kalifornien där jag och familjen befinner oss är vägar en påtaglig del av landskapet. Vägar som stundtals ger begreppet frihet på hjul sin sanna mening.
Det milsvida öppna landskapen som vägarna skär igenom i Kalifornien inrymmer allt från vinodlingar, till gula slätter likt de som Buffalo Bill och Billy The Kid red bort på i solnedgången. I öster tornar höga berg och skogar upp sig med en och annan snöklädd topp.
På dessa inspirerande och ofta rogivande sträckor dyker då och då stora betongkomplex upp som synvillor i horisonten och med dessa bryts illusionen om den vilda western och byts ut mot den amerikanska pendlarens vardag.
När filerna fylls av bilar och trafiken går från 130 km/h till snigelfart förbyts ofta den harmoniska körningen till inledningsscenen i filmen Falling Down där Michael Douglas karaktär till slut får ett nervsammanbrott.
I denna miljö representerar varje fil en möjlighet att vinna några meter till. Plötsligt duger inte den fil man legat i utan man påbörjar en inofficiell tävling med sina medtrafikanter om vem som kan byta fil flest gånger för att vinna tid.
Förutom att man ökar risken för plåtskador visar det ironiskt nog ofta att man inte vunnit många meter utan att de som legat kvar i samma fil ändå kommit längst.
Några har säkert listat ut var jag är på väg med detta inlägg. Beskrivningen ovan är inte enbart tänkt som en berättelse om amerikanska vägförhållanden utan är en liknelse som går att applicera på börsen.
Ponera att rapportperioden nyligen är avslutad och att abstinensen börjar göra sig påmind. Inget händer och du hittar inget intressant case värderingsmässigt. Du spenderar mer och mer tid på twitter och blir mer och mer övertygad om att du behöver bredda dina vyer och våga lite mera. Plötsligt duger inte de 10 % du satt som årligt avkastningskrav.
Du blir allt mer aktiv och till din förtjusning går det bra. Problemet är att du nu äger många bolag vars verksamhet du inte förstår fullt ut och du har på grund av bristande kunskap betalat ett för högt pris för flera av bolagen. Så länge det går bra på börsen och för portföljbolagen är detta inget stort problem, men när kurserna vänder ner får du kalla fötter och säljer flera bolag med förlust. En sen kväll när du utvärderar din portföljavkastning några år senare inser du att du hade fått en betydligt högre avkastning och sluppit flera sömnlösa nätter om du behållt din utsprungliga portfölj med tråkbolag.
Slutord
Precis som under rusningstrafik är det lätt att dras med in i en inofficiell tävling med våra medinvesterare en tävling som för varje filbyte ökar risken för felbedömning.
Jag tror att man mår bäst av att slå på radion och slappna av med vetskapen att vägen är rak och att du kommer fram till din destination med lite tålamod. Note to self: Resan är halva nöjet så slappna av och försök att njuta av utsikten.
Lämna ett svar