Den som följt bloggen ett tag vet att jag förespråkar en diversifierad portfölj då jag anser att det inte går att eliminera den risk som det innebär att investera i en aktie.
När vi investerar spelar ofta tur en betydligt större roll än vad vi själva vill medge eller är medvetna om. Det finns helt enkelt för många variabler att ta hänsyn till såsom ny konkurrenter och teknik som kan förändra spelplanen.
Jag kan ha en tilltro till att bolag X kommer att lyckas, men jag kan inte vara säker. För mig är det därför ett måste att äga åtminstone 15 – 20 bolag. Portföljen behöver inte vara likaviktad, men jag låter i regel inget bolag växa sig större än 15 % av portföljen.
En koncentrerad portfölj kräver ett tufft spyke
Förutom att minimera bolagsrisken är en diversifierad portfölj en bra förutsättning för ett långsiktigt aktieägande. Äger vi en korg med bolag där varje bolag utgör ca 5 % av totalen är det lättare att klara av kurssvängningar och annat kortsiktigt brus. För de flesta av oss är det lätt att bli nervös om ett bolag som utgör 30 % av portföljen på kort tid sjunker med 15 % i värde. En risk när portföljen är koncentrerad är nämligen att man får kalla fötter och säljer bolag så fort momentum vänder – upplevda förluster påverkar oss betydligt mer än motsvarande vinster.
Inte heller den med 20 bolag är dock immun mot att lägga alltför stort fokus på enskilda bolag när kursen går söderut och det gäller att påminna sig själv om att det är totalen som räknas och att aktiesparande är en långsiktig affär.
Diversifiering är en snuttefilt för oss dödliga
Genom att inte ha alla ägg i samma korg ökar sannolikheten att vi ger våra bolag tid att utvecklas och växa. Har man lagt stor möda på att identifiera bolag vars verksamhet är lönsam och värderingen i princip inte kräver någon tillväxt är oddsen på vår sida om vi låter tiden jobba för oss. Eller för att använda Peter Lynchs termilogi – ger våra bolag tid att utveckla sin story.
Med en diversifierad portfölj lyfter man lättare blicken och ser portföljen som en helhet där varje bolag drar sitt strå till stacken och har tillåtelse att sjunka i pris så länge inget fundamentalt förändrats i den underliggande berättelsen.
Det kan vara så att verksamheten utvecklas i rätt riktning, men att sedimentet är negativt vilket ofta innebär ett utmärkt köpläge. Har man då inte tagit en för stor initial position finns möjligheten att gradvis köpa på sig andelar.
Det är ovanligt att alla portföljinnehav utvecklas väl samtidigt, och några bolag kommer sannolikt gå sämre än andra, men det är helt i sin ordning. Nu säger jag inte att nedgångar är något positivt, men alla investeringsideer behöver inte bli succéer för att man ska lyckas långsiktigt. Det räcker med att du har rätt när det gäller 60 % av portföljbolagen för att du ska lyckas som aktiesparare. Det går med andra ord att klara sig trots missar förutsatt att man sprider riskerna och behåller sina vinnare.
Å andra sidan gäller det att inte ha en så pass liten vikt i respektive bolag att man blir likgiltig inför utvecklingen och avtrycket på totalen blir för litet.
Slutord
Hur ser du på din aktieportfölj? Fokuserad eller diversifierad? Ska varje enskilt bolag ses som en egen ö eller ska man se bolagen som en del i ett bygge?
Personligen tror jag att det finns flera fördelar med att sprida riskerna. Genom att äga en korg med bolag minskar jag bolagsrisken och ökar mina försättningar att agera rationellt på en ibland irrationell marknad.
Lämna ett svar