Den som valt att satsa på aktier har sannolikt direkt och indirekt under perioder blivit uppmanad att sälja eller helt lämna börsen. Finansmedier, politiker och andra förståsigpåare kan på olika sätt skrämma upp en med en rad scenarier såsom skuldberget i USA, bostadsbubblan i Sverige och nu senast bitcoin-bubblan. Att vara negativ är enklare än att vara positiv och det är dessutom lättare att framstå som intelligent när man upplyser andra om alla risker som hotar den globala ekonomin. För den som har den läggningen är det inte ont om negativa scenarier att rada upp och ju längre börsuppgången pågår desto fler och starkare kommer argumenten bli.
Men kan det inte vara så att kritikerna har rätt och att musiken håller på att tystna för denna gång? Börsen är trots allt cyklisk till sin natur och efter flera års uppgång kommer i regel en periods nedgång. Är det kanske dags att börja dansa nära utgången och återkomma när börsnedgången är ett faktum?
Det är möjligt att vi får se en nedgång i år, men att lämna börsen helt i hopp om att tajma marknaden är sällan en god idé, iaf inte om man får tro Peter Lynch – författaren till finansklassikern “One Up On Wall Street”. Lynch hänvisar till att marknaden har dödförklarats många gånger, men alltid återhämtat sig förvånansvärt snabbt och den som ligger utanför börsen missar dessa återhämtningar som oftast står för merparten av avkastningen. Han exemplifierar detta i sin mest kända bok på följande sätt:
Om du investerade 100 000 dollar i amerikanska aktier 1 juli 1994 och behöll aktierna i fem år skulle ditt investerade kapital ha vuxit till 341 722 dollar. Om du å andra sidan varit utan aktier i 30 dagar under samma period då marknaden avkastade som bäst hade din ursprungliga investering istället vuxit till 153 792 dollar. I det här scenariot blev den som stannade på marknaden mer än dubbelt så förmögen än den som inte gjorde det.
Lynch är ett levande bevis för att det lönar sig att stanna på marknaden då han mellan 1977 och 1990 som fondförvaltare ökade värdet på sin fond med mer än 2 700 %! Det gick så bra att Magellanfonden, som fonden hette, till slut fick stänga för ytterligare köp då fonden hade blivit för stor.
Jag håller, föga förvånande, med Lynch i hans resonemang och slutsats. Min erfarenhet är att det är få som lyckas tajma marknaden och istället riskerar man att drar på sig kostnader och missa avkastning under tiden pengarna är på sidlinjen. Många gör misstaget att vänta på större korrigeringar i likhet med 2007/2008 och 2011 när dessa i själva verket sker väldigt sällan. Dessa nedåttrender varar heller inte lika länge som vi tror. Tittar vi på historiken har de stora bösskrascherna kommit att bli allt brantare men återhämtningen har också gått fortare.
Mitt råd är därför att försöka att stänga ute marknadens brus och behåll blicken på enskilda aktier istället för marknaden som helhet. Titta inte för mycket på priserna på de aktier du äger utan fokusera istället på de underliggande tillgångarna (företagen och dess verksamhet).
Det är lätt att raljera om hur andra ska tänka och agera, men om det ger min argumentation lite större tyngd så kommer jag även framgent stanna kvar på marknaden med mina aktier och även fortsättningsvis köpa aktier när jag tycker mig hitta attraktiva bolag till ett rimligt pris. För er som fortfarande underhåller tanken att parera nästa krash vill jag slutligen mana till eftertanke genom följande kända Peter Lynch citat:
“Far more money has been lost by investors preparing for corrections, or trying to anticipate corrections, than has been lost in corrections themselves”.
Sant. Men samtidigt tycker jag man ska utvärdera vilken potential sina högst värderade innehav har att överavkasta index. Tex Nolato handlas just nu till P/E 30… P/E30!!!!! Även om de levererar i nivå med estimaten 2019 så har de fortfarande ett P/E på 26. Det är enorma krav som ställs på en del industribolag just nu. Jag tycker inte det är fel att sälja ut historiskt dyra bolag just nu eftersom de kommer straffas hårdast vid en nedgång, och rationellt även avkasta svagt framöver givet de estimat som finns.
Håller med dig om att det är på bolagsnivån man primärt ska befinna sig som aktieinvesterare. Angående höga värderingar och säljbeslut i bolag som Nolato finns det inga enkla svar i min värld. Framtiden är som sagt notoriskt svår att förutsäga och det är ofta svårt att förutse hur lönsamhetsutvecklingen kommer ta sig till uttryck. Skulle lanseringen bli lyckad och Nolato får fortsatt förtroende kan den nya nischen bli en betydande inkomstkälla för Nolato, men visst värderingen är utmanande..
Ett sätt kan vara att sälja av en del av innehavet och investera i lägre värderad kandidat, men det gäller att detta bolag är av motsvarande kvalitet. Man ska dock vara medveten om att man ökar risken med varje köp- och säljbeslut man tar. Jag har behandlat frågan i ett tidigare inlägg och ger min syn på saken.
Det beror ju helt på vilken strategi du handlar efter. Trendhandlar du med fokus på aktiekursens utveckling som Kavastu bör du ju omfördela men först när det blir konkreta tecken på att trenden är bruten (då blir det ju i och för sig också trångt i utgången). Så länge du äger fundamentalt starka företag som stadigt ökar sina vinster och också kan förväntas göra det i en lågkonjunktur finns det inget skäl att sälja. Det du bör sälja nära toppen är aktier som du inte vill äga långsiktigt och som du tror kan få det svårt i tuffare tider. Jag behåller det mesta.
Ja så är det och det gäller att hitta den strategi där sannolikheten för att man ska uppnå en bra totalavkastning är hög. Att, precis som du nämner, äga fundamentalt starka företag som stadigt ökar sina vinster oberoende konjunktur är en utmärkt långsiktig strategi som visat sig fungera förutsatt att man inte betalat för mycket för dessa bolag.
Mvh
Industrin har inte investerat på 10 år. Nu har de pressat utden siata effektiviteten och investeringarna kommer igång. Detta gör att fler bolag går på högvarv. Då detta sker 2018/2019 kommer löner pressas upp och företag kan öka sina priser. Inflationen kommer tillbaka… men på låga nivåer så räntan kommer att gå sakta men säkert uppåt.
Dock tar centralbankerna det lugnt och vill inte skrämma marknaden. Därför kommer det finnas mycket pengar i omlopp. Lägg därtill att då räntorna går upp så går obligationerna ned. Mindre efterfrågan på obligationer med andra ord. Mycket cash som inte vill ha obligationer gör att aktiemarknaden gynnas
Dessutom kommer 2018 bli uppköpens år.
Sedan faller vi tillbaka. Men inte umder 2018.
KÖP!
Att ligga utanför i en uppåtgående trend och “missa de bästa dagarna” är ju dumt, att däremot ligga utanför pga att man följer någon modell är en helt annan sak. Konjunkturen kan man tajma rätt bra, “förlorar” hellre en sista uppgång på 10 % än att förlora 50 % av mitt kapital. Svårt att nyspara igen de summorna, samt att det krävs 100 % avkastning för att vara tillbaka på +- 0 igen (vilket motsvarar flera års avkastning!)
Dessutom behöver man inte alltid äga aktier, finns andra alternativ, som exempelvis ädelmetaller som har låg korrelation mot börsen. Bra hedge dessutom och ger en fin å hög årlig riskjusterad avkastning (bättre än en diversifierad omxs30-ish portfölj)
Hej, tack för artikeln. Är helt inne på Viktors tankegångar ovan. Beror också av i vilket stadie man befinner sig. I ett visst läge blir vikten av att hålla ned och minimera risker för förluster större än vikten av att jaga hög avkastning. Exempelvis när målkapitalet är nära eller till och med avklarat. Därför kan tillgångsallokering vara viktig. Just nu och sen en tid är aktier bra att ha en större del i. Andra tider kan ge andra fördelningar. Vet att en del säger att aktier alltid slår allt annat över tid, och kanske är det så, men jag vill ju sova på nätterna också. De analyser jag läser visar att just nu, rekommenderar många svenska och utländska analytiker att ha 70-75% i aktier för en balanserad risknivå. Har själv ca 62% för att det ger mig i alla fall tillräckligt god riskjusterad avkastning. 2017 gav 7,1% och det är ju ingen klang och jubelföreställning i sig, men det räcker mer än väl för egen del.
/Dan
Tack själv för att du kommenterar! Det finns, precis som du säger, inga garantier för att aktier kommer att slå övriga tillgångsslag över tid och även om det finns omfattande historisk data så är den just historisk. Personligen tror jag att sannolikheten (för oss som inte driver företag) att skapa avkastning även framgent kommer att vara högst på börsen.
Ja, att äga aktier bara för att vara på marknaden och jaga avkastning är ingen god idé. Ska man vara fullinvesterad gäller det att tro på det man gör samtidigt som man kan avvara de pengar man investerat i flera år. Sedan är det en stor fördel för självförtroendet om man har en aktieportfölj med rimligt värderade bolag inköpta till rimliga priser med goda framtidsutsikter. 🙂