F-score – ytterligare en ingrediens för att identifiera potentiella portföljkandidater

I ett tidigare inlägg presenterade jag grunden till ett recept för att identifiera potentiella portföljkandidater. Ingrediensen består av de lägst värderade bolagen enligt värderingsmåttet EV/EBIT som uppvisat godkända värden avseende soliditet, balanslikviditet och lönsamhetsutveckling. Ingrediensen ger oss med andra ord en bild av vilka bolag med stabila finanser och stabil lönsamhetsutveckling som värderas lägst med hänsyn taget till nettoskuldsättning. Receptet ger oss dock ingen indikation om vilka av bolagen som utvecklats bäst i närtid, varken kursmässigt eller finansiellt.

Att titta på hur finanserna utvecklats i närtid är något jag är van vid, men att ta hänsyn till om aktien är i stigande trend känns främmande. Ofta vill jag inte att kursen ska sticka iväg om jag tror mig ha hittat en investeringskandidat, men faktum är att bolag som gått bra i närtid i regel fortsätter att gå bra i framtiden och vice versa. Studier såsom (Rouwenhorst 1998, Jegadeesh & Titman 2001 visar på att en strategi där man kontinuerligt köper de bolag som gått bäst den senaste tiden (har högst momentum) leder till överavkastning gentemot index. Let your winners run and cut your losers är med andra ord en lönsam strategi inte bara i teorin. Vattna blommorna och rensa ogräset som Peter Lynch uttryckte det.

Bloggaren Investerarfysikern som fokuserar på kvantitativa strategier har skrivit en rad intressanta inlägg som hänvisar till forskning kring momentum-strategier och övriga mekaniska strategier för den delen. Kontentan är att aktier som utvecklats väl den senaste tiden tenderar att fortsätta på inslagen bana.

Trots studier som empiriskt visar på att momentum-strategier fungerar i praktiken känner jag mig mer bekväm med att utgå från kvantitativa nyckeltal kopplade till den underliggande verksamheten. Frågan är dock vilka bolagskriterier som är bäst lämpade för att avgöra vilka bolag som utvecklats bäst finansiellt i närtid?

Lyckligtvis, som så ofta annars, har någon tagit fram en lösning och i det här fallet heter personen i fråga Joseph Piotroski. Piotroski är professor inom redovisning på Stanford Graduate School of Business och skapade år 2000 F-score. F-score bedömer den underliggande verksamheten i form av 9 kriterier som fokuserar på lönsamhet, soliditet och effektivitet. Varje kriterie kan antigen få värdet 1 eller 0 beroende på om kriteriet uppfylls eller inte. Nedan är kriterierna sorterade efter gruppering.

Lönsamhet

• Har bolaget ett positivt nettoresultat?
• Är kassaflödet från den löpande verksamheten positivt?
• Är kvoten (Nettoresultat/totala tillgångar) / (Nettoresultatet föregående år/totala tillgångar föregående år) positivt?
• Är kassaflödet från den löpande verksamheten större än företagets redovisade vinst?

Soliditet

• Har förhållandet, långfristiga skulder/genomsnittliga värdet för totala tillgångar under undersökningsperioden minskat?
• Har förhållandet, omsättningstillgångar/kortfristiga skulder ökat från föregående år?
• Har företaget avstått från att göra någon form av nyemission?

Effektivitet

• Har bruttomarginalen ökat från föregående år?
• Har förhållandet, försäljning/totala tillgångar ökat från föregående år?

Kriterierna jämförs i regel från år till år och studier har visat på att bolag som uppfyllt åtminstone 7 av kriterierna ovan historisk har utvecklats betydligt bättre än bolag med lägre poäng allt annat lika.

Om exempelvis bolag X uppfyllt de 7 första kriterierna ovan betyder det förenklat att bolaget är lönsamt samt det senaste året minskat skulderna, ökat marginalerna, ökat omsättningshastigheten, förbättrat balanslikviditeten utan att nytt kapital har behövt tillföras.

Det fina i kråksången är att de bolags aktier som fått höga poäng enligt F-score också tenderar att utvecklas väl kursmässigt. Detta känns också intuitivt rätt då en effektiv marknad borde avspegla sig i kursutvecklingen. Kravet på hög F-score har med andra ord sållat ut de aktier med högst momentum. Jag skulle också vilja påstå att F-score är en särskilt nyttig ingrediens när filtreringsunderlaget består av mindre bolag med begränsade möjligheter att få extern finansering. Värdebyrån har skrivit ett bra inlägg om F-score som jag utgått ifrån.

Slutord

Receptet så här långt med EV/EBIT som grund ger en fingervisning om vilka bolag med stabila finanser och en historiskt stabil lönsamhetsutveckling som värderas lägst med hänsyn taget till nettoskuldsättningen. Adderar vi även F-score till receptet har vi också möjlighet att filtrera fram vilka av bolagen som utvecklats bäst i närtid. Nu återstår bara lite finjusteringar innan vi har ett effektivt recept för att identifiera stabila och lågt värderade portföljkandidater.

Image courtesy of everydayplus images at FreeDigitalPhotos.net