Gräset är inte alltid grönare på andra sidan investeringsstaketet

Att investera i aktier är spännande och lärorikt, men för att man på sikt också ska lyckas med sina aktieplaceringar är det viktigt sätta tydliga avkastningsmål som sätter färdriktningen och riskviljan. Det gäller också att formulera investeringskriterier med vilkas hjälp man kan identifiera lönsamma bolag som på sikt kan genererar en avkastning som motsvarar uppsatta avkastningskrav för att uppfylla våra sparmål. Det behöver inte vara mer komplicerat än så, men det som till synes är enkelt i teorin är ofta svårare i att genomföra i praktiken. Om det varit enkelt hade de flesta av oss ägt vår tid och suttit i värmen med en kall öl i handen tillsammans med våra nära och kära.

Att avundas grannens avkastning

Det som ligger oss i fatet är också det som gör oss unika – nämligen vår medvetenhet som omedvetet påverkar vårt beslutsfattande – särskilt i utsatta lägen. Känslor som avund och kollektiv stress ställer till det för oss. Vi tenderar att uppmärksamma positiva egenskaper och bedrifter hos andra och vara mer kritiska när det kommer till oss själva. Och inte bara det – vi slår också ofta samman dessa kvaliteter som finns spridda på flera individer och skapar en fiktiv superindivid (eller för att återkoppla till rubriken – vi jämför oss med en gräsmatta som inte finns).

När vi jämför oss med andra på finanstwitter och i bloggosfären kan våra avkastningskrav kännas lågt satta. När så många framgångsrika har betydligt högre målsättningar varför ska jag nöja mig? Vi kan i dessa sammanhang lockas till att höja våra avkastningskrav implicit eller explicit vilket kanske innebär att bolag som Handelsbanken och Beijer Alma kanske inte duger utan bolag som Norwegian Bank och Catena Media blir mer intressanta. Risken att bli lämnad på perrongen medan ens fiktiva konkurrent fördubblar sin avkastning kan till och med i slutändan väga tyngre än den säkerhet och trygghet man känner för sina tidigare innehav.

Vi är inte alltid logiska varelser

Hade vi likt en robot kunnat bearbetat data opartiskt och konsekvent hade vi snabbt kunna verifiera att dessa individer inte är representativa för sparkollektivet som helhet och att deras avkastningsgrafer kanske inte ens speglar deras långsiktiga avkastning utan enbart en period med osedvanligt goda förutsättningar. Högst sannolikt är också de miljömässiga och kognitiva förutsättningarna andra för dessa individer – i synnerhet om vi skapat hos ett jämförelseobjekt som inte ens existerar.

Farligt att fokusera för mycket på andra

Eftersom vi inte är logiska maskiner finns alltid risken att vi ger oss ut på djupare vatten och indirekt höjer risknivån i vår portfölj för att uppnå avkastning som vi inte behöver. Detta är inget som händer över en natt utan det är ofta en process där vi som människor hela tiden jämför oss med de som sticker ut och verkar framgångsrika och ingen av oss är immun mot denna påverkan, även om det inte är alla som kommer att sälja Handelsbanken och köpa Norwegian.

Är då inte högre avkastning alltid eftersträvansvärt? Jo, i de flesta fall, men då måste sannolikheten för att man når den högre avkastningen vara större än att riskerna att förlora merparten av sitt satsade kapital. Risken att förlora satsat kapital måste vara acceptabel i förhållande till den överavkastning som kan uppnås. Risken sänker man främst genom att köpa en tillgång till ett lägre pris än tillgångens verkliga värde. Något som man har betydligt större förmåga att avgöra om man förstår sig på och kan värdera den underliggande verksamheten. Att öka risken genom att betala för mycket för en aktie i hopp om att generera en överavkastning är en farlig väg att gå.

Slutord

Att inte satsa på ett större antal aktieuppslag är risken stor att man missar en och annan 100-taggare, men man undviker också många mediokra investeringar – eller som Seth Klarman författaren av ”Margin of Safety” och förvaltare av ca 30 miljarder dollar genom sin hedgefond uttrycker det:

”The world doesn’t end when we pass on a borderline investment that later works out; the danger we seek to avoid is the temptation or pressure to make too many borderline investments that later turn out badly.”

Det är en bra övning att i samband med nya idéer och impulser ta ett steg tillbaka och ställa sig några enkla frågor:

• Hur ser mitt avkastningsmål ut?
• Vad vill jag uppnå med mitt sparande?
• Är jag tillräckligt insatt i bolagets verksamhet så att jag kan göra en egen värdering av aktien?
• Är jag beredd att ta större risker med mitt kapital för att nå en något högre avkastning?
• Klarar bolaget att leva upp till mina investeringskriterier?

Jag tror att det i regel är klokare att stanna i sin trygghetszon än att bege dig ut på ibland riskfyllda äventyr i jakten på den perfekta gräsmattan (portföljen) som inte finns. Eller för att citera Howard Marks, grundare av det framgångsrika investmentbolaget Oaktree Capital: ”To be a disciplined investor you have to be willing to stand by and watch other people make money on things that you passed on”

Image courtesy of Simon Howden images at FreeDigitalPhotos.net