Ytterligare ett år som Långsiktig Investering – En tillbakablick på året som gått

Årsskiftet är av naturliga skäl ett utmärkta tillfälle att stanna upp och reflektera över året som varit och i detta inlägg tänkte jag göra just detta ur ett antal perspektiv.

Familje- och privatliv

För några veckor sedan kom vår andra son till världen och familjen har haft en mysig, men samtidigt utmanade tid. Jobbet har i sin tur rullat på bra under året och arbetsuppgifterna är spännande trots att det finns en tröghet i organisationen som stundtals är frustrerande. Arbetsbelastningen är rimlig vilket gjort att jag haft tid att ägna åt bloggen och portföljen under första halvan av året.

I början av sommaren köpte familjen en kolonilott. Till en början var jag skeptisk till konceptet, men efter att varit på området och sett lotten på nästan 400 kvm var jag såld. Det är också förvånansvärt terapeutiskt att bearbeta jorden för hand. Jag är övertygad om att världen hade varit mindre konfliktfylld om alla hade sitt eget odlingsland. Då vi bor i stan är det dessutom ett utmärkt sätt för barnen att springa av sig och för mig att svinga yxa utan att bli polisanmäld.

Familjen har också så smått börjat planera för nästa USA-resa trots valutgång och dyr dollar. Denna gång bär det dock sannolikt av till Kalifornien där vi tillsammans med majoriteten kan kan beklaga oss över Trumps valseger. Dessutom finns det mycket mer att göra på den västra sidan – Grand Canyon, Las Vegas, Yosemite, Big Sur och Death Valley för att nämna några sevärdheter. Listan kan göras lång och vi har tid på oss eftersom vi planerar att ta ut föräldrardagar parallellt. Jag kommer sannolikt att skriva några rader till om resan när vi närmar oss utresadatum – nu till investeringsåret.

Bloggen

Allt utvecklas på ett eller annat sätt med tiden heter det och förhoppningvis har även bloggen och mitt aktieintresse gjort detsamma. Jag har dragit ner på inläggsfrekvensen något under året vilket så här i efterhand känns rätt då det gett mig mer tid till eftertanke och reflektion. Överlag är jag nöjd med inriktningen som bloggen har där analys och jämförelser fått mer plats till förmån för portfölj- och transaktionsrapporter.

Jag har dock inte varit lika tillfreds med webbhotellet hos CityNetwork och när jag upptäckte att det var dags att förnya min prenumeration tog jag tag i saken och bestämde mig för att byta till Orderland. Flytten var lite knepig, men tack vare snabb och bra hjälp från Orderlands support och ett fantastiskt WordPresstillägg vid namn Duplicator gick flytten på någon dag.

Jag var lite orolig att det inte skulle bli någon tydlig prestandaförbättring efter flytten, men oj vilken skillnad det är att jobba med bloggen efter flytten till Orderland. Att spara ett utkast går flera gånger fortare än tidigare och jag har inte sett ett enda servefel av typen 500 vilket inte tillhörde ovanligheten hos CityNetwork. Jag hoppas även att ni som läser bloggen i någon mån upplevt prestandaförbättringen under månaden som gått.

Investeringsåret

Fortsatt kursjustering

Under året har jag fokuserat mindre på stora multinationella jättar med hög värdering och mer på nordiska bolag där kombinationen av värdering, kassaflöde och/eller tillväxtutsikter varit lockade. Jag är inte längre beredd att betala en premie för den upplevda trygghet som multinationella bolag erbjuder. De stora bolagen må inte sjunka lika kraftigt i pris vid större nedgångar på börsen i jämförelse med sina mindre motsvarigheter, men den typen av kapitalbevaring är inte intressant för mig som tänkt behålla aktierna och främst är intresserad av utdelning. Så länge som min investering fortsätter att, över tid, öka kassaflödet och utdelningen behöver och vill jag inte betala extra för någon linjär vinst- eller utdelningsutveckling.

De utdelningsjämförelser jag gjort mellan amerikanska jättar i form av utdelningsaristokrater och mindre motsvarigheter i Norden har bidragit till mitt förändrade fokus. I dessa jämförelser har jag tittat på utdelnings- och totalavkastningen över längre perioder och i samtliga fall har den nordiska representanten gått vinnande ur striden. Gemensamt för nästan samtliga vinnare är att de haft lägre värdering vid inköpstillfället och större utrymme att växa.

Inga träd växer till himlen
Fysikens lagar sätter helt enkelt gränsen för hur stora bolag kan bli och marginalerna kan bara förbättras till en viss nivå. Ett bolag som enbart finns på enstaka marknader har större utrymme att växa organiskt och genom förvärv än bolag som redan finns i världens alla hörn. Nedan kommer ett litet exempel.

För ett stort multinationellt bolag som omsätter ca 210 miljarder dollar är det betydligt svårare att öka vinsten procentuellt än vad det är för ett bolag som omsätter 21 miljoner allt annat lika. Om vi utgår från att båda bolagen har en vinstmarginal på 10% krävs en omsättningsökning på 78 miljarder (78 000 miljoner) för att det större bolaget ska klara av att öka vinsten med 20%. För det mindre bolaget räcker det med att omsättningen ökar med 7,8 miljoner för att man ska uppnå samma procentuella vinstökning. Det finns en övre gräns för hur mycket ett bolag kan växa och många av utdelningsaristokraterna har sedan länge passerat sin största tillväxtfas.

Av resonemanget ovan ska man inte dra slutsatsen att jag inte längre äger större etablerade bolag eller att jag inte kan tänka mig äga dessa i framtiden. Faktum är att basen i portföljen i allra högsta grad fortfarande består av bolag i klassen större såsom H&M, Sampo, Handelsbanken, Castellum m.fl.  och jag kan tänka mig att äga fler utdelningsaristokrater om priset i förhållande till den tillväxt de erbjuder är rimligt/skäligt.

Under året har jag också minskat min exponering mot råvaruberoende bolag då dessa inte är mästare över sina egna öden i och med att de inte kan särskilja sitt erbjudande med kvalitet, utan i bästa fall kan vinna marknadsandelar genom att vara en “Low Cost Provider”.

Vill fortsatt se utdelning, men inte till vilket pris som helst
Tidigare har jag varit noggrann, ja näst intill rabiat när det kommer till utdelning, gradvis har jag dock blivit mer nyanserad. För en enskild investerare kan utdelning skapa värde i form av trygghet och investeringsmöjligheter på annat håll, men på bolagsnivå är utdelningen inget som för verksamheten framåt. Jag försöker numera se till den långsiktiga utdelningstrenden och hittar bolaget i fråga goda investeringsmöjligheter så är jag beredd att avstå utdelning enstaka år. Hade jag varit beroende av utdelningen för att klara vardagens utgifter hade läget sannolikt varit ett annat, nu är det inte så och jag har fördelen att jag kan stå över en höjning eller hoppa över utdelningen helt om jag vet att det gynnar avkastningen på sikt.

Jag ser emellertid fortsatt utdelning som ett kvitto på att bolaget faktiskt tjänar pengar och generar ett kassaflöde. Utdelning kan nämligen inte manipuleras lika lätt som periodiserade vinster och för mig personligen fyller också utdelningen en motiverande faktor. Att utdelningen trillar in även då kursen sjunker kan vara en bra påminnelse om att det är skillnad på pris och värde.

Utdelning på årsbasis

Portföljens utdelning på årsbasis har under året stigit med 40 % eller till ca 44 000 kr. Trots att jag inte följer upp min utdelningsavkastning lika noga längre så kan det vara intressant för vissa att se hur portföljens utdelning förhåller sig till vår långsiktiga målsättning.

Om vi jämför utfallet med det måldiagram som jag uppdaterade under året ser vi att vi redan nu är på god väg att klara målsättningen för 2017, men mycket kan hända i början av året när väl bolagsledningarna ska föreslå nästkommande års utdelningsnivåer.

Portföljens avkastning

Som ett led i min mer avslappnade attityd gentemot utdelningsavkastning har totalavkastningen blivit, en för mig, allt viktigare parameter. Portföljens totalavkastning definierar jag i sammanhanget som summan av kursuppgångar samt mottagna utdelningar under året som varit. Totalt har familjens aktieportfölj stigit med 40 % i värde sedan årskiftet vilket är över förväntan och inkluderar vi erhållna utdelningar så blir totalavkastningen nästan 45 % – En respektabel uppgång. Ett år är emellertid inte en lång period i det stora hela och jag måste vara ödmjuk för det faktum att börshumöret hållit i sig så pass länge.

De bolag som bidrog mest till uppgången under året var Data Respons följt av TGS-Nopec och sämst i klassen var utan tvekan RenoNorden. Det är i de bolag där jag delvis gått utanför min “comfort zone” som den bästa respektive sämsta avkastningen uppmätts under året. För er som missat det begav jag och Aktieingenjören oss ut på ett litet norsk äventyr i slutet av sommaren som resulterade i tre nya innehav – Data Respons, Byggma Group och RenoNorden som ni kan läsa om här.

Utvecklingen i RenoNorden har som sagt hittills varit en riktig besvikelse, men trots att 2016 blir ett förlorat år på grund av tidigare lednings synder ser det inte allt för mörkt ut och investeringsantagandet håller än. Det är först om några år som jag vet om min ökade exponering mot Mid Cap och Small Cap var ett steg mot högre avkastning eller början på en väg mot misär och fattigdom. Jag är dock redan nu övertygad om att det är rätt väg för att jag ska växa och inse mina begränsningar och styrkor som investerare.

Varför inte en likaviktad fond- eller aktieportfölj?
Jag hade sannolikt kunna få en enklare och mer behaglig resa med en korg fonder (index och aktivt förvaltade) eller genom att skapa en likaviktad portfölj bestående av bolag som Handelsbanken, Hennes & Mauritz, Atlas Copco, Beijer Alma, Nolato, Castellum, Sampo, Novo Nordisk som jag med jämna mellanrum återställer till ursprunglig fördelning, men hur kul och utvecklande vore det? Sannolikt tillräckligt kul och utvecklande för vissa, men för mig är det inte ett alternativ. Jag känner mig fortfarande lite för “ung” för att inte fortsätta att utmana mig själv.

Att enbart slentrianmässigt köpa en indexfond eller investmentbolag bolag är inget för mig, även om det skulle generera en högre avkastning på sikt. Jag är med andra ord villig att betala en viss premie för att få hålla på med det jag tycker om och jag ser verkligen fram emot nästa investeringsår – att få följa utvecklingen i de nya mindre nordiska innehaven såsom Data Respons och mer etablerade innehav som Beijer Alma, TGS Nopec, Nolato och Atea,

Slutord

När jag ser tillbaka på året som varit kan jag konstatera att det varit ett framgångsrikt år, även om det stundtals varit motigt. Jag har lärt mig en hel del och som så många andra har portföljen haft en fin utveckling. Inför nästa investeringsår ser jag fram emot att följa gamla och nya investeringar.

Bloggens utveckling under året har också gett mig ökad motivation att dela med mig av mina tankar kring investering i allmänhet och aktieinvestering i synnerhet. Vi har dessutom en kassa på ungefär 30 % som kan sättas i arbete under nästa år. Det finns med andra ord goda förutsättningar inför nästkommande investeringsår.

Konsten att behålla lugnet
Den största utmaningen kommer även framöver att vara att behålla disciplinen och enbart agera när investeringsantaganden inte längre håller. När andra blir nervösa och överreagerar eller när institutionella investerare med årliga avkastningskrav lämnar skutan gäller det att använda den största fördel vi har som privatinvesterare – nämligen lyxen att kunna vara långsiktiga utan att behöva sälja och köpa när andra måste sälja.

God fortsättning!