Jag har tidigare skrivit (här och här) och nu senast här om hur det kan vara klokt att rebalansera sin aktie- eller fondportfölj med jämna mellanrum. I detta inlägg tänkte jag fortsätta på samma tema med ytterligare exempel som visar på effekten av rebalansering för att behålla fördelningen likaviktad över tid.
Vad man gör när man rebalanserar en likaviktad portfölj är att man säljer delar av de tillgångar som utvecklats bäst och köper tillgångar som haft sämre utveckling. Nedan kommer två exempel baserad på faktisk kursdata som visar vilken effekt rebalanseringsprocessen har på totalavkastningen med hjälp av verktyget portfolio visualizer.
En portfölj med vinnare och förlorare – Gott och blandat
Vi låtsas återigen att vi är en amerikan som precis öppnat en aktiedepå i början av 1995. I mitt första exempel utgår jag från att vi har köpt följande tio bolag i början av 1995 för 10 000 dollar:
Denna gång har vi köpt en samling bolag av mer varierande investeringskvalitet. Det finns vinnaraktier såsom Novo Nordisk och WMT i portföljen, men även bolag som inte rosat marknaden såsom Ericsson och Nokia. Portföljen är som tidigare likaviktad vid investeringstillfället. Vi har sedan låtit portföljen vara orörd fram till december 2016.
Avkastningen för portföljen då ingen rebalansering sker
Hade vi låtit portföljen vara orörd under hela investeringsperioden skulle vi ha fått följande avkastning jämfört med S&P 500 (Det går att klicka på diagrammen för större bild).
10 000 har blivit 100 831 dollar efter nästan 22 år vilket är en ökning med ca 1000 %. Vi slår också jämförelseindex med 42 %. Nu tar vi samma exempel, men introducerar också årlig rebalansering av portföljen till ursprunglig fördelning.
Avkastning för samma portfölj där rebalansering sker årligen
Nedan ser vi hur en årlig rebalansering (återställning av den ursprungliga fördelningen) påverkar avkastningen.
Portföljen som årligen varit föremål för rebalansering har gett en totalavkastning som är 42% högre än den portfölj som lämnades orörd och dubbelt så hög som jämförelseindex. Det lönar sig alltså till synes att rebalansera även om man inte enbart valt långsiktiga vinnare – i alla fall i exemplet ovan, men vad skulle hända om vi enbart ägt en portfölj med underpresterare?
En portfölj med underpresterare – enbart chokladpraliner med körsbärslikör
Vi låtsas återigen att vi är en amerikan som precis öppnat en aktiedepå i början av 1995, men denna gång har vi köpt följande bolag för 10 000 dollar:
Samtliga bolag ovan är sådana som presterat sämre än index under den studerade perioden – en ganska usel portfölj med andra ord. Portföljen är precis som tidigare likaviktad vid investeringstillfället och vi har låtit portföljen vara orörd i nästan 22 år fram till slutet av 2016.
Avkastning för portföljen då ingen rebalansering sker
Hade vi låtit portföljen vara orörd under hela investeringsperioden skulle vi ha fått följande avkastning jämfört med S&P 500.
Avkastningen denna gång var inte lika imponerande: 10 000 har blivit 28 164 dollar efter 22 år vilket är en ökning med 180 % och jämförelseindexet slår oss mer än två gånger om. Vad händer om vi tar samma exempel som ovan, men introducerar årlig rebalansering av portföljen till ursprunglig fördelning?
Avkastning för samma likaviktade portfölj där rebalansering sker årligen
Introducerar årlig rebalansering förändras utgången i simuleringen ordentligt. Samma portfölj med mediokra bolag har plötsligt gett en totalavkastning som är tre gånger större än den portfölj som lämnades orörd och den slår dessutom jämförelseindex med 14%.
Slutord
Jag var inte förvånad över att aktieportföljen av lägre kvalitet underpresterade mot det breda indexet S&P 500, men att årlig rebalansering kunde ha en så stor positiv inverkan på totalavkastningen var imponerande och lite oväntat. Det känns tryggt att man trots en medioker aktieportfölj har möjlighet att slå index genom regelbunden rebalansering.
Med detta sagt är rebalansering inte någon magisk formel med vilkens hjälp alla portföljer kan överprestera mot index, men om man gör sin hemläxa beträffande aktieanalys, ser till att diversifiera och rebalsera så kommer man långt.
Image courtesy of dream designs at FreeDigitalPhotos.net
Det var som tusan! Kul att bli förvånad, tack.
Tack själv för bra inspel! Nyttigt att bli förvånad ibland. 😉
Suverän serie av inlägg. 🙂
Tack Spartacus, kul att höra. 🙂 Ja, det här var kul! Blir nog fler inlägg på temat längre fram.
Det är något här som känns motsägelsefullt. Momentum säger att man ska ha kvar det som är på uppgång eftersom det tenderar fortsätta upp, åtminstone ett tag till. Mycken forskning har gjorts på detta område. Med annan utgångspunkt men med liknande slutsats säger en av de stora investerarna (Lynch) att “Let your winners run, and cut your losers.”
Här säger man i princip tvärtom enligt teorin att om man rebalanserar så säljer man dyrt och köper billigt vilket ju naturligtvis är eftersträvansvärt. Teorin bygger väl i stort på “reversal to the mean”. Även denna strategi verkar onekligen fungera.
Men, kan någon förklara hur båda dessa kan fungera då de ju i stora delar talar helt emot varandra?
Jag håller inte riktigt med om att de står i direkt motsatsförhållande till varandra och jag kan förstå varför bägge kan vara framgångsrika.
När vi rebalanserar ovan så säljer vi enbart den överavkastning som våra vinnare genererat under året och inte hela innehaven. Om trenden fortsätter nästkommande år återupprepas proceduren och ytterligare avkastning kan fördelas till de lägre värderade portföljinnehaven.
Det gäller dock att i bägge fallen att undvika de riktigt stora förlorarna (de som går i konkurs) för att inte avkastningen ska bli medioker.
Vilken av metoderna, som för den genomsnittlige spararen, ger högst avkastning är en annan och intressant fråga dock!
Att köpa billiga bolag är också en beprövad metod. Min gissning efter första testet var att effekten byggde på att marknaden svänger konstant runt en mer korrekt värdeutveckling och att ombalanseringen drar nytta av det då den kompenserar för extrema sentimentförändringar. Resultaten i omgång två indikerar att det kan vara rätt men att effekten är större än jag kunde ana.
Bra skrivet inlägg igen…
Dock, problemet med “de riktigt stora förlorarna” dvs kunkurser är mer teoretiskt. När konkursen väl kommer så har kursen sedan länge varit nere på mycket låga nivåer.
Då hjälper det inte att gå ur innan och undvika konkursen. Förlusterna har redan blivit alltför stora.
Bäst är att helt undvika bolag som kan / kommer att / gå i kk. 🙂
(En av anledningarna till att “en stark balansräkning” är bra att ha för de flesta typer av bolag…)
Besser
Tack! Ja, det gäller att göra sin hemläxa innan man investerar och bevaka de bolag man äger kontinuerligt. Genom att köpa bolag med stabila kassaflöden och balansräkningar kommer man långt.
svårt det där, som relativt ny inom investeringsvärlden så funderar jag mycket på hur jag i längden ska bygga upp en bra portfölj och strategi. Att försöka köpa billigt är ungefär så långt jag kommer. Det leder till att jag sitter med en rad ingångsposter i olika företag som jag tyckt varit prisvärda en kort period sen går de snabbt upp och jag kommer ingenstans med bolaget. Finner inte fler tillfällen att utöka innehavet och jag hittar istället andra företag som känns mer prisvärda.
Tex Deere o Co. Läser om företaget en längre tid och tycker det passar min portfölj. Går in och några månader senare är kursen 45% högre och jag sitter där med min mini post, inte alls sugen på att gå in med mer.
I de fall där de istället går ner så har jag istället tvivlat på företagets framtid och min egen analysförmåga och vågar inte gå in med mer efter en kraftig kursnedgång. Tex Novo nordisk. Då sitter jag där istället med en liten ingångspost som ligger back 15% och istället för att fylla på så övertygar jag mig själv att det finns bättre alternativ.
Man lär så länge man lever…Tack för ännu lärorika inlägg
Hej David!
Jag tror att man som nybliven investerare gör klokt i att sätta en fast gräns för hur stor portföljen får bli för att undvika att den spretar för mycket. När värderingarna är så pass höga som de är i nuläget är det lätt att man tar på sig för stor risk när i jakt efter billiga bolag.
Skapa en bevakningslista med ett fåtal bolag som du förstår och som du skulle vilja äga till rätt pris. Antigen köper du det bolag som är billigast för stunden i listan eller så väntar du. Undvik bolag med kort historik och hög skuldsättning, konjunkturberoende verksamhet eller sårbar verksamhet.
Det kan kännas tryggt att ta rygg på någon av bloggarna även i de lite mer riskfyllda bolagen, men när sedan kursen går ner som i fallet med Novo så är risken stor att säljer om du tagit dig vatten över huvudet. Det kan ibland vara värt att betala lite mer för ett bolag man förstår än ett bolag man känner sig osäker kring, men som verkar billigt.
Verkligen intressant! Sedan gillar jag din titel på rubriken “En portfölj med underpresterare – enbart chokladpraliner med körsbärslikör…” 🙂 Guldstjärna!
Tack! Kul att du uppskattade min fina julinspirerade liknelse 🙂
David tar upp något som jag tycker de flesta bloggare kanske kringgår lite. Vi småsparare som antingen bygger upp vår portfölj eller fyller på i en portfölj vi är nöjda med.
Många bloggare tycks ha tillräckligt med kapital för att så gott som fullinvestera sig i en aktie när de ser en kursingång de gillar, dvs de kommer kanske inte fylla på mer vilket då vid en kursuppgång skulle leda till ett högre GAV. Småspararna dock, precis som David tar upp kommer ju försöka fylla på kanske varje månad, har portföljen då gått bra innebär en påfyllnad ett högre GAV och troligtvis mindre direktavkastning, oundvikligen. Detta behöver självklart inte va hela världen om man gjort sin analys och värderar den högre kursen som alltjämt ok.
Skulle hemskt gärna se lite diskussioner kring just “påfyllnadsstrategier” för oss månads-sparare 🙂
Tack för en lärorik och intressant blogg.
Med vänlig hälsning
Ludde
Tack, kul att du uppskattar vad som skrivs!
Ni har båda en intressant poäng angående köpfrekvens. I dagens marknad är det inte helt lätt att månadsspara om man inte sänker sina avkastningskrav. Det är sannolikt ingen slump att många “erfarna” bloggare jagar avkastning på andra marknader än den svenska.
Det känns avlägset nu, men det fanns en tid då köplägena var så många att inte pengarna räckte till. 🙂 Tack för tipset, ska nog fila på ett inlägg kring köpfrekvens.
Det hade varit väldigt intressant och säkert rätat ut många frågetecken och funderingar för mig 🙂 Det ludvig skriver är något jag går runt och funderar väldigt mycket på som nybliven småsparare. Vill ha en fin prydlig städad portföljlista på X antal bolag men sällan man hittar de till ett bra ingångspris och dessutom kan fylla på regelbundet. Input på bra strategier i det läget uppskattas!
Hej,
Tack för ett intressant inlägg.
Jag skall snart sälja av en bostad och har en tid funderat på att starta upp en portfölj på cirka en miljon med delvis rebalansering.
Portföljen skall vid starten bestå av 10 bolag i skandinavien med lika stora positioner och jag kommer varje vecka fylla på i den position som är minst. påfyllningen varje vecka är 1/52 del av senaste årets utdelning.
Om jag bygger upp portföljen med “stabila” bolag med lite olika konjunkturscykler så borde det innebära att jag hela tiden får möjlighet att öka på i det bolag som har det lite tungt.
Har du förslag på några passande bolag?
Oj, inte en lätt fråga att svara på så här, men de bolag jag är intresserad av och till vilket pris jag helst vill köpa dessa hittar du i min bevakningslista. Många av dessa bolag har jag även analyserat och dessa analyser hittar du i huvudmenyn. Förutom analyserna har jag även skrivit kortare inlägg om majoriteten av de bolag du hittar i min bevakningslista som kan vara av intresse.
Jag hade förresten delat upp inköpen och inte investerat hela beloppet på en gång. Detta med tanke på att marknaden är historisk högt värderad just nu.
Mvh
For the rebalancing cases you must take into consideration the cost of taxes, commission and spread. This will massively reduce the imaginative results of the rebalancing case because you have to sell winners (=pay taxes) to buy losers. When the portfolio gets big enough, additional investments through salary is no longer enough to rebalance the portfolio.
In theory it is nice but in practice not.
Yes, charges related to the rebalancing would lower returns, which I mentioned in a previous post on the same theme. However, in Sweden, we have very favorable investment savings forms, where capital gains tax is not triggered as well as the low commission levels, so annual rebalancing would not affect the return on the same way as the savings in traditional investment savings accounts elsewhere. But in any case, it’s a good point you brought up.