Utdelarnas kamp “Extreme Edition” – Jämförelse mellan Investor AB och Coca Cola över en period på 41 år

För en tid sedan fick jag ett önskemål om att ta utdelarnas kamp ännu längre bakåt i tiden och i detta inlägg ska jag göra just det och färdas längre tillbaka i tid än någon avkastningsjämförelse gjort tidigare. Kombatanterna denna gång är läskedrycksjätten Coca Cola och det svenska investmentbolaget Investor AB som kommer mäta sig med varandra för att avgöra vilken investering som gett den högsta utdelningsavkastningen.

Hur långt tillbaka i historien ska vi?
När vi denna gång stiger ur tidsmaskinen befinner vi oss i en tid då vietnamkriget nyligen har avslutats och Nordvietnam genomfört en fullskalig invasion av sin granne i syd. President i USA är Gerald Ford efter att Richard Nixon fått lämna sitt ämbete på grund av Watergateskandalen året innan.

I Sverige har nyligen den moderna regeringsreformen vunnit laga kraft som gör kungens roll enbart symbolisk och Olof Palme är statsminister. Samma år blir det i Sverige lag på att alla i framsätet måste använda bilbälte under färd. Om ni inte kan gissa året vid det här laget så kommer här ytterligare några ledtrådar.

Tage Danielssons animerade kortfilm Karl-Bertil Jonssons julafton sänds för första gången i svensk TV. Den 25 december samma år bildas det brittiska hårdrocksbandet Iron Maiden och det första avsnittet av den amerikanska TV-serien Saturday Night Live sänds i USA detta år. Startåret för denna utdelarnas kamp är med andra ord 1975 och sannolikt var många med mig inte ens födda när vi börjar vår kamp.

Den primära frågeställningen är denna gång följande:
Vilken utdelnings- samt totalavkastning skulle en investerare bosatt i Sverige som köpt aktier för 10 000 kr 1975 i Investor AB respektive Coca Cola Company ha fått under perioden 1975 till 2016?

Hur ser bolagen vi investerar i ut i början av 1975?
Vi börjar att titta på vad den amerikanska läskedrycksjätten var för bolag vid investeringstillfället.

När vi börjar vår jämförelse 1975 var Coca Cola en global spelare med en omsättning på 2,6 miljarder dollar och en nettovinst på ca 200 miljoner, men ändå betydligt mindre än nutida KO. Idag omsätter Coca Cola lite mer än 44 miljarder och har nästan dubbelt så höga marginaler, men Coca Cola anno 1975 växte betydligt snabbare. Från 1971 fram till 1975 hade omsättning och vinst nästan fördubblats och en likvärdig tillväxttakt kom att upprepas från 1975 till 1980.

1975 introducerades plastflaskan efter mer än tio år av tester som fick smeknamnet “Easy-Goer” . Sex av dessa “nya” plastflaskor var nämligen lättare än en glasflaska av jämförbar storlek. Samma mängd Coca Cola fick nu plats i de mindre “Easy-Goer”-flaskorna tack vare det tunna plasthöljet, och förpackningarna var även lätta att återvinna enligt Coca Cola. Vid både tillverkningen och transport gick det också åt mindre energi än för de traditionella glasflaskorna. Den nya plastflaskan minskade Coca Colas kostnader rejält – något som kom att behövas då man tillfälligt tappat mark gentemot ärkekonkurrenten Pepsi.

Coca Cola kom också i slutet av 1970-talet åter att inta den Kinesiska marknaden efter 30 års frånvaro – något som visade sig bli en nyckel för framtida tillväxt. Ytterligare en stor framgång var att man började sälja den relativt nya drycken Fanta i dåvarande Sovjetunionen där Coca Cola fortfarande inte fick säljas. Sett över perioden 1971 till 1980 ökade omsättningen med lite över 14% och vinsten med nästan 9% per år i genomsnitt. Detta är lite grovt räknat en dubbelt så hög lönsamhetstillväxt som Coca Cola har uppvisat de senaste åren.

Det var också under denna period som Pepsi & Co på allvar utmanade Coca Cola genom “Pepsi challange” – Ett blindtest som visade på att amerikaner föredrog smaken av Pepsi framför Coca Cola. Kampanjen i kombination med tappade marknadsandelar skrämde Coca Colas ledning så till den grad att de i början av 80-talet valde att förändra receptet för sin berömda dryck för första gången på många många år. Förändringen blev ett fiasko, inte på grund av smaken, utan för att folk inte gillade att man förändrade något så beständigt och tätt förknippat med den amerikanska kulturen som Coca Colas läskedryck. Hur pass tätt förknippad läskedrycken kommit att bli med den amerikanska kulturen tycker jag följande Reklamfilm riktad till den amerikanska marknaden från 1975 illustrerar.

Nog om KO – nu till vår svenska representant i denna ovanligt vidsträckta avkastningsjämförelse.

Investor dominerades i början av vår jämförelseperiod av Marcus Wallenberg som fortsatte som ordförande till sin bortgång år 1982. I slutet av 1960-talet hade Saab och Scania-Vabis gått samman och i början av 70-talet slogs även Stockholms Enskilda Bank och Skandinaviska Banken samman och portföljbolaget Export-Invest bildades. VD när vi börjar vår jämförelse var Carl de Geer som tillträtt 1971 och som stannade på sin post i 7 år.

Skogsinvesteringar och konsumentvaror
70-talet var en period med flera viktiga händelser för Investor, som vid denna tidpunkt hade hunnit bli storägare i ett antal skogsbolag: Stora Kopparberg, Bergvik & Ala, Papyrus och Kopparfors. Jacob Wallenberg var ordförande i de två förstnämnda, och Marcus Wallenberg i de två sistnämnda. De första stora händelserna inträffade 1975 när Papyrus köpte Kopparfors, och senare under samma år när Stora Kopparberg köpte Bergvik & Ala. Två stora fusioner ägde dessutom rum under 1976. I början av 1976 sammangick NK och Åhléns och blev NK-Åhléns – det största privata handelspartnerskapet i Skandinavien, med 200 butiker och 23 000 anställda. Giftermålet slutade i skilsmässa efter fyra år då de fem NK-butikerna separerade igen.

Investor och rederiverksamhet
1976 var ett händelserikt år för rederiverksamheten. Investor kontrollerade 24 % av rösterna i Svenska Ostasiatiska Kompaniet och Rederi Motortank. Diskussioner inleddes 1976 kring möjligheterna till en sammanslagning med en tredje part, Tirfing, som också hade andelar i Svenska Ostasiatiska Kompaniet. Tirfing hade hamnat på obestånd och behövde en konsolidering för att överleva. Diskussionerna ledde till en fusion mellan Tirfing, Ostasiatiska Kompaniet och Rederi Motortank år 1978. Det nya bolaget antog namnet Broströms Rederi AB.

Följande bolag ingick i Investor ABs aktieportfölj vid ingången till 1975:

• Atlas Copco
• LM Ericsson
• ASEA
• SKF
• Stora Kopparberg
• Papyrus
• Tändsticksbolaget
• Astra
• Bergvik och Ala
• Alfa Laval

Nu när vi bekantat oss med respektive bolag vid investeringstillfället 1975 är det dags att se vilken avkastning vi hade fått om vi investerat i respektive bolag och behållt aktierna fram till årskiftet 2015/2016.

Vi börjar med att titta på vilken utdelningsavkastning som genererats om man investerat 10 000 i Coca Cola i början av 1975 .

På grund av tidsperiodens längd är bilden svårtydd. Ett tips är att klicka på diagrammet för en större bild då det är väldigt många staplar som trängs på liten ytan. Av diagrammet kan vi se att Coca Cola i allra högsta grad är en utdelningsaristokrat då utdelningen ökat årligen under hela perioden på 41 år. Utdelningstillväxten har legat på i genomsnitt 11 % per år under den studerade perioden. Totalt har utdelningen ökat med 5 400 % sett över hela perioden. Utdelningstillväxten har dock bromsat in från och med 2007 och framåt.

Nu tar vi en titt på vårt svenska investeringsbolags utdelningsavkastning under samma period.

Så här ser kurvan ut för den som investerat 10 000 kr i Investor AB under samma period.

Av diagrammet kan vi se att Investor AB inte har levererat någon sekventiell utdelningsavkastning eller den klassiska trappan som så många utdelningsjägare älskar. Även om estetiken saknas finns där tillväxt – utdelningen har nämligen ökat med över 1 300 % sett över hela perioden. Av de två utdelningsdiagrammen är Coca Colas diagram det mer estetiskt tilltalande, men som vi många gånger tidigare konstaterat är det centrala vilken utdelningsavkastning som erhållits totalt under den studerade perioden.

Den första och kanske viktigaste lärdomen är att det lönar sig att vara långsiktig! Även om Investor AB går vinnande ur striden så har båda bolagen levererat en imponerande utdelnings- och totalavkastning. Över perioden hade den som investerat 20 000 kr i båda bolagen sammanlagt fått tillbaka ca 200 gånger insatt kapital. Även om man inte valt att sälja sina aktier efter 41 år hade man fått i grova slängar 50 gånger investerat kapital i utdelningar. Trots att kampen var jämn i vanlig ordning kan man konstatera att våra nordiska marknadsledare står sig bra i förhållande till sina internationella motsvarigheter.

Jag har sagt detta flera gånger tidigare, men det tål att upprepas – oavsett om man fokuserar på utdelnings- eller totalavkastning är det i sammanhanget viktigt att använda sig av den största fördel man har som privatinvesterare nämligen tid att invänta rätt köpläge. Idag anser jag att KO är bland de dyrare bolagen på min bevakningslista sett till pris i förhållande till tillväxtutsikter. För även om den historiska utvecklingen säger en del om bolagens verksamhet, ledning och förmåga att tjäna pengar i alla väder så är historiken inget facit för framtida kassaflöden. I Coca Colas fall har jag svårt att se att bolaget kommer återgå till den tillväxt man uppvisade under exempelvis 70-talet då marknaden är mättad på deras huvudprodukt och utrymme att förbättra marginalerna är marginell.

Inlägget finns nu bland övriga jämförelser i bloggens huvudmeny under fliken “utdelarnas kamp”.

Image courtesy of Geerati images at FreeDigitalPhotos.net