Jag har tidigare skrivit (här och här) om hur det kan vara klokt att rebalansera sin aktie- eller fondportfölj med jämna mellanrum och hur likaviktade index slår marknadsviktade. I detta inlägg tänkte jag fortsätta på samma tema med ytterligare exempel som visar på effekten av rebalansering för att behålla fördelningen likaviktad över tid.
Vad man gör när man rebalanserar en likaviktad portfölj är att man säljer delar av de tillgångar som utvecklats bäst och köper tillgångar som haft sämre utveckling eller med andra ord säljer dyrt och köper billigt. Rebalansering ger två effekter – det minskar risken då inte ett enskilt innehav kan växa sig alltför stort och det ökar också avkastningen.
Nedan kommer ett exempel baserad på faktisk kursdata över hur rebalanseringsprocessen kan leda till högre avkastning och till min hjälp har jag använt mig av verktyget portfolio visualizer. Vi låtsas för en stund att vi är en amerikansk medborgare som precis öppnat en aktiedepå i början av 1988. I mitt exempel utgår jag från att vi har köpt följande tio bolag i början av 1988 för 10 000 dollar:
Ingen dålig lista aktier och som synes ovan är portföljen likaviktad vid investeringstillfället. Vi har sedan låtit portföljen vara orörd i 28 år fram till november 2016 (ingen dålig disciplin!).
Avkastning för en portfölj som är likaviktad från start, men där ingen rebalansering sker
Hade vi låtit portföljen vara orörd under hela investeringsperioden skulle vi ha fått följande avkastning jämfört med S&P 500 (Det går att klicka på diagrammen för större bild).
10 000 har blivit 546 934 dollar efter 28 år vilket är en ökning med mer än 5 300% eller fyra gånger så hög avkastning som jämförelseindex – ingen dålig avkastning med andra ord. Nu tar vi samma exempel, men introducerar också årlig rebalansering av portföljen till ursprunglig fördelning.
Avkastning för samma likaviktade portfölj där rebalansering sker årligen
Nedan ser vi hur en årlig rebalansering (återställning av den ursprungliga fördelningen) påverkar avkastningen.
Ovan kan vi tydligt se hur den portfölj som rebalanserats utvecklats bättre än den som inte haft någon rebalansering. Portföljen som årligen varit föremål för rebalansering har gett en totalavkastning på nästan det dubbla i jämförelse med den portfölj som lämnades orörd och nästan sex gånger högre än jämförelseindex. Den totala avkastningen för den portfölj som rebalanserats är med andra ord nästan 100 % högre än portföljen utan rebalansering under denna period.
Rebalansering i praktiken
Att rebalansera portföljinnehaven i praktiken kräver dock viss insats och är inte gratis. Även om courtagenivåerna framförallt på svenska aktier gjort konceptet mer genomförbart i praktiken så saknar åtminstone jag en funktion där användaren på ett smidigt sätt kan återställa ursprunglig fördelning. En sådan funktion hade gjort en återställning av ursprunglig fördelning betydligt lättare för en aktieägare med 15 till 20 innehav. Att kunna ange en procentuell fördelning på portföljnivå enligt skärmdumpen nedan hade varit smidigt.
Flera banker och nätmäklare (som Avanza där skärmdumpen är tagen ifrån) har på liknande sätt som på bilden ovan underlättat rebalansering för sina kunder när det kommer till fondhandel. Jag gillar särskilt funktionen som finns hos Premiepensionsmyndighetens tjänst där man kan återställa ursprunglig fördelning med en knapptryckning. Jag har en känsla av att den aktör som kan skapa något liknande applicerat på en aktieportfölj har mycket att vinna i form av goodwill bland befintliga och potentiella kunder.
Det räcker att rebalansera en gång per år
En tröst i sammanhanget är att avkastningen inte skulle ha blivit högre om vi rebalanserat portföljen månadsvis – utan tvärtom sjunker totalavkastningen sett över hela perioden. För den som trots fördelarna inte vill genomföra rebalansering årligen kan ett alternativ vara att återställa balansen först när de olika tillgångarna (aktierna) har nått en viss andel av portföljen. Om exempelvis ett innehav växer sig större än 20 % säljer man av de överskjutande procenten och köper andelar av innehav som har lägre vikt i aktieportföljen.
Exempel på samma sak fast för en fondportfölj skulle kunna vara att man bestämmer en gräns för hur stor andel aktier respektive räntefonder får utgöra – låt oss säga 75% aktiefonder och 25 % räntefonder. När sedan aktie- eller räntefonderna avvikit med 15 % från ursprunglig fördelning gör man en rebalansering till ursprungsfördelningen. Detta skulle innebära att man gör en rebalansering när aktierna utgör 90 % av den totala vikten eller när räntefonderna utgör 40 % av den totala portföljvikten.
Slutord
Jag var ärligt talat inte särskilt förvånad över att den lista med tio aktier som jag valt med facit i hand slog det breda indexet S&P 500, men jag var desto mer imponerad över vilken effekt den årliga rebalanseringen hade på totalavkastningen.
Att behålla balansen tycks inte enbart vara viktigt till vardags utan även när det kommer till fond- eller aktieportföljers avkastning på lång sikt. Personligen känns det skönt att få ytterligare argument för att en diversifierad och balanserad portfölj är rätt väg att gå.
För den som inte lockas av att ”mekaniskt” rebalansera sin portfölj årligen kommer man sannolikt också långt genom att regelbundet öka i de portföljinnehav som är lägst värderade för stunden och helt enkelt låta de övervärderade innehaven vara.
Image courtesy of dream designs at FreeDigitalPhotos.net
Blir det inte lite skevt att titta såhär när man tar bolag som presterat bra i 28 år? I dagsläget kan ju ett av bolagen man har i portföljen utvecklas till en riktig surdeg och äta allokering från de aktier som presterar bättre. T.ex Telia och Ericsson.
Bara för ett bolag stiger i kurs respektive sjunker i kurs är det ju inte automatik att man köper billigt och säljer dyrt. I grund och botten är det ju vinsten som styr till stor del.
RE Okaroess, helt rätt med din kommentar. Det är det här som kallas överoptimering, dvs du anpassar din studie efter på förhand känd data. Galet farligt att dra slutsatser från det, men ett ack så vanligt förekommande fel i praktiken.
Extrem överoptimering är naturligtvis inte bra, kanske exemplet ovan med 10 bra o framgångsrika bolag är ett exempel.
Men back tracking ( inte bara siffror, all form av historik) är ändå en mycket nyttig övning när man skall välja bolag till portföljen.
Var går då gränsen mellan god historik och överoptimering?
Besser
Beror på vilka slutsatser man drar. I detta fall var syftet att visa på effekten av rebalansering. Som jag skrev i slutordet:
”Jag var ärligt talat inte särskilt förvånad över att den lista med tio aktier som jag valt med facit i hand slog det breda indexet S&P 500, men jag var desto mer imponerad över vilken effekt den årliga rebalanseringen hade på totalavkastningen.”
Tanken var inte att täcka in alla möjliga scenarion i detta inlägg, utan jag valde ett antal bolag utan någon baktanke. Vill man vara petig så har varken GE, EMR eller Ford haft någon strålande utveckling.
Angående kurs och vinst – Även om felprissättningar förekommer under perioder så konvergerar pris och värde som regel över en sådan lång tidsperiod.
Sorry för missförståndet, men även jag saknade baktanke 🙂
Det var mer en retorisk fråga.
Jag förstår och håller med ditt inlägg i ett ”ämne som engargerar”.
Besser
Förstod det. 🙂 Blev lite tokigt när jag svarade ser jag nu.. Mitt svar var inte riktat till dig, utan snarare till de övriga två.
Mvh
Har du möjligt att göra samma undersökning med småbolag eller slumpvis utvalda bolag vid investeringstillfället?
Ämnesområdet är intressant och efter Doros vinstvarning känner jag definitivt att det hade varit skönt med rebalansering även om den genomgående trenden de senaste fem åren för mig varit att det varit bättre att låta bra bolag fortsätta än att omallokera till de dåliga. Med den portfölj du har valt har den operativa utvecklingen i alla de undersökta bolagen varit positiv över den totala tidsperioden, Det innebär att när bolagen varit billiga har deras aktiepris med största sannolikhet varit lägre än det ”sanna” värdet (vi kan se slutet på studien som tidens ände och bolagens ”sanna” värde blir då det diskonterade kassaflödet till aktieägarna under bolagens livstid fram till nu + nuvarande aktiekurs),
Med småbolag där den operativa volatiliteten är större i förhållande till volatiliteten i värdering tror jag att utfallet blir annorlunda och detsamma gäller i bolag som under lång tid tappat värde. Men det skulle vara kul att testa det (att ta 5 bolag från din lista och 5 från den här listan: http://www.aol.com/photos/25-worst-performing-stocks-of-the-past-decade/#slide=982649#fullscreen skulle vara ett bra test tror jag),
Ja, det är onekligen ett intressant ämne som engagerar 🙂
Tack för bra input, det kommer ett till inlägg där jag lägger till aktier som presterat betydligt sämre än de jag inkluderade i portföljen denna gång.