Varje bolag du har i din portfölj är unikt på ett eller annat sätt, men vissa bolag är mer lika varandra än andra. Peter Lynch var en av de första att gruppera börsföretag för att underlätta jämförelser och tydliggöra sina resonemang kring investering.
Peter Lynch betraktas som en av de stora investerarna under 1900-talet och stoftet i hans böcker har satt ordentliga avtryck både hos professionella och privata investerare. Lynch fick sitt genombrott vid 33 års ålder då han tog över Magellanfonden på Fidelity och mellan 1977 och 1990 ökade fonden i värde med mer än 2700 %! Det gick så bra att fonden till slut fick stänga för ytterligare köp då den hade blivit för stor. Under sin tid hos Fidelity bevakade Lynch en mängd branscher och la sannolikt grunden till vad som sedan kom att bli hans klassificeringsstruktur för olika typer av bolag på börsen. Lynch delade in börsens bolag i sex grupper:
Slow Growers – Långsamväxande bolag
I den här gruppen placerade han stora bolag med en lång historik bakom sig vilka kan förväntas växa något snabbare än USAs ekonomi som helhet. Bolag i den här kategorin betalar ofta ut en högre utdelning än börsnittet och ägnar sig ofta åt återköp.
Exempel på bolag som får anses tillhöra denna kategori är: Coca Cola, Procter Gamble och på den svenska börsen har vi bland annat Swedbank, Alfa Laval, Skanska, Axfood, Nordea, Kungsleden, SCA, Securitas och H&M. Den sistnämnda av dem har haft en genomsnittlig årlig vinsttillväxt på 1,6 % de senaste 7 åren enligt Börsdata.se.
Stalwarts – Stora och stabila bolag som uppvisar tillväxt
I den här gruppen placerade han stora bolag med goda finanser och stabil lönsamhet som fortfarande har förmågan att växa 10 % årligen. Denna typ av bolag erbjuder visst skydd när marknaden väl vänder nedåt då de ofta finns inom defensiva branscher. Peter Lynch föreslog att man roterar mellan bolag inom denna kategori och säljer när modesta vinster kan uppnås och återupprepar processen med bolag som inte ännu stigit i pris.
Exempel på bolag i denna kategori var tidigare bolag såsom Coca-Cola och McDonalds. Baserat på de senaste tio årens vinsthistorik uppfyller istället bolag som Novo Nordisk, Apple, Assa Abloy, ÅF och Vestas Wind Systems kriterierna i högre grad.
Fast-Growers – Snabbväxande bolag
Små bolag med en årlig vinsttillväxt på över 20 % per år. Dessa bolag behöver inte befinna sig i snabbväxande branscher, utan det kan till och med vara en fördel enligt Lynch om så inte är fallet.
Några exempel på bolag som platsar i denna kategori baserat på vinstutvecklingen de senaste 7 åren enligt börsdata är Vitec, Kopparbergs, Novo Nordisk, Apple, Banhof, Biotage, Cloetta, Hexpol, Hexagon och Bilia. Samtliga dessa bolag har i genomsnitt haft en vinsttillväxt som överstiger 20% den senaste 7 årsperioden.
Cyclicals – Konjunkturkänslig bolag
Här återfinns bolag som går riktigt bra när konjunkturen är god men som kan få det riktigt tufft när väl konjunkturen vänder. Den här typen av bolag finns det gott om i exempelvis rederi- och råvarubranschen. Företag i den här kategorin kan lätt misstas för Stalwarts av oerfarna investerare, men till skillnad från dessa kan aktiekursen i cykliska bolag sjunka dramatiskt när konjunkturen vänder neråt.
I den här typen av företag är det viktigt känna av var i konjunkturen bolaget befinner sig för att inte riskera att köpa i toppen av konjunkturen då vinsterna är uppblåsta. Senaste årens utveckling för de flesta råvaror har visat på riskerna och hur bedrägliga denna typen av bolag kan vara.
Exempel på bolag i den här kategorin är norska gödselföretaget Yara, järnmalmsjätten BHP Billiton, SSAB, Boliden, Deere & Co och oljegiganten Exxon Mobile.
Turnarounds – Bolag med potential för vändning
Inom den här gruppen hittar vi bolag vars aktiekurs under en längre period misshandlats av marknaden, men där potential för vändning finns. Bolag av den här kategorin korrelerar minst med övriga marknaden när det kommer till pris och kan återhämta sig rejält när väl den negativa verksamhetstrenden eller marknadens syn vänder.
Exempel på bolag i denna kategori skulle kunna vara Novo Nordisk, H&M, Mekonomen och Ratos beroende på vilken tilltro man har till respektive affärsmodell.
Asset opportunities – Undervärderade tillgångsbolag
Företag som har tillgångar vars värde marknaden helt eller delvis förbisetts. I den här typen av bolag har ofta materiella tillgångar haft eller har en central roll i bolagets förmåga till lönsamhet. Att hitta dessa dolda tillgångar kräver en verklig kunskap om företaget som äger tillgångarna. Lynch menade på att inom denna kategori kan investerares egna kunskap och erfarenhet vara en stor tillgång.
Exempel på bolag i denna kategori just nu skulle kunna vara Byggma, Wilh. Wilhelmsen och Stolt-Nielsen.
Vilken kategori bolag ska man helst äga?
Av kategorierna ovan var snabbväxande bolag Peter Lynch favoriter, och han menade att en investerares största vinsterna kommer från denna typ av bolag, men tillägger samtidigt att dessa också tillhör de mest riskfyllda. Han förordade att behålla fast-growers tills dess att de permanent gått in i en lägre tillväxtfas. Med andra ord tillhörde inte bolag inom kategorin slow growers hans favoriter. Han kunde tänka sig köpa Stalwarts till rätt pris då man kan förvänta sig bra, men inte spektakulär avkastning.
Jag föredrar bolag som befinner sig mitt emellan Stalwarts och Fast Growers. Den svenska modellen helt enkelt – lite mellanmjölk som Beijer Alma och Nolato. Det är inte så att jag undviker snabbväxande bolag, men eftersom jag vill att de bolag jag investerar i delar ut så försvinner automatiskt många bolag som lägger det operativa kassaflödet på investeringar för tillväxt. Den kanske främsta anledningen till att jag inte har fler Fast-Growers är att dessa ofta är högt värderade och fortsatt två-siffrig tillväxt är inprisad. Hög tillväxt är ofta svår att behålla på sikt och ännu svårare att förutsäga som småsparare. Jag föredrar ofta billiga och förutsägbara kassaflöden där margin of safety finns. Data Respons är sannolikt det närmaste jag har i form av Fast-Growers i portföljen för tillfället.
Jag äger också bolag som skulle kunna karaktäriseras som Slow-Growers där Fortum med sin höga utdelning och blygsamma tillväxt passar in och även Byggma och Atea, men även Sampo skulle kunna anses tillhöra denna kategori. Om värderingen är tillräckligt låg är även Slow-Growers intressanta enligt min mening.
Generellt sätt så undviker jag Turnarounds då jag anser dem vara för osäkra, men RenoNorden skulle med lite tur kunna passa in i den kategorin. Aktieingenjören har skrivit ett utmärkt inlägg som sammanfattar de senaste turerna kring bolaget och vilka risker och möjligheter som den aviserade nyemissionen för med sig.
Jag har en del mer eller mindre konjunkturkänsliga bolag i portföljen såsom Deere & Co. Det närmaste ett tillgångsbolag jag har i portföljen är Byggma.
Till sist en brasklapp – som med alla teoretiska ramverk är de bara en grov approximation av verkligheten. Bolag kvalar ofta in i flera kategorier och bolag såsom Handelsbanken och Castellum ligger mitt emellan grupperna Starlwarts och Slow Growers. Vilken av Peter Lynchs bolagsformer dominerar din portfölj idag och vilken bolagsstyp är din favorit?
När jag ändå har er uppmärksamhet vill jag också passa på att önska alla läsare och bloggkollegor en riktigt God Jul!
Image courtesy of Stuart Miles at FreeDigitalPhotos.net
Tack för läsvärda inlägg. Ha en riktigt God Jul! /Aktiepappa
Tack, alltid kul att höra att det som skrivs här på bloggen uppskattas! God jul!
Ytterligare ett läsvärt inlägg! Stort tack att du delar med dig!
Må väl och ha nu en riktigt God Jul!
Kul att höra! Tack själv för dina hänvisningar till bloggen. God jul!
Ja, det finns ett värde i att kategorisera bolag. För då vet man vilka förväntningar man ska ha, och man vet även mer om hur ens portfölj är komponerad. Däremot så har jag aldrig förstått dem som säger ”jag köper bara stora bolag, jag köper bara tillväxt, jag köper bara utdelningar etc”. För jag tycker det tar fokus från uppgiften som investerare. Jag själv köper gärna alla bolag, om priset är rätt, inklusive säkerhetsmarginal. Sedan ska de förstås kvala in i mitt placeringsuniversum (dvs många bolag sållas initialt bort pga låg kvalitet). Det jag bryr mig om är min totalavkastning.
Bra synpunkt, jag kan också tänka mig att köpa bolag i samtliga bolagskategorier om priset är det rätta.
Att kategorisera företag är oerhört viktigt för vår förmåga till inlärning och jag tror att man bör ta stor hänsyn till både bolagstyp och tidpunkt i konjunkturcykeln när man utvärderar vad man kan lära sig av enskilda händelser.
Min slutsats efter att ha arbetat på det här sättet ett tag är faktiskt den motsatta till Investeraren. Jag är helt enkelt både mer bekväm och bättre på att hitta vissa typer av bolag. Eftersom investeringsbudgeten är begränsad passar det bäst för mig att fokusera på Fast Growers och lågt värderade Stalwarts (jag räknar f.ö Atea som Stalwart och Byggma på gränsen mellan tillgång, Stalwart och turn around). Sannolikheten att jag väljer rätt inom de här kategorierna är helt enkelt högre samtidigt som jag rent mentalt är mer bekväm med nedvärderingar av den här typen av bolag.
Om jag var en mer passiv investerare skulle jag nog kunna byta investeringsstrategi och vara bekväm med det (t.ex. net-nets). Men när det handlar om aktiva investeringsbeslut tror jag att det kan finnas ett värde med att specialisera sig.
Ja, att kategoriseras sina bolag på det här sättet är en värdefull exercis av flera anledningar.
Att i huvudsak fokusera på en specifik kategori bolag baserat på ens förusättningar som investerare är som regel vettigt. Det som jag främst vänder mig emot är när sparare väljer att begränsa sig till en viss kategori bolag baserad på vad som är populärt/trendigt för tillfället utan någon större eftertanke.