I detta inlägg tänkte jag titta tillbaka och bekänna tidigare synder. Jag började nämligen min aktiekarriär på ytterst skakiga premisser med förhoppningen om att bli rik fort. Jag skulle tjäna ihop min första miljon genom att köpa förhoppningsbolag där jag inte riktigt förstod verksamheten. Hur de bolag som jag ägde andelar i skulle gå med vinst i praktiken var jag inte särskilt intresserad av eller insatt i. Istället stirrade jag på kursen alldeles för mycket och lyssnade på mer eller mindre självutnämnda experter (bland annat de som skrek högst på olika aktieforum). Sedan väntade jag på att aktien skulle stiga till de nivåer som utlovades, vilket i rask takt skulle skänka mig välstånd och lycka. Var detta en lyckad tatik kanske någon frågar sig? Nej.
Efter att ha bränt mig ett antal gånger och betalat den nästan obligatoriska läropengen insåg jag att jag faktisk inte bara ägde ett värdepapper utan andelar i ett verkliga företag och att jag måste förstå mig på verksamheten på en åtminstone rudamitär nivå för att undvika ytterligare förluster.
Jag tog till mig Peter Lynchs devis att äga bolag vars produkter går att ta på och vände blicken mot det förlovade landet på andra sidan Atlanten – USA. Bolag som McDonalds, Coca Cola, Walmart och P&G blev favoriter med sina perfekta utdelningskurvor, starka varumärken och globala närvaro. Dessa multinationella jättar kändes som en trygg hamn i förhållande till de förhoppningsbolag jag tidigare ägnat min tid åt.
Redan innan jag investerade var jag väl förtrogen med dessa giganters verksamhet och affärsidé. Coca Cola till exempel förvaltar sina recept på icke alkoholhaltiga drycker och skapar koncentrat baserade på dessa som de själva förädlar eller säljer till samarbetspartners. Läskedrycksjätten behåller sedan sitt starka grepp om konsumenterna genom intensiv marknadsföring.
Procter and Gamble är inte heller alltför svårt att förstå sig på, konsumentgiganten tar fram, designar, utvecklar och marknadsför produkter som säljs till återförsäljare såsom Walmart och Axfood här i Sverige. P&G satsar även de stora summor på att underhålla sina många och starka varumärken. Tack vare dessa globala jättars marknadsposition och till synes oändliga marknadsföringsmuskler var det också lätt att se framför sig att folk även i framtiden skulle köpa diskmedel av märket Yes och dricka Coca Cola.
Problemet var att jag delvis bländades av dessa marknadsdominanters förträfflighet. Ett fantastiskt bolag är nämligen inte alltid detsamma som en fantastisk investering. Värderingen var sällan låg, men jag var numera långsiktig till naturen så ingångskursen var inte hela världen. Jag insåg att det alltid går att räkna hem investeringar när man diskonterar framtida kassaflöden in i evigheten.
Det var värt att betala premiumpris för så fina bolag trots att tillväxten bromsat in och om inte annat fick jag alltid utdelning. Att bolagen inte längre växte och att återköp av aktier i många fall bidrog till vinst- och utdelningssökningen var inget jag uppmärksammade.
Vad vill jag då ha sagt med detta inlägg?
Att de globala jättarna som KO och McD sett sina bästa dagar? Sannolikt. Att de är sämre bolag än våra nordiska motsvarigheter? Nej, men de är inte per definition bättre investeringar. Avkastningen kan bli medioker till nuvarande värderingar och i värsta fall kan avkastningen bli negativ när marknaden inte längre är beredd att betala premium för framtida vinster. Utvecklingen i Novo Nordisk visar hur hård marknadens dom kan vara i ett sådan scenario.
Det är dock ännu värre att köpa aktier utan att förstå bolaget där i många fall framtida vinster är högst spekulativa och lönsamheten vid inköpstillfället lyser med sin frånvaro. Då kan man lika gärna bege sig till närmaste casino eftersom den som spekulerar ofta förlorar mot huset eller marknaden. Jag hoppas att inlägget kan ha en viss avskräckande effekt eller åtminstone underhålla en och annan där ute. Är det någon som känner igen sig i beskrivningen ovan från er karriär på börsen så här långt eller är jag ett unikum bland rationella småsparare?
Dan säger
november 5, 2016 kl. 10:56 f mHej, och tack för ännu en intressant artikel. Har givetvis, och gör ibland fortfarande, samma misstag. Eller är det det? Jag läser ibland det begrepp du beskriver, dvs “köpa bolag man förstår.” Men på vilken nivå skall förståelsen vara för att man ska investera i ett specifikt bolag? Det är inte svårt att begripa att Novo Nordisk tillverkar läkemedel för att sockersjuka ska få en bättre tillvaro. Eller att Skanska bygger. Eller att ICA säljer mat, Sweco är konsulter mm. Alltså behöver vi utveckla begreppet förståelse, så att var och en kan bilda sig en uppfattning om. Jag köper andelar i bolag jag tycker mig förstå, men gör jag det? Hur mycket behöver jag förstå? Fundamental analys på egen hand, eller läsa vad lärde skrivit, är det tillräckligt? Tror frågan behöver problematiseras lite för att belysas bättre helt enkelt.
Allt gott!
Dan
Langsiktig Investering säger
november 6, 2016 kl. 8:54 f mTack, kul att höra Dan! Ja, det är en bra fråga. Kan man som utomstående skapa sig en fullständig förståelse för hur ett bolag drivs och fungerar? För majoriteten är sannolikt är svaret nej, men det går som oftast få en uppfattning av vad som driver lönsamheten om man gräver lite djupare. Sedan gäller det att skydda sig mot okända risker genom att köpa bolaget med en säkerhetsmarginal.
Mvh
Joakim säger
november 5, 2016 kl. 11:02 f mJag har lyckats hålla mig borta från förhoppningsbolagsträsket och har sedan jag började med aktier för 5-6 år sedan bara köpt bolag som gör vinst och delar ut pengar. Därmed inte sagt att jag inte har gjort bort mig ibland.
Min sämsta investering var Seadrill som jag köpte strax före toppen, åkte med över toppen, snittade och sedan sålde med 50% förlust när de ställde in utdelningen. Då uppfyllde bolaget inte längre kriteriet att dela ut pengar och då fick de åka. Bra val så här i efterhand eftersom jag lyckades trycka ut dem kring 120 NOK om jag inte minns helt galet och nu ligger de väl kring 17.
På temat köp bra bolag men inte till vilket pris som helst så sitter jag på HM med ett gav kring 300, men de får ligga kvar eftersom bolaget fortfarande växer topline och fortfarande delar ut ganska bra och jag tror på konceptet.
Joakim säger
november 5, 2016 kl. 11:07 f mJust det… såg just Dans svar och jag har gjort bort mig i Novo Nordisk också på samma sätt. Bra bolag, bra framtid, lätt att förstå slutmarknaden, fetma ökar, diabetes ökar, marknaden ökar, men nu har ju marknaden värderat om Novo rätt häftigt från tillväxtbolag till moget bolag. Även Novo ligger kvar i väskan. Vinsterna är det inget fel på. Kraftiga återköp och dessutom börjar utdelningen se lite aptitlig ut kring 2.7%.
Langsiktig Investering säger
november 6, 2016 kl. 10:09 f mBra där att du lyckats undvika bolag och din erfarenhet med Seadrill visar på vikten av att på förhand ha uppställda kriterier.
Jag tycker att fallet Novo Nordisk visar på hur svårt det är att värdera tillväxt och vikten av att köpa bra bolag till ett rimligt pris. Det är lätt att underskatta värderingsrisken och marknaden hade prisat in en hel del tillväxt i tidigare värdering. Ja, Novo börjar se intressant ut.
Mvh
Invest säger
november 5, 2016 kl. 11:14 f mHej, bra inlägg och jag håller med.
Jag har själv i begynnelsen bränt mig på en del bolag med högre risk.
Värderingen är bland det mest väsentliga i en investering och det tål att upprepas. Oftast tror man att det bolag eller land som har haft högst tillväxt borde ha den bästa avkastningen, men så är inte alltid fallet eftersom värderingen spelar en så stor roll för avkastningen.
Det spelar ingen roll hur hög kvalitet ett bolag har för om man köper för dyrt kan det ändå bli en medioker avkastning. Hade man tex köpt Coca-Cola runt år 2000 vid P/E en bra bit över 40 hade det varit en dålig investering. Ett annat exempel på bolag som jag bevakar är Brown-Forman som har en helt exceptionellt hög kvalitet i intjäningen. Men bolaget är konsekvent så högt värderat i förhållande till sin vinst och framtida tillväxtpotential att det är omöjligt att motivera ett köp.
Det uppstår däremot ibland yttre omständigheter som gör att marknadsledande bolag av hög kvalitet blir intressanta för köp (tex priskrig, produktionsproblem etc). Man får däremot vara beredd på att köper man en fallande kniv så kan aktien underprestera ett antal år men på sikt brukar det vara en bra strategi men inte alla gånger. Det händer inte ofta men ibland uppstår det tex priskrig för tandkräm och när marknaden säljer ut Colgate-Palmolive med badvattnet brukar det vara bra att öka sin position. Några ytterligare exempel är Johnson&Johnson som hade kvalitetsproblem och reklamationer för ett antal år sedan vilket gjorde att värderingen blev mycket attraktiv. För ett par år sedan ägde Reckitt Benckiser ett läkemedelsbolag som marknaden var mycket orolig för vilket gjorde att värderingen blev mycket attraktiv i förhållande till övriga konkurrenter.
För första gången på mycket länge tycker jag Novo Nordisk ser mycket intressant vid nuvarande värdering pga av deras problem med prispress i USA och jag funderar på att köpa (år 2002/2003 var värderingen också attraktiv) Man ska dock vara medveten att Novo är mycket beroende av diabetesmedicin och är inte lika diversifierade som tex Johnson&Johnson och Novartis vilket betyder att risken är högre.
Mvh Per
Langsiktig Investering säger
november 6, 2016 kl. 1:25 e mHej Per!
Jag håller med dig på samtliga punkter. Lätt att bli bländade av fina tillväxtkurvor, men betalar man för mycket vid investeringstillfället blir investeringens avkastning medioker i bästa fall och usel om tillväxten avstannar.
Aktienovisen säger
november 5, 2016 kl. 11:58 f mKänner igen mig otroligt i detta du beskriver! Köpte i början småbolag typ Black Earth Farming för att sedan gå över till de “säkra” giganterna och köpte KO, IBM, MCD, P&G etc. Men med lite mer kunskap så börjar man precis som du gjort att förstå att de inte är så bra som det sägs. Har nu sålt av i princip alla mina giganter förutom P&G vilket jag fortfarande gillar 🙂
Langsiktig Investering säger
november 6, 2016 kl. 2:36 e mKul att vi är fler som vandrat samma väg 🙂 En gigant som P&G är fortfarande en portföljkandidat, men inte till dagens pris.
Mvh
Utlandsutdelaren säger
november 5, 2016 kl. 1:37 e mJag känner igen mig i ditt resonemang. Har inte gått på så många förluster i förhoppningsköp. REC Silicon är det enda och skrev om det i veckan när jag valde att realisera förlusten. Carnegie var förstås ingen lysande affär för tiotalet år sedan när jag prövade vingarna hos Aktieinvest.
Delar ditt dilemma om mogna men stabila företag. Jag väljer att investera i dem långsiktigt och min huvudparameter är att de ska klara att ge en stabil utdelning på åtminstone bibehållen nivå procentuellt sätt, men inte nödvändigtvis växande. Ser dem som en stabil bas i portföljen och att andra aktier med högre risk kan kompensera.
H&M och Clas Ohlson som jag gillar har en tydlig sådan risk men jag tror att verksamheten kommer klara sig och att de på riktigt lång sikt fortfarande kommer vara bra affärer. Axfood är jag inte lika orolig för – kursen kommer säkert tappa eftersom den pressats upp av årets extrautdelning som förr eller senare inte upprepas – tror att de klarar att dela ut över tre procent årligen även om utdelningstillväxten nog inte blir större än att de kan leverera jämna steg.
Av skälet du nämner är jag mer försiktig med utländska aktier eftersom de är svårare att sälja av courtage/skattskäl om utvecklingen vänder.
Langsiktig Investering säger
november 6, 2016 kl. 5:02 e mJa, alla har vi olika avkastningskrav och risktolerans, vilket är en av anledningarna till att det finns köpare på dessa nivåer. Det viktiga är dock att, precis som du verkar göra, skapa sig en realistisk bild över vilken avkastning man kan förvänta sig vid en viss inköpskurs.
Mvh
Aktieingenjören säger
november 5, 2016 kl. 3:14 e mJag sitter i den lite ironiska situationen att min professionella kompetens är forskning inom life science… Det blev en analys av Moberg Derma (helt okej bolag) och därefter har jag undvikit den sektorn då nästan alla bra bolag sväljs av större fiskar innan de når börsen.
En bra gräns för att “förstå” ett bolag kan vara att man förstår varför kunderna väljer produkter från ett visst bolag och vad som krävs för att en konkurrent ska bli bättre för kunderna. Marknaden fortsätter dock att vara outgrundlig så jag föredrar investeringar där jag förstår bolaget men inte tycker att argumenten får en låg värdering är rimliga.
Langsiktig Investering säger
november 6, 2016 kl. 5:10 e mJa, det insåg jag kanska snart efter att jag börjat läsa din blogg, men du är också duktigt på att skapa dig en ingående förståelse för bolag och vad som driver lönsamheten inom andra branscher.
Håller med dig i vanlig ordning och gillar särskilt den sista meningen om vikten av att köpa till en låg värdering: “Marknaden fortsätter dock att vara outgrundlig så jag föredrar investeringar där jag förstår bolaget men inte tycker att argumenten får en låg värdering är rimliga.”
Aktiepappa säger
november 5, 2016 kl. 6:16 e mIntressant att du nämner “de som skrek högst på diverse aktieforum”. Det är precis så jag tänker när jag hör eller läser dem och alla deras fantastiska affärer.
Själv håller jag med dig till 100 %. Eller egentligen håller jag väl med Lynch då men det känns bättre att hålla med dig när vi ändå befinner oss på din blogg. Tack för en bra artikel!
Langsiktig Investering säger
november 6, 2016 kl. 5:40 e mKul att du uppskattade inlägget Aktiepappan!
Tyckte också den meningen var ovanligt målande. Ja, Lynch har sagt mycket klokt. 🙂
Framtidsinvestering (@framtidsaktier) säger
november 6, 2016 kl. 11:19 f mKänner som många igen mig, började i förhoppningsaktier för (mycket snart) 10 år sedan. Gjorde väl både bra och dåliga affärer innan jag började att förändra strategin.
Håller helt med om att det är viktigt att förstå verksamheten. Därför saknas t ex helt bioteknologi och läkemedel i min portfölj. Ja samma sak med mer avancerad mer avancerad elektronik, framför allt med korta cykler. Undviker också företag som är beroende av världsmarknadspriser, har den hårda vägen insett att det är svårt att förutspå hur dessa rör sig.
Langsiktig Investering säger
november 6, 2016 kl. 5:52 e mJag håller med dig om att man som regel ska passa sig för vissa branscher och framförallt när man inte har tid eller kompetens att egna sig åt djupa bolags- och branschanalyser. Det är ofta svårt att bedöma normal framförallt hållbar intjäning för konjunkturberoende bolag inom råvarubranschen exempelvis.
Viktor säger
november 11, 2016 kl. 3:51 e mAtt invänta rätt köpkurs är inte det lite samma sak som att försöka sig på marknadstiming?
“Far more money has been lost by investors preparing for corrections, or trying to anticipate corrections, than has been lost in corrections themselves.” – Peter Lynch
Efter “perfecttiming” kommer “invest direct” på en andra plats enl. artikeln nedan, med andra ord bör det bästa av alla världar vara att direkt lönen kommer in avsätta en x % summa av den och investera direkt på börsen (i det för stunden kanske lägst värderade
http://www.schwab.com/public/schwab/nn/articles/Does-Market-Timing-Work
Även denna är rätt intressant:
http://ciovaccocapital.com/wordpress/index.php/stock-market-us/waiting-for-a-correction-can-be-costly-and-frustrating/
Langsiktig Investering säger
november 11, 2016 kl. 8:58 e mNej, inte riktigt.. Jag fokuserar på enskilda bolag (inte marknaden) och köper de bolag som är lägst värderade för stunden. Just nu skulle jag exempelvis inte köpa Coca Cola, men jag kan tänka mig att öka i Atea.
Mvh