En av de svåraste frågorna inom investering – När ska man sälja en aktie?

Som privatinvesterare har jag funderat ofta och länge kring vilka priser jag är beredd att betala för bolag jag vill äga, något som jag sannolikt inte är ensam om. Vi är många inom bloggsfären och på Twitter som med hjälp av investerings- och värderingskriterier försöker fastställa till vilket pris en aktie är köpvärd. Vi är dock sannolikt betydlig färre som har lika tydliga kriterier för när vi ska sälja och ännu färre som formaliserat dessa.

Jag kan redan nu villigt erkänna att jag historiskt inte lagt samma tankemöda kring försäljningsfrågan. Tidigare i min karriär som småsparare kändes frågan helt enkelt inte särskilt viktigt, jag var ju långsiktig och skulle aldrig sälja. Med tiden har jag dock insett att även en långsiktig investerare kan komma att behöva ta säljbeslut av olika anledningar och att det inte går att vifta bort frågan genom att hänvisa till min långsiktiga sparhorisont.

I ett tidigare inlägg har jag dragit mitt strå till stacken för att rätta denna obalans mellan köp- och säljkriterier. I inlägget behandlades på vilka grunder jag tycker man ska låta bli att sälja en aktie, vilket var lite av en syndernas bekännelse då jag själv har sålt på tveksamma grunder under min karriär som privatinvesterare. Men när kan det vara motiverat att helt eller delvis sälja ett aktieinnehav?

När ska man då sälja?

På frågan när man ska sälja finns det sannolikt lika många svar som det finns investerare. Ska man sälja efter att aktien stigit med x antal %? Eller när bolaget rapporterar lägre vinst ett antal kvartal i följd? Den berömde Warren Buffett har i vanlig ordning ett enkelt svar en svår fråga –  den bästa tiden att sälja är aldrig. Som vanligt när det kommer till Buffett så ska man ta dessa uttalanden med en nypa salt och inte tolka uttalandet bokstavligt, utan se det som ett tecken på hans inställning till säljbeslut.

Om vi likställer Berkshire med Buffett stämmer inte påståendet att Buffett aldrig säljer och inte heller om vi tittar på hans tidigare investeringskarriär. När det kommer till Berkshire gör konglomeratet kontinuerligt justeringar av sin portfölj. En sådan justering var försäljningen av Exxon Mobil där Berkshire kommit att bli den åttonde största aktieägaren.

Sälj om ditt ursprungliga investeringsantagande inte längre gäller

Motivet bakom försäljningen av Exxon var inte att göra en snabb vinst eller att förutsättningarna på kort sikt hade förändrats. Försäljningen motiverades istället med att förutsättningarna som gällde vid investeringsantagandet inte lägre bedömdes vara detsamma för branschen i och med det sjunkande oljepriset.

Peter Lynch förordade precis som Buffett att sparare bör ha ett långsiktigt engagemang i aktiemarknaden. Lynch var inte heller en förespråkare av ”marknadstajming” och ansåg till och med att det var en omöjlig bedrift på sikt. Men precis som Buffett ansåg han inte nödvändigtvis att investerare bör hålla fast vid ett enda innehav för evigt. Lynch menade att investerare bör se över sina innehav med någon månads mellanrum för att se om något hänt som förändrar det ursprungliga investeringsantagandet. Nyckeln till att veta när man ska sälja är enligt honom att veta ”varför man köpte aktien i första läget.”

Jag har förståelse och tolerans för att ett bolags intjäning kan variera från kvartal till kvartal på grund av ytter och inre omständigheter, men om jag känner att förutsättningarna förändrats i grunden eller så till den grad att mina ursprungliga investeringsantagande inte gäller är jag precis som Peter Lynch och Warren Buffett beredd att sälja.

Exempel på förändrade förutsättningar som påverkar investeringsantagandet kan vara:

• Tuffare konkurrens som tvingar in bolaget in i ett långsiktigt priskrig med lägre lönsamhet som följd.
• Ny teknik eller förändrade konsumentvanor som gör bolagets produkter mindre attraktiva.
• Ägarskifte med strategiförändring till det sämre som följd.

Sälj om bolaget går in i en ny tillväxtfas?

Förutom förändrade förutsättningar, som de ovan, kan ytterligare en anledning till att sälja vara om bolaget går in i en lägre tillväxtfas. För snabbväxande bolag – som Lynch hade en förkärlek till, förordade han att behålla dessa tills dess att de permanent gått in i en lägre tillväxtfas. Ska vi följa hans resonemang i praktiken borde den som köpt H&M under 90-talet ha sålt bolaget vid det här laget då H&M enligt de flesta bedömare inte längre befinner sig i en tydlig tillväxtfas. Rätt eller Fel?

Jag är dock inte lika säker för egen del att en ny lägre tillväxtfas kan vara argument nog för att motiverar en försäljning. Jag försöker nämligen i regel köpa på en nivå som inte kräver någon högre tillväxt för att jag ska kunna räkna hem investeringen. Om kursen däremot stiger till en nivå som är omotiverad utifrån mitt ursprungliga tillväxtantagande kan det motivera försäljning, men enbart om det finns alternativ på marknaden som är mer lockande. Detta leder in mig till nästa säljkriterie:

Sälj om bolaget är ordentligt övervärderat

I min begreppsvärd utgör kurstaket gränsen för vad jag är villig att betala som mest för en viss aktie, men jag har ingen motsvarande gräns för när en aktie är så pass övervärderad att jag bör sälja. Det är igen lätt fråga att svara på för enskilda bolag och en i princip omöjligt fråga att svara på för aktier som grupp. Här ger inte Warren Buffett något tydligt svar, men däremot hade hans läromästare Benjamin Graham strikta regler för ändamålet. Graham ansåg att en aktie är övervärderad och att det är dags att sälja vid tre olika scenarier – när marknadspriset för en aktie motsvarar bolagets nettotillgång per aktie, när aktien ökat i pris med 50% sedan investeringstillfället eller när man ägt bolaget i två år – beroende på vilken av dessa som inträffar först.

Jag har tillskillnad från Graham inte lika hårda kriterier utan gränsen för när jag anser att ett bolag är ordentligt övervärderat varierar från fall till fall. Här skulle jag sannolikt tjäna på någon form av undre gräns för när jag får sälja såsom Graham, då det är lätt hänt att man säljer för tidigt. Jag har dock inte bestämt mig för var denna gräns ska gå – är det först när kursen passerat mitt kurstak med 40%, 50% eller till och med 100%?

Ett sätt att bli lite klokare är att titta bakåt. När jag tittar i bakspegeln så har jag inte sålt av skälet övervärdering innan kursen stigit mer än 60% sedan inköp. Detta skulle kunna vara en hård gräns, men risken är att jag satt ribban lite väl lågt och att det leder till fler transaktioner än önskvärt.

Sälj om bolaget är ordentligt övervärderat och det finns lägre värderade ersättare

Om man prompt bestämt sig för att sälja föreslår Lynch att man ersätter det bolag man sålt med ett annat av likvärdig kvalitet, men med ljusare framtidsutsikter. Att på detta sätt enbart sälja när det finns tydliga alternativ på börsen främjar investerarens långsiktiga engagemang för aktiemarknaden, och fokusering på det underliggande värdet. Även om jag håller med Lynch i sak så är jag medveten om att strategin att sina fallgropar. Risken med en sådan strategi är att man i sin jakt på lägre värderade ersättare tummar på bolagskvaliteten och lockas till högre portföljaktivitet.

Slutord

Det talas ofta om hur viktigt det är att köpa billigt, men det är också avgörande för totalavkastningen att sälja till rätt pris. Även om jag har vissa huvudregler jag följer tycker jag att den här frågan är bland de svårare och jag har ingen vattentät säljstrategi. Det hade varit enkelt att svara som Buffett – ”den bästa tiden att sälja är aldrig” och utelämna det faktum att de flesta av oss kommer att fatta säljbeslut vare sig vi vill det eller inte i vår ”karriär” som privatinvesterare.

Att veta när man ska sälja är, som allt annat, i teorin ganska lätt – men i praktiken svårare. Eftersom det är så mycket som står på spel aktiveras starka känslor som girighet och rädsla och i dessa situationer är det extra viktigt med på förhand implicita eller explicita definierade kriterier. Trots det är det många som saknar en tydlig säljstrategi.

Enligt Peter Lynch är det relativt lätt att köpa kvalitativa bolag som sjunker i pris, men en betydligt mer utmanande exercis att avgöra försäljningstillfället när priset väl skjutit i höjden. En av anledningarna till att inte fler har tydliga säljkriterier är kanske helt enkelt en naturlig följd av utmaningen som det innebär att formulera en allmängiltig och tydlig säljstrategi? Genom detta inlägg har jag tagit en första ansats till förfinade säljkriterier och jag kommer att återkomma till ämnet i ytterligare inlägg, om inte annat för min egen skull. Ni som tagit er igenom inlägget hur resonerar ni och vilken är er strategi?

Image courtesy of Sira Anamwong images at FreeDigitalPhotos.ne