Utdelarnas kamp nu med återinvestering – en jämförelse mellan två telekombolag

Enligt Charles Darwin – evolutionsteorins fader, förbättras organismer stegvis och inläggsserien utdelarnas kamp är inget undantag då jag för första gången även tar hänsyn till vilken effekt återinvestering av utdelningen får på utdelnings- respektive totalavkastningen.

I denna avkastningsjämförelse är det två telekomoperatörer som ska duellera nämligen – Telia Company och AT&T.

Dagens kombattanter konkurrerar inte direkt med varandra, men verksamheten är i princip densamma trots att de verkar på varsin sida Atlanten. Innan vi kommer till själva kampen kommer här som vanligt en kort beskrivning av respektive bolag som passar in på vad man kallar ”high yielders” – bolag med hög direktavkastning. Ofta har tillväxttakten mattats av i denna typ av bolag och som konsekvens kan de inte sysselsätta hela vinsten, utan väljer då istället att dela ut överskjutande belopp. Nu till en kort introduktion av respektive kombattant och vi börjar med vår nordiska utmanare.

Telia Company är en av aktierna på Stockholmsbörsens Large Cap som flest svenskar äger och känner till. Telia är ett telekombolag som erbjuder telefoni, data och internettjänster till företag, myndigheter och privatpersoner. Telia Company är främst en nordisk teleoperatör och ägs till största delen av svenska och finska staten. Innan den 12 april 2016 använde koncernen namnet TeliaSonera. Telia finns också i de baltiska länderna och Ryssland, men är på väg bort från Euroasien.

AT&T är ett amerikanskt telekombolag som rankas som det tredje största på den amerikanska marknaden och 12:e största bolaget alla kategorier enligt Forbes. AT&T tillhandahåller, precis som Telia, telefoni, video, data och internettjänster till företag, myndigheter och privatpersoner.

Namnet var en gång i tiden förkortning för American Telephone and Telegraph och grundades 1885 för att ombesörja USA:s första långdistanslinje för telefoni, mellan New York och Chicago från 1892 och till San Francisco 1915.

Grundfrågeställningen för utdelningsjämförelsen är följande: Vilken utdelnings- respektive totalavkastning skulle en investerare som köpt aktier för 10 000 kr 2000 i Telia Company respektive AT&T ha fått i början av 2016?

Jag gör följande antaganden i min beräkning: 

• I början av det nya millenniet investeras 10 000 kr i respektive bolag (ej inflationsjusterat).
• Jag har inte använt mig av den exakta valutakursen vid varje utdelningstillfälle i AT&Ts fall, utan multiplicerat erhållen utdelning med den genomsnittliga valutakursen för respektive år. Detta är en förbättring mot tidigare då jag utgick från ett genomsnitt för hela perioden.
• Jag har tagit hänsyn till förändringar i antalet aktier sedan inköpet i början av perioden.
• Till skillnad mot tidigare har jag tagit hänsyn till vilken effekt återinvestering av utdelat belopp i samma aktie skulle få i min beräkning.
• Jag tar inte hänsyn till skatt, avgifter och courtage i mina beräkningar

Vi sätter oss i tidsmaskinen

Innan vi kommer till själva duellen tänkte jag i vanlig ordning sätta mig i tidsmaskinen. När vi börjar vår jämförelse hade luften gått ur en av historiens största bubblor – IT-bubblan. För er som inte var med eller som missat denna monumentala händelse skapades IT-bubblan under senare delen av 1990-talet och några år in på 2000-talet. Internet skulle förändra spelreglerna för gott och det kastades pengar på alla bolag med fokus på internet och/eller mobiltelefoni, så kallade dotcom-bolag. Många bedömare ansåg att gamla värderingsmodeller inte längre gällde. Resultatet blev en bubbla av extremt övervärderade dotcom-bolag vilket till slut ledde till den så kallade IT-kraschen. IT-bubblan var resultatet av tilltron till ”den nya ekonomin”, och skeendet förklaras numera främst som en effekt av ett marknadspsykologiskt fenomen.

Historisk tillbakablick – Telia Company
Telekombolaget hade precis börsnoterats när vi börjar vår jämförelse. Den svensks staten sålde av 30% av sina Teliaktien till privata investerare i juni 2000 för 85 kronor aktien vilket beskrevs som en säker investering. Vi som känner till historiken vet att utfallet inte blev som aviserats. Från början fanns det drygt en miljon aktieägare i Telia. Idag är den siffran halverad. De flesta av dem som äger aktien har varit med från början och äger bara aktier i Telia.

Under slutet av IT-bubblan valde flera europeiska länder att fördela 3G-licenser genom auktion. Det finska telekombolaget Sonera som sedan skulle bli en del av Telia deltog i flera – där priserna skjutit i höjden. Licenserna var inte bara dyra, utan de krävde även stora tilläggsinvesteringar för att Sonera skulle kunna utnyttja dem. Inköpen av dyra licenser ökade dramatiskt Soneras skuldnivå, trots att inga reservationer gjordes för de nödvändiga investeringarna i 3G-nätinfrastruktur. När IT-bubblan sprack 2001 befann sig Sonera i en allvarlig finansiell kris som tvingade företaget att sälja ut tillgångar och finska staten var tvungen att göra ett betydande kapitaltillskott. Telia som var finansiellt starka såg möjligheten att förvärva Sonera.

Resonemanget bakom förvärvet var att sammanslagningen skulle resultera i nordens ledande mobil- och fastnätsoperatör med geografiska fotavtryck som sträcker sig österut och marknadspositionen i Baltikum skulle stärkas. Telia blev TeliaSonera efter samgåendet. Formellt sett var det Telia som erbjöd Soneras aktieägare aktier i den bildade koncernen eller kontanter i utbyte mot deras Sonera-aktier. 2003 hade koncernen 22 miljoner kunder runt omkring i världen och 27 miljoner till i bolag de var delägare i. Nettoomsättningen uppgick samma år till 81 722 miljarder kronor. Nettoresultatet var 7 671 miljarder kronor. De hade 26 694 anställda.

Under de efterföljande åren skedde ett allt större skifte från traditionell röst- och sms-kommunikation till webbtjänster såsom Skype, Apples messages, Facebook, Twitter m.fl. Att de lönsamma telefoniintäkterna avtog och att den globala mobila datatrafiken och internattrafiken ökade markant satte stor press på Telia Company, som tvingades utöka kapaciteten och investera i ytterligare utbyggnader. Så här har lönsamhetsutvecklingen set ut för perioden 2000 till 2016:

Omsättningen och vinsten har ökat med i genomsnitt ca 5% sett över hela perioden, men Telias lönsamhetstillväxt har stannat av de senaste åren – inte sedan 2005 har teleoperatörens vinst varit så låg. Förutom skiftet från den lönsamma telefontrafiken till data har lönsamheten har också tagit stryk av de priskrig som pågår inom både bredbands- och mobilsegmentet i framförallt Sverige. Detta blir tydligt om vi tittar på hur omsättningen, marginalerna och vinst per aktie utvecklats de senaste tre åren. Bolagets marginaler talar sitt tydliga språk sett över de senaste åren – rörelsemarginalen har gått från nästan 20% 2010 till nästan 14%. Den stora frågan när det kommer till bolag som TeliaSonera är om man kan behålla lönsamheten på sikt i den konkurrensutsatta bransch man verkar i.

Den avreglering av bredbands- och mobiltelefonimarknaden som varit de senaste åren har inte heller gynnat TeliaSoneras möjligheter till framtida tillväxt. Här i Sverige har PTS vid ett flertal tillfällen tvingat Telia att dela med sig av sin infrastruktur till lägre priser. Senast förra året meddelade PTS att TeliaSonera måste sänka sina samtrafikpriser. Samtrafikpriset är den avgift som Telia tar ut för att förmedla samtal till sina mobilkunder från andra mobiltelefonoperatörer eller från det fasta telenätet.

Historisk tillbakablick – AT&T
I början av den studerade perioden omsatte AT&T mer än 51 miljarder dollar med USA som den överlägset största marknaden. AT&T av idag är nästan 3 gånger större om vi enbart tittar på omsättningen. Den amerikanska telekomjätten har ställts inför liknande utmaningar som Telia Company, men har en betydligt krångligare historik med avknoppningar och sammanslagningar under den studerade perioden. AT&T har en brokig historik av uppköp, samgåenden och avknoppningar.

Precis som för Telia Company sjönk lönsamheten för AT&T under den kommande perioden då de traditionella telefonitjänsterna tappade betydelse då kunderna i allt större grad suktade efter tjänster som bygger på dataöverföring. Den 4 december 2008 meddelade bolaget de skulle skära ner på 12 000 jobb på grund av det utmanande affärsklimatet för telekombolag som krävde att man strömlinjeformad organisationen.

Bolagets då nya VD Randall Stephenson var medveten om denna utveckling och insåg att trådlösa tjänster och data var framtiden och skulle komma att bli lönsamhetsdrivande i det ”nya” AT&T. Kommande år gjorde AT&T därför en rad förvärv inom den valda färdriktningen som ökade omsättningen, men som även ökade skuldsättningen och antalet aktier markant. AT&T köpte bland annat Dobson Communications och Interwise. Interwise var en ledande global leverantör av röst-, webb- och videokonferenstjänster till företag och Dobson tillhandahöll tjänster under Cellular One på USAs landsbygd. Även Centennial Communications Corp införlivades under samma period.

2013 meddelade AT&T att de hade för avsikt att förvärva Leap Wireless och ta över deras 5,3 miljoner abonnenter. Sammanslagningen mellan bolagen godkändes i början av 2014.

I maj 2014 meddelade AT&T att företaget planerade att köpa DirecTV för 50 miljarder dollar. Affären godkändes av båda bolagens styrelser och gick igenom samma år. DirecTV, som är USA:s största satellit-tv-operatör behåller sitt huvudkontor i El Segunda i Kalifornien. Under de kommande åren ska DirecTV förbli en fristående leverantör av tv-tjänster i USA. Sista året för jämförelsen ingick inte längre AT&T i det prestigefulla indexet Dow Jones Industrial Average, utan ersattes av Apple.

Nu till en titt på hur lönsamheten utvecklats under jämförelseperioden

Precis som i Telias fall har marginalerna sjunkit under den studerade perioden på grund av ökad konkurrens och prispress i en bransch som kräver ständiga och allt kostsammare investeringar i ny teknik. Omsättningen har dock ökat sett över hela perioden och det som drivit omsättningstillväxten under den studerade perioden har varit uppköp, men på bekostnad av balansräkningen som har försvagats betydligt i och med högre belåning. Tittar vi på antalet utestående aktier som ökat med ca 50% de senaste 10 åren ser vi ytterligare en konsekvens av den offensiva expansionen. AT&T har nyemitterat aktier i hög utsträckning för att finansiera sin expansion och problemet med detta är att det är fler ägare som ska dela på vinsten (utdelningen).

Jämförelse erhållen utdelningsavkastning

Nu tittar vi på vilken utdelningsavkastning som den som investerat i Telia respektive AT&T under perioden 2000 till 2016 skulle ha fått. Det är i sammanhanget viktigt att komma ihåg att diagrammen visar vad den som köpt aktier för 10 000 kr år 2000 skulle få för utdelning i handen under den studerade perioden. Det är alltså inte frågan om ett vanligt utdelningsdiagram där man ser utdelat belopp oaktat investerat belopp.

Vi börjar med hur diagrammet ser ut för Telia Company.

Den som köpt aktier i Telia Company har fått en ganska medioker utdelningsavkastning i början av perioden, men från 2005 och fram till 2010 ser det betydligt bättre ut.

Så här har utvecklingen sett ut för den amerikansks motsvarigheten under samma period:

AT&Ts’ utdelningsdiagram är mer etiskt tilltalande då utdelningsavkastningen överlag stigit gradvis år för år. Anledningen till att utdelningsavkastningen inte är linjärt stigande är att dollarn varierat ganska rejält i värde över tid.

Summering avkastning

Utdelningsavkastningen efter 16 år

Vad kan vi dra för lärdomar av kampen?

Den första lärdomen är att staten inte ska agera rådgivare åt allmänheten i aktiefrågor. Teckningskursen för Telia var så här i efterhand på tok för hög. Hade teckningskursen satts till 50 kr hade utgången av kampen varit en helt annan.

Den andra lärdomen är att det lönar sig att återinvestera utdelningen. Tack vare återinvestering ökade utdelnings- och totalavkastningen med 55% respektive 91% i Telia Companys fall. För den som återinvesterat utdelat belopp i AT&T ökade utdelnings- och totalavkastning betydligt mindre, främst på grund av att Telias aktier var betydligt lägre värderade sett över hela perioden.

Även om AT&T går vinnande ur kampen är erhållen utdelnings- och totalavkastning inte särskilt imponerande jämfört med några av de tidigare deltagarna. Till sist en brasklapp – det som har varit behöver inte återupprepas. För även om den historiska utvecklingen enligt mig säger en del om bolagens verksamhet, ledning och förmåga att tjäna pengar så är historiken inget facit för framtida kassaflöden. Om jag skulle tvingas välja mellan att investera i Telia eller AT&T idag skulle jag med all sannolikhet välja Telia och då främst på grund av den lägre värderingen, uteblivna utspädningen och den starkare balansräkningen.

Jag har lagt till inlägget i huvudmenyn tillsammans med övriga jämförelser under rubriken utdelarnas kamp.

Image courtesy of bplanet images at FreeDigitalPhotos.ne