Hur kom det sig då att nordiska bolag som Handelsbanken och Sampo gick segrande ur kampen? Förenklat finns det två svar på detta, värdering och tillväxt.
Redan i början av jämförelseperioden (1995) var de amerikanska utdelningsaristokraterna globala jättar och hade etablerat sig på de flesta marknader. Ordspråket inga träd träd växer till himlen är inte helt fel att applicera i sammanhanget. När kassaflödet inte växer i samma takt som utdelningen är det oundvikligt att utdelningstillväxten blir lidande. Vän av ordning kanske tänker att omsättningstillväxt inte är hela världen eftersom det genom förbättra lönsamheten och återköp går att växa vinsten. Det var just genom marginalförbättringar som McDonalds främst lyckades öka vinsten under perioden 2004-2014, men det finns en gräns för vilka marginaler ett bolag kan uppnå med hela världen som marknadsplats. Utifrån mina officiella och inofficiella jämförelser har det blivit tydligt att många utdelningsaristokrater har sina bästa tillväxtår bakom sig.
Värderingen
Den enskild största faktorn till att utdelningsavkastningen i jämförelserna blev större i nordiska bolag var att utdelningsaristokraterna redan 1995 handlades till ett högre pris jämfört med våra nordiska motsvarigheter. Som utdelningsinvesterare är det det lätt att lockas till att betala extra för den perfekta utdelningskurvan som bolag som Coca Cola och McDonalds mer eller mindre garanterar. Man kan uttrycka det lite förenklat på följande sätt – att man får betala en premie i form av minskad utdelningsavkastning för att få tillgång till en stadigt ökande utdelning från år till år.Jag tror att många sparare också är beredda att betala extra för den upplevda trygghet som den här typen av marknadsledande bolag erbjuder som inte sjunker lika kraftigt i pris vid en större nedgång på börsen jämfört med sina mindre motsvarigheter. Den här typen av kapitalbevaring är dock inte intressant för mig som tänkt behålla aktierna och främst är intresserad av utdelningen. Så länge som min investering fortsätter att, över tid, öka kassaflödet och utdelningen behöver jag inte och vill jag inte betala extra för någon linjär vinst- eller utdelningsutveckling. Missförstå mig inte – jag skulle gärna äga fler utdelningsaristokrater, men priset är i regel för högt i förhållande till den tillväxt de erbjuder.
Det är inte många tillfällen då man får möjligheten att köpa stora bolag av hög kvalitet till attraktiva priser. Skulle emellertid några av dessa bolag få tillfälliga problem eller börsen rasa från nuvarande nivåer och dra med sig även dessa bolag är jag i många fall en köpare. Det är främst de höga värderingarna som gjort att jag gradvis förändrat min strategi och numera fokuserar mera på marknadsledande bolag av mindre storlek än de amerikanska utdelningsaristokraterna.
Varför mindre bolag?
Enkelt uttryckt för att jag anser att möjligheten att hitta högre utdelningstillväxt och lägre värdering är större om jag letar bland bolag som inte är globala jättar. Ett bolag som hittills enbart verkar i några länder har större utrymme att växa organiskt och genom förvärv än ett bolag som redan finns i världens alla hörn. Förutsatt att man gjort sin hemläxa ökar alltså sannolikheten att man får betala mindre för en utdelningstillväxt som slår eller motsvarar den för en utdelningsaristokrat.
Min läsvärda bloggranne Gustav har också påbörjat en förfining av sin strategi och fokuserar numera på mindre bolag. Precis som jag behåller han sina investeringskriterier såsom utdelning, konkurrensfördelar och stark balansräkning, men flyttar fokus nedåt i storlek. I följande inlägg listar han många bra anledningar till varför mindre bolag är att föredra framför större. Gustav hänvisar till intressant amerikansk statistik som visar på att bolag från de mindre listorna (Micro, Small och Mid Cap) i många fall överpresterar jämfört med sina större motsvarigheter på Large Cap. Gustav listar följande anledningar varför mindre bolag är att föredra framför större:
- Bland de bolag av högst kvalitet på den amerikanska börsen (Micro, Small och Med Cap) med lägre omsättning genererar mindre bolag högre avkastning över tid än större bolag (Large Cap).
- Mindre bolag kan vara oupptäckta då de inte bevakas på samma sätt som större diton och större fonder kan inte investera i dem.
- Storbolag kan ibland ha en tendens att bli mindre entreprenörsdrivna, få en komplicerad struktur och bli ”sega jättar”.
Med små bolag kan du få en edge mot fonder när likviditeten hindrar dem att köpa. När bolagen väl blivit större köper fonderna in sig. - Sannolikheten är betydligt större att bolag är familjeägt på de mindre listorna och drivs av personer som vill se sitt arv leva vidare.
Nej, självklart inte och då främst på grund av att sannolikheten att hitta bolag som uppfyller mina investeringskriterier blir svårare ju längre ner jag letar bland börslistorna. För även om även om högkvalitativa bolag som handlas till lägre omsättning slår större diton så gäller det först att hitta dem!
Något som Gustav berör är i sitt inlägg är att den amerikanska definitionen av de olika bolagskategorierna inte direkt går att översätta till svenska förhållanden. Så här definieras de olika listorna i USA i storleksordningen miljoner dollar:
– Micro Cap: 50 – 300
– Small Cap: 300 – 3000
– Mid Cap: 3000 – 10 000
– Large Cap: 10 000 – 200 000
Det som man i USA definierar som Small Cap och Mid Cap motsvarar majoriteten av Mid Cap och Large Cap-bolagen i Sverige. Med andra ord är det inte många av bolagen på den svenska börsens största lista som skulle platsa bland de stora bolagen i USA.
Hur stora bolag kommer jag fokusera på?
Med tanke på mitt resonemang hittills känns det naturligt att fokusera på bolag som storleksmässigt platsar på Mid och Large Cap i norden. Jag kommer bara i undantagsfall söka mig till de mindre listorna. Vad jag är intresserad av är kvalitativa och utdelande bolag med utrymme att växa såsom:
- Försäkringsbolaget Gjensidige
- Industrikoncernen Beijer Alma
- IT-infrastrukturbolaget Atea
- Oljeservicebolaget TGS Nopec
Alla bolagen ovan är så stora att de har diversifierad intäktsbas och konkurrensfördelar, men de är inte så stora att tillväxtutsikterna skulle vara hotade inom en överskådlig framtid. Även bolag som Handelsbanken tillhör kategorin ”mindre” bolag som jag är intresserad av – något som kanske kan tyckas märkligt, men jämför vi med en jätte som McDonalds är utrymmet för tillväxt stort för Handelsbanken. Jag kommer framöver fokusera mer på den nordiska marknaden delvis på grund av lägre courtage, men framförallt för att de Nordiska länderna är stabila (rankas högt i antikorruptions mätningar) och ofta har lönsamma marknader (ta försäkringsmarknaden som exempel) med konsumenter som har köpkraft. Även den kanadensiska och amerikanska börsen är intressant av liknande anledningar, även om courtaget är något högre och försäkringsmarknaden inte är lika lönsam.
Slutord
Detta inlägg innebär ingen fundamental skillnad mot mitt tidigare fokus – jag kommer med andra ord inte att sälja mina utdelningsaristokrater imorgon och aldrig mer titta åt det hållet. Men för att jag ska bli riktigt intresserad av någon av jättarna krävs att värderingarna och den starka dollarn faller ytterligare en bit från dagens nivåer. Jag kommer med andra ord inte att jaga valar till vilket pris som helst, men inte heller bege mig till så små vattendrag att jag riskerar fånga fula fiskar då kraven på noggrann analys och bevakning ökar markant i dessa farvatten.
*Image courtesy of bplanet images at FreeDigitalPhotos.net
Mycket bra skrivet! !!!!!!!
Hej!
Kul att höra att du uppskattade inlägget
Mvh
Efter att jag läste dina jämförelseinlägg mellan de amerikanska aristokraterna och de svenska storbolagen så har även jag börjat fundera i dessa banor. Även om jag inte gjort några större efterforskningar som du gjort så kan jag tycka att det är värt att gå ner till mid-cap listan och istället för att titta 10 år tillbaka kanske nöja sig med 5-7 år tillbaka för att få en uppfattning om läget i bolagen. Exempelvis Beijer Alma(som du nämner), Claes Ohlsson och B&B Tools har ju senaste 5 åren en väldigt fin utveckling.
Jag själv kommer nog försöka vikta över en del av portföljen mot mid-cap för att försöka få bättre avkastning över tid. Inget fel på utdelningsaristokraterna men en linjär utdelningstillväxt om 2%/år i 20 år framåt känns lite tråkigare än en utdelningstillväxt som kanske snittar 7-10% men även kanske uteblir något år.
Jag själv har märkt att jag fått ett väldigt tunnelseende av att bara titta på aristokraterna och förespråka det som en bra och enkel väg mot finansiell frihet. Får bli ändring på det nu! Bra inlägg! Jämförelseinläggena var fantastiska och uppskattade de väldigt mycket! 🙂
Hej Aktienovisen!
Alltid kul att kunna inspirera och uppmana till eftertanke. B&B Tools är ett spännande bolag som jag lagt till i bevakningslistan och som jag analyserat utanför bloggen. Jag har också som sagt haft lite väl stort fokus på utdelningsaristokrater tidigare. Att jag flyttat fokus sedan dess tror jag mycket har att göra med att jag blivit duktigare på att skilja agnarna från vetet och börjat gå min egna väg som investerare. Med detta sagt så utesluter jag dem inte, men jag kommer att kräva lägre värderingar innan jag är köpare.
Roligt att höra att du uppskattade jämförelserna, de var riktigt roliga att göra. Jag har ett antal till på lager som jag ämnar publicera.
Jag håller med helt och hållet i ditt resonemang om fördelarna med ”mindre” bolag. Sedan har jag haft ganska många diskussioner med bl.a. 40%20år om hur man bör tolka hans resultat med den förväntade avkastningen på de olika börslistorna i Sverige.
Small cap innehåller fler fula fiskar än mid cap, men jag hävdar envist att de fula fiskarna ofta är lätta att undvika om man bara undviker bolag utan vinsthistorik och med extrema P/S-tal vilket jag just nu testar med ett extremt basalt index där jag sorterade bort olönsamma bolag och bolag med extrema P/S tal från Small Cap men inte gjorde någon ytterligare analys (https://docs.google.com/spreadsheets/d/1D8kcRR3wSBJcVvMnTLM2H-C3D2u-B-UMk-Zxy24nqFE/edit#gid=0). Indexet är fortfarande mindre än ett år gammalt men förhoppningsvis kommer trenden att fortsätta där indexet överpresterar både large cap och small cap även om jag tror att mid cap blir en svårt motståndare (tvivelaktiga bolag verkar kunna få en skjuts uppåt men har svårt att etablera sig på mid cap).
En löst kopplad reflektion till inlägget är även att man nog alltid måste beakta bolagets storlek kontra dess potentiella marknad. Handelsbanken är t.ex. mycket större än Axfood och ICA Gruppen mätt i börsvärde (5 respektive 3 ggr större). Men ser man till tillväxtpotential så kan Handelsbanken fortsätta att expandera i t.ex. Nederländerna & Storbritannien medan ICA och Axfood har en mycket stor marknadspenetration i de områden de har etablerat sig inom.
Hej Aktieingenjören!
Tack för bra input! Ja, det är viktigt att vara medveten om felkällorna i hans material och hur index kan var snedvridna. Kan rekommendera intresserade att läsa kommentarerna i det inlägg som jag hänvisar till skrivet av 40procent20år.
Intressant experiment, det ska följas! Jag har själv en förkärlek för devisen ”keep it simpel”, även om det är en svår konst att bemästra. Hittade följande inlägg i ämnet på din blogg: http://aktieingenjoren.blogspot.se/2012/11/meta-analys-av-hela-small-cap-och.html
Än så länge ser jag att det går bra för dina innehav, även om Mid Cap är snäppet vassare som du själv skriver. Har du skrivit något mer inlägg i ämnet?
Hittade förresten Kennys genomgång av Mid Cap genom ditt inlägg som var riktigt intressant: http://www.aktiefokus.se/2012/10/lite-mer-flexibel-sallning-av-bolag-pa-large-cap-och-mid-cap-med-hjalp-av-graham/
Ja, det är viktigt att ta hänsyn till den potentiella marknaden och inte enbart gå på bolagsstorleken. Just därför jag gillar Handelsbanken, de har både storlek, stabilitet, tillväxtpotential och till råga på allt en rimlig värdering.
Intressant hur minnet kan ändra sig, jag trodde nämligen att jag började blogga 2013, men uppenbarligen har jag tappat ett år i minnet.
I början av min investerarkarriär filosoferade jag mycket över riskbegreppet och investerares fixering vid storlek och balansräkningar. Min slutsats av det var att majoriteten av alla investerare betalar alldeles för mycket för upplevd trygghet som i slutändan inte alls bidrar till en god avkastning. Den nuvarande börsnedgången är ett utmärkt läge att testa om jag haft rätt eller varit naiv men hittills går det ganska bra (förutom att jag har ett stort och ”tryggt” bolag som nu kraschar mest av alla…).
Det kanske mest relevanta inlägget är ett som passande nog heter ”Har storleken någon betydelse?” http://aktieingenjoren.blogspot.se/2012/10/har-storleken-nagon-betydelse.html
Men inlägg om riskvärdering (http://aktieingenjoren.blogspot.se/2012/09/verksamhetsrisk-och-varderingsrisk-tva.html) samt mitt ogillande för ”wide moats” (http://aktieingenjoren.blogspot.se/2014/12/operativ-effektivitet-vs-wide-moats.html) är också kanske relevanta eftersom det sätter lite perspektiv på varför jag tycker att en högt värderad dividend aristocrat är läskigare än t.ex. Doro eller Atea.
Så är det ofta.. Tiden går fort när man är småbarnsförälder. 🙂
Bra och tänkvärda inlägg som jag inte läst tidigare. Ja, utdelningsaristokrater med välkända varumärken och globala verksamheter lockar nog många mindre erfarna investerare och kanske är det inte helt fel att börja i den änden och sedan släppa tryggheten allteftersom man blir mer bekväm.
Jag tror och hoppas att många i takt med att de blir mer erfarna inte är lika benägna att betala ett överpris för den upplevda trygghet som aristokraterna skänker.
Mycket intressant och jag har liknande tankar men.. jag tror att vi står närmre sämre tider än bättre och frågan är då om man inte iaf ska fortsätta med Aristokrater för att vid utdelningsslopningar, kraftiga sänkningar, allmän lågkonjuktur vikta över till svenska tillväxtorienterade företag. Borde inte det vara ett bättre recept? Beijer Alma kommer tex inte vara sena med slopad utdelning vid konjunkturnedgång. Är vi inte lite fel i börcykeln för köp i denna kategori idag?
Ja jag pratar maknadstajming och jag vet det är en klyscha men att något så när kunna identifiera en lågkonjuktur borde de flesta klar av. //Anders
Jag ser nu att just Beijer Alma stod relativt säkra genom 2008 men du förstår vad jag menar. //Anders
Hej Anders!
Jag försöker fokusera på enskilda bolag (marknadsledande, starka finanser etc.) istället för börsen som helhet och köper när priset är rimlig i förhållande till mina avkastningskrav. Då jag köpt Beijer Alma till en attraktiv värdering är jag ganska säker på att utdelningsavkastningen kommer att bli fin över tid, även om bolaget skulle sänka sin utdelning enstaka år.
Är värderingen inte attraktiv i nuläget väntar jag hellre ett köpläge än att investera i en utdelningsaristokrat eller preferensaktie under tiden.
Mvh
Bra inlägg och tack för hänvisningen. Verkligen något att fundera på det här!
Filar på ett inlägg om småbolag i ett globalt perspektiv och precis som du säger är det en risk att fiska i de grumligaste vattenpölarna. Det gäller att ha ett finmaskigt nät i så fall. Tänkte gå igenom ett 15-20 tal riktiga små/microbolag och vara nogrann med att ta in synpunkter via bloggen innan köp.
Kopplingen amerikanska storbolag och svenska storbolag (=stor skillnad) är viktig att få fram. Jobbar med en lista där alla portföljens bolag listas efter storlek i miljoner dollar. Kan få fram på 4-traders när man går igenom aktier i ett visst land och då blir det snabbt jämförbart.
Håller på att vandra nedåt i bolagsstorlek, frågan är bara hur långt man ska gå. Återkommer i ämnet och bra input i detta inlägg!
Hej Gustav!
Tack själv för bra inlägg i ämnet. Riktigt roligt att vi är fler som funderar i de här banorna samtidigt.
Hur långt ner man ska gå i sitt sökande är inte helt lätt fråga att svara på, men mycket talar för att Mid Cap (med nordiska mått mätt) är den bästa listan sett till ”risk/reward” för oss som letar stabila utdelare. Därmed inte sagt att man inte kan hitta bra bolag på de mindre listorna såsom Bahnhof, men de flesta glada amatörer tror jag gör klokast i att hålla sig till Mid Cap och uppåt.
Ska bli intressant att ta del av din genomgångar!
Bra inlägg. Det var en bättre motiveringen än den jag kört på, dvs. att jag behöver skruva ner avkastningskrav alldeles för mycket för att motivera köp i aristokraterna.
Även om tillväxten kanske inte är lika stabil från år till år i Sverige så har det ändå känts som det har funnits mer att ta av i nordiska innehav och att de över tiden har en bättre utdelningstillväxt. De har dessutom högre DA vilket gör det trevligt.
Det ända jag vart sugen på i USA har varit en del REIT/BDC med högre månatlig utdelning men det har mer varit i brist på en regelbunden inkomst (CSN är inte så mycket att gå på). Det finns en del där, dock desto mer att lära sig för att förstå marknaden ordentligt (om man någonsin kommer förstå den). REITs har gått oresonligt dåligt men men. Inbillar mig att det är kättare att förstå sig på vad företagen håller på med när de är närmare geografiskt och kulturellt.
Mid cap är ett bra ställe att vara var min slutsats efter bla. 40procent20år skrev sitt inlägg om det. Man har tillräckligt storlek för att vara ha bra finanser men inte tillräckligt stor att tillväxten hämnas allt för mycket.
Tack Ruter!
Ja, det är lätt hänt att man lockas till att drar ner på avkastningskravet när det kommer till utdelningsaristokraterna.
Jag undviker REITs på grund av den, för mig, snåriga bolagskonstruktionen och då att man inte bygger upp eget kapital utan helt förlitar sig på investerare och belåning när det kommer till kapitalförsörjning. Vilket iofs kan bli en bra affär om räntorna stannar kvar på denna nivå lång tid framöver. Jag vill som regel enbart äga stamaktier i stabila bolag där det, enligt mig, finns större potential för tillväxt och där finansieringsrisken är lägre.
Ja, Mid Cap verkar vara den gyllene medelvägen för oss som vill ha det bästa av två världar (tillväxt och stabilitet). Hoppas att du får mer tid att blogga framöver, har uppskattat bland annat dina inlägg kring Atea.
Mvh