Det mänskliga psyket – En av anledningarna till att vägen mot våra investeringsmål sällan är rak

Många är vi som fattat beslut på felaktiga grunder under vår tid som aktiesparare – köpt förhoppningsbolag, sålt för tidigt i panik eller stått utanför marknaden i väntan på nästa korrektion. Jag själv har gjort min beskärda del misstag under min karriär som privatinvesterare. Ett av de större var att jag, i hopp om att tajma marknaden, sålde mina aktier i anslutning till finanskrisen 2008 och inte vågade in på marknaden förrän återhämtningen var ett faktum. Jag visste teoretiskt att finanskrisen erbjöd möjligheter som sällan ges, men kunde/vågade inte omsätta detta i praktisk handling – mer om detta i framtida inlägg. I det här inlägget tänkte jag lite kort utforska ämnet börspsykologi och varför det är så lätt hänt att vi avviker från våra strategier och agerar irrationellt från gång till annan.

På pappret är det enkelt att bli framgångsrik som långsiktigt investerare och nå sina investeringsmål – Köp regelbundet aktier med fin utdelningshistorik till attraktiv värdering och behåll dessa. Svårare än så behöver det inte vara men varför är det då så svårt i praktiken? Svaret är att vi långt ifrån alltid är logiska robotar.

Vi människor är på gott och ont också påverkade av våra känslor och det förs en ständig kamp inom oss mellan förnuft och känsla. Ett sätt att beskriva det mänskliga psyket är genom psykoanalytisk teori som etablerades av den österrikiske läkaren Sigmund Freud. Enligt den psykodynamiska inriktningen består vårt medvetande av jaget, detet och överjaget.

Detet är enligt teorin den del av personligheten som formas först hos människan och som dominerade vår känslovärld när vi levde i en värld fylld av farliga djur och ogästvänliga miljöer för tusentals år sedan. Detet representerar med andra ord de biologiska drifterna och vill ha sin önskad tillfredställd så fort som möjligt, även om situationen inte tillåter det. Detet kan liknas vid vårt sinnes “spädbarn” som saknar tålamod och eftersträvar snabba vinster.
I stressade situationer får detet oss att ta större risker än brukligt. Detet kan till exempel få oss att köpa bolag på exotiska marknader med hög skuldsättning eller “jaga” aktier trots att de passerat vårt köptak. Som motpol till detet och dess mer “primitiva” natur finns överjaget.

Överjaget representerar vårt goda samvete och våra ideal. Överjaget kan jämföras med vårt sinnes “polis” som talar om för oss vad vi bör och inte bör göra för att bli framgångsrika investerare. Överjaget är dock inte enbart av godo, utan kan lura oss tro att alla kan bli nästa Buffett bara vi följer diverse finansiella modeller och strategier – eller med andra ord – att om vi bara följer den eller den strategin så kommer alla våra tillkortakommanden att försvinna. Risken är att vi ger oss ut på djupare vatten än  vi i praktiken klarar av och därmed agerar kontraproduktivt och spelar detet i händerna.

Jaget är i sin tur den realistiska delen av vårt sinne som försöker att medla mellan kraven på direkt tillfredsställelse och de krav som våra teoretiska strategier ställer för att vi ska lyckas på lång sikt. Jaget kan till skillnad från detet avstå från kortsiktiga vinster för att istället vinna trygghet och uppskattning längre fram. Jaget försöker ständigt kompromissa mellan våra känslomässiga impulser (detet) och överjagets stundtals orealistiska förväntningar.

Det är alltså jaget som medlar mellan olika krav från detet och överjaget i syfte att få fram bästa möjliga investeringsagerande i praktiken och får oss att gå i rätt riktning mot våra sparmål.  Ibland vinner detet och ibland vinner överjaget. Om enbart detet eller överjaget får bestämma så riskerar vi hamna på fel kurs. Vissa investerare blir paralyserade när detet tar över andra jagar aktier på en övervärderad marknad. Symptomen är olika, men grundorsaken är densamma – känslor som rädsla och girighet.

Hur håller vi då kursen mot våra investeringsmål?
För att jaget ska lyckas behålla kursen är det viktigt att vi lär oss av våra misstag och inser våra begränsningar. Det är minst lika viktigt att vi vet vad vi är sämre på som vad vi är bra på så att vi inte försätter oss i situationer där vi tar oss vatten över huvudet. Det är också centralt att vi lär känna oss själva och vilka situationer som får oss att agera irrationellt. När vi vet vilka dessa situationer och tillfällen är kan vi också lära oss att undvika eller hantera dem.

Vad är då sensmoralen av detta delvis pseudovetenskapliga inlägg?
Att det är oundvikligt att vi då och då hamnar ur kurs för även om vi har en tydlig strategi och en klart slutdestination så kommer inte vägen att vara spikrak. Det står nästan skrivet i vårt DNA att vi då och då kommer att ta av från huvudleden och hamna på sidospår. Dessa sidospår kan visserligen vara spännande och roliga, men samtidigt fördröja vår resa mot det slutgiltiga målet.

Jaget kan se till att färdriktningen behålls genom att jämka mellan å ena sidan djupt rotade känslor av rädsla och girighet och å andra sidan idealbilden av hur en investerare ska agera. För att jaget ska lyckas är det som sagt viktigt att vi lär oss av våra misstag och identifierar våra styrkor och svagheter – att investera på ett sätt som passar oss istället för att försöka kopiera och jämföra oss med andra.

Sedan kanske det inte är hela världen om vi då och då tar en senväg om vi samtidigt haft kul på vägen? Så länge som vi huvudsakligen färdas på de vägar som tar oss mot Rom (målet) kommer det sannolikt gå bra!

*Image courtesy of digitalart images at FreeDigitalPhotos.net