Julledighet, utdelningsmaskinen och lärdomar från året som gått

Årets mörkaste dag har precis passerat och från och med nu närmar vi oss ljusare tider. Men vintermörkret är inte enbart av ondo utan också en möjlighet att ta det lugnt och koppla av – mysa framför en brasa eller en bra film med nära och kära. För mig personligen upplever jag redan att vardagsstressen har avtagit markant efter bara en dags julledighet. Julglögg och pyssel kommer att ersätta kaffe och arbetsmöten. Det är något visst med den här tiden på året. Kontrasterna gör livet njutbart och det stämmer verkligen.

Men allt är inte frid och fröjd under julledigheten, för medan jag lyssnar på julmusik och dricker julglögg  jobbar min utdelningsmaskin frenetiskt vidare. Försäljnings- och kapitalallokeringsstrategier optimeras, processer effektiviseras och produkter förfinas, allt för att blidka aktieägarna i syfte att öka utdelningen.  Så ser jag framför mig att de anställda jobbar inom varje bolag som utgör vår utdelningsmaskin. Eller för att beskriva det hela mer bildligt – utdelningsverkstäder där små flitiga tomtenissar jobbar ovetandes om min existens för att jag ska få mina årliga utdelningspresenter. Alla dessa verkstäder/kuggar i vår utdelningsmaskin som tillsammans kommer att bidra till att min familj kommer ett steg närmare vårt långsiktliga sparmål.

Utdelningsmaskinen har jobbat effektivt och under året som varit har vår passiva utdelning på årsbasis ökat med över 40%. Det är inte enbart den passiva inkomsten som ökat, utan även min kunskapsnivå (det är åtminstone min föreställning).

Nedan har jag listat några av årets lärdomar:

– Betala inte en premie för den perfekta utdelningskurvan. 
Jag har under året kommit till insikt med att en jämn utdelningskurva i sig inte har något egenvärde, utan det är den totala utdelningen som är det viktiga. Så länge utdelningen är i stigande trend över tid gör det inte så mycket om utdelningen inte ökar sekventiellt år för år.
 Kanske har till och med bolag där aktieägarna inte förväntar sig årliga på varandra följande utdelningshöjningar en fördel då bolagen kan varierat utdelningens storlek och på så sätt skapa ett större finansiellt spelrum?

– Hög utdelningstillväxt vara inte för evigt.
I samband med att jag spände bågen inför nästa år och vässade mina uträkningar fick jag ytterligare bekräftat något jag länge misstänkt, nämligen att det är klokare att köpa aktier med högre direktavkastning (åtminstone 4%) och där det krävs en lägre förväntad utdelningstillväxt. Varför? Jo, för att det krävs en långsiktig utdelningstillväxt på ca 13% för en aktie med en direktavkastning kring 3% vid inköpstillfället för att vi ska nå vår målsättning medan det ”bara” krävs en utdelningstillväxt på 7% för en aktie som vid inköpstillfället har en direktavkastning kring 5%. Med tiden har jag insett att det är få bolag som lyckas höja utdelningen med i genomsnitt 13% på riktigt lång sikt. Jag har helt enkelt insett att mina prognoser blir allt osäkrare ju högre utdelningstillväxt jag förväntar mig de närmaste 18 åren. Framöver kommer jag sikta in mig på bolag där direktavkastningen är åtminstone 4% eller högre då kravet på utdelningstillväxt på lång sikt blir mer rimligt i dessa fall.

– Gå inte över ån efter vatten.
Gräset är sällan grönare på andra sidan. Det finns flertalet kvalitativa bolag i Sverige och Norden såsom SHB, Sampo, Axfood, Maersk och H&M av vilka några är mycket aptitligt värderade. Den starka dollarn gör värderingspremien än mer påtaglig. Som privatinvesterare är det också i princip omöjligt att få ett informationsövertag då investeringsproffs från hela världen hårdbevakar bolag som Coca Cola och Apple.

– Kvalitet och kvantitet inte alltid hand i hand.
Det är lätt att som utdelningsinvesterare glömma vikten av varje bolags bidrag till den passiva inkomsten. Utan en bortre gräns ökar risken för att bolag av lägre kvalitet slinker in i portföljen. Jag är för diversifiering, men till en gräns. Min portfölj ska inte överstiga 25 bolag. Varför just 25? Här finns ingen vetenskap bakom, men jag tror det finns ett värde i att sätta en hård gräns då man som investerare tvingas att utvärdera befintliga bolag när man nått 25.

Det här var kul! Det blir nog ytterligare ett inlägg med lärdomar jag dragit under året.

God Jul på er där ute!