Bloggaren och skribenten Marcus Hernhag på Privata Affärer var vänlig nog att skicka mig ett exemplar av hans bok ”Den enkla vägen att lyckas med aktier”. Jag tänker i det här inlägget skriva några rader om boken och ge någon annan lyckligt lottad läsare av bloggen möjlighet att läsa boken (mer om det i slutet av inlägget)!
Keep it simple
Jag stödjer all form av fortbildning som leder till att fler blir duktigare sparare och får bättre kontroll över sin ekonomi, något som jag tycker att Hernhags bok lyckas med. Att skriva om investeringar på ett enkelt och rättfram sätt är en framgångsfaktor för att fånga gemene mans intresse för aktiesparande, men även för att fortbilda de som kommit en bit på vägen. Jag har en särskild förkärlek för devisen ”Keep it simple” och jag tycker att författaren lyckas med utmaningen att på ett enkelt och tydligt sätt beskriva grunderna till sund fond- och aktieinvestering.
Långsiktighet och utdelningar
Hernhag har liksom mig själv en långsiktig syn på sparande i framförallt fonder och aktier, vilket för de flesta av oss är en förutsättning för att vi ska lyckas i vårt sparande. Utifrån de senaste dagarnas utveckling i Fingerprint cards har säkert ytterligare några stackars sparare insett detta. Jag köper alltid med huvudintentionen att behålla innehavet på 20 års sikt.
Jag och författaren delar också en passion för utdelningar vilket också framgår tydligt i boken. Författaren beskriver styrka i utdelningsinvestering och fördelen med att fokusera på utdelningen när kurserna faller. Boken behandlar dock inte enbart om utdelningsstrategi utan även om andra sparstrategier och ger en bra första överblick över alternativa strategier som inte minst för allmänbildningen kan vara bra att känna till.
Jag rekommenderar alla nyblivna aktieägare att läsa kapitel 9 ”Mina bästa råd och tumregler” och särskilt avsnittet om riskhantering som jag tycker är viktigt – inte minst med tanke på den uppgång vi haft de senaste åren och det faktum att många sparare inte upplevt en riktigt nedgång. Jag tror personligen att många av de som inte ägt en depå full med aktier i samband med en rejäl sättning i marknaden tar onödigt stora risker.
Något för alla
Boken kan också fungera som repetition för oss som varit med ett tag och jag uppskattade kapitlet ”Citat-kungarna Samlade kunskaper och kloka råd” där han sammanställt citat och råd från några av världens främsta placerare såsom Buffett, Munger och Graham. Kapitlet väckte lusten hos mig att förkovra mig ytterligare i dessa förebilders förehavanden och strategier.
Något som jag hade missat och som jag tack vare Hernhag blev uppmärksammad på är att fondinnehavare beskattas vid utdelning. De fondbolag de hade varit i kontakt med uppgav att det drogs mellan 0% och 35% skatt och att källskatten till slut landade på 15% vilket är ytterligare något som talar för att äga utdelningsaktier direkt och något som jag hade missat i följande inlägg: Utdelningsaktier vs indexfonder rond 1 Jag delar också Hernhags inställning till strukturerade produkter i alla de slag som oftast bara kostar sparare pengar i form av onödiga avgifter där man själv skulle kunna uppnå samma riskspridning till lägre kostnad.
Jag håller dock inte helt med om allt som författaren skriver och konstigt vore kanske annars. Jag delar exempelvis inte Hernhags intresse för preferensaktier som ett bra alternativ vid långsiktigt sparande. Främsta anledningen till att jag inte är intresserad av preferensaktier är att jag ser utdelningstillväxt som en av nycklarna att uppnå våra långsiktiga sparmål. För er som vill få en djupare förståelse för min inställning till preferensaktier kan jag rekommendera följande inlägg som jag skrev för en tid sedan: Varför jag som regel avstår preferenskaktier. Jag och författaren ser också lite olika på diversifiering där han kanske tycker att det räcker med ett fåtal bolag i olika branscher medan jag går ett steg längre vilket jag berört i följande inlägg: Hur många bolag består din utdelningsmaskin av?
Vinn mitt exemplar
Om du tycker att boken verkar intressant och ännu inte köpt dig ett exemplar har du nu möjligheten att få mitt signerande exemplar av boken hemskickad. Jag kommer att lotta ut boken till någon av de trogna läsare som följer min blogg via epost i början av veckan. Om du vill vara med i utlottningen är det inte försent att anmäla dig här: Anmäl dig till bloggen och var med i utlottningen eller till höger i sidomenyn. Just nu är det 19 personer som prenummererar på bloggen via epost så vinstchansen är stor!
För den av er som trots de goda oddsen inte vinner mitt gratisexemplar kan ni beställ boken direkt av Marcus Hernhag och på så sätt få den till ett bra pris och dessutom signerad: http://hernhag.se/boken/
Ha en fortsatt trevlig dag!
Håller inte riktigt med angående preffar. Beror helt klart på hur man ser på problematiken. Anta att du alltid köper ett nytt innehav X som ger 4% direktavkastning. Sen antar du att utdelningen ökar med 6% per år. Jämför detta med att köpa SAS preffen som ger ca 10% direktavkastning på nuvarande kurs (491,5). Det kommer ta aktie X, 16 år att komma upp i en YOC på 10%. Givetvis finns det en kursrisk i SAS preffen men givet att man får 50 kr i utdelning per år i 16 år (som dock kommer öka 2017 om jag inte minns fel men för enkelhetens skulle antar vi 50 kr), så kommer det generera 800 kr per aktie. Nuvarande kurs 491,5 kr per aktie.
Så är man en långsiktig utdelningsinvesterare så tycker jag man kan ta en funderare på om inte preffar kan vara ett alternativ till dagens höga aktievärderingar. Nu är SAS hög risk men om vi byter ut SAS ovan mot Akelius så tar det 9 år innan du kommer ikapp med investering X. Om vi står inför ett kommande börsras de kommande åren, kommer Akelius preff kurs ha repat sig inom 9 år??? Who knows…. Tycker ändå risk reward är ganska bra.
Tankar?
mvh
Orvar
Hej! Tur att vi inte alla tycker lika! 🙂
Jag vill som sagt äga aktier då jag inte vill hålla på med någon form av marknadstajming och har en sparhorisont på >20 år. Preferensaktie är enligt mig inte lika lämpade för så långsiktigt ägande då de oftast har en löptid på några år och kan lösas in av bolaget till ett förbestämt belopp som minskar med tiden. Sist men inte minst kommer preferensaktiekurserna med all sannolikhet falla rejält den dag marknadsräntorna normaliseras.
Ha en trevlig helg!
Jo men man måste ju hålla koll så att man köper under lägsta inlösenkurs. Har en känsla av att du antingen inte förstod vad jag menade med inlägget alternativt inte är intresserad. Jag jämför just nu utdelningsavkastning jämfört med att köpta aktier som get 4% direktavkastning. Om man är utdelningsinvesterare så kan man bortse från kursrisken. Det är ju utdelningen och dess tillväxt som är intressant eller hur? Som sagt… 10% tar 16 år att komma upp i jämfört med 4% och en årlig tillväxt om 6%. Under dessa år kommer troligtvis Preffen lösas in och du sitter med mer utdelningspengar jämfört med 4% alternativet.
Jag ska försöka svara lite tydligare så att du förstår mitt perspektiv. Jag ser mig som en långsiktig investerare som analyserar ett bolag och investerar om jag ser långsiktigt potential. Med andra ord vill jag inte äga ett bolag några år och sedan tvingas sälja och hoppas på att jag hittar något prisvärt att investera i som ger mig en lika hög utdelning.
Jag har krav på utdelningstillväxt som gör att jag inte investerar i bolag som jag bedömer har så låg framtida utdelningstillväxt som 6% om direktavkastningen är 4%. För att jag ska acceptera 6% i utdelningstillväxt kräver jag en betydligt högre direktavkastning (se mina investeringskriterier). Det är farligt att skapa sig exempel som gynnar ens ståndpunkt snarare än prövar den.
Även om jag har en lång sparhorisont och inte vill ägna mig åt någon mer aktiv form av investeringsstrategi ser jag värdeökningen som stamaktier kommer att ge mig på lång sikt som värdefull. Eventuellt kommer jag att vilja realisera värdeökningar i en aktie under resans gång och jag kommer garanterat att sälja av aktier på ålderns höst. Med andra ord spelar totalavkastningen roll även för en långsiktig investerare och framförallt för dig om du tänker köpa och sälja med några års mellanrum.
På lång sikt (mer än 20 år) kan vi med stor säkerhet säga att stora och stabila bolag kommer att ha ökat i värde, men på några år sikt är osäkerheten betydligt större och med preferensaktier är dessutom uppsidan kursmässigt begränsad.
Jag vill inte spekulera utan långsiktigt investera i stamaktier där jag kan ta del av vinsttillväxten och där utdelningen och totalavkastningen kommer att vara överlägsen den avkastning som en preferensaktier skulle kunna leverera. Sist men inte minst får man inte glömma att preferensaktier inte är obligationer, utan bolagsrisken finns där. Om man inte skulle köpa stamaktier i SAS ska man inte heller köpa deras preferensaktier.
Mvh
måste läsas! 🙂