Jag har vid flertalet tillfällen funderat över var mitt aktieintresse härstammar från och när det väcktes på allvar. Detta inlägg kommer att handla om just när och hur mitt aktieintresse föddes. Det finns säkert en genetisk faktor med i ekvationen någonstans, men det här inlägget kommer att fokusera på miljö istället för arv.
Hemma hos morfar
Jag har alltid hävdat att mitt aktieintresse föddes i min morfars arbetsrum där jag som liten fick konceptet med värdepapper beskrivet för mig. Jag tyckte det var fascinerande hur dessa värdepapper representerade ägarandelar i ett företag – att min morfar ägde andelar av Volvos fabriker genom ett antal fysiska värdepapper som jag kunde ta på. Min morfar vara “bara” en lärare, hur han kunde bli miljonär genom att äga dessa värdepapper var för mig ett mysterium då. I vilket fall har jag varit övertygad om att det var där och då som mitt intresse för aktier väcktes.
Denna föreställning utmanades dock när jag för en tid sedan var i leksaksaffären med min son och såg ett hav med färggranna kulor – kan det vara så att mitt intresse för aktier kultiverades redan på sandlådenivå? Ju mer jag tänkte efter där i affären insåg jag hur väl jag lyckats förtränga denna period av fascination för spelkulor i mitt liv.
Sandlådan – Barnens marknadsplats
Det är lätt att dra liknelser mellan sandlådan på en av alla gårdar i en förort till Göteborg under 80-talet och några av världens börser. Sandlådan var vår marknad och kulorna var vår valuta. På denna marknad bytte kulor ägare i rask takt, somliga slutade som dagens vinnare och andra som förlorare. Det var sällan de mest välbemedlade barnen som tillhörde vinnarna, utan snarare vi som inte var så välbemedlade och förstod värdet av den enklaste av stenkulor.
Precis som jag idag räknar aktieandelar och utdelning räknande jag då antalet kulor av varje sort efter en lång dag i sandlådan. Det talades också ofta om strategier för att bli en bättre kulspelare och hur man maximerade avkastningen som utställare när vi spelade kulspelet pyramid. Hur skulle man sätta upp en pyramid för att den skulle bli så svår som möjlig att skjuta ner, utan att den skulle upplevas som omöjligt för de som kastade kulor?
Olika strategier i sandlådan
För er som är för unga eller gamla för att komma ihåg spelet pyramid, så går kulspelet ut på att en individ ställer upp en pyramid bestående av minst tre kulor som bas och en på topp. Barnen står bakom ett streck ett par meter därifrån och turas om att kasta kula mot pyramiden. Den som byggt pyramiden vinner alla kulor som missar. Den som träffar vinner alla kulorna i pyramiden. Ju större pyramid man bygger desto längre avstånd krävs för de som skall kasta.
Jag tillhörde då, precis som nu, när det kommer till aktier skaran individer som genom tålamod och skicklighet försökte kompensera för långsamma reflexer och förmåga till “timing”. Kulspel såsom Ring var därför inget för mig. I spelet Ring lägger alla deltagare kulor på rad eller utspridda i en cirkel. Deltagarna turas sedan om att kasta en kula från ett markerat streck ett par meter därifrån. Hela spelet går ut på att träffa kulorna så att de rullar ur cirkeln. De kulor som efter träff ligger utanför cirkeln har man vunnit. Missar man helt eller om kulan stannar kvar inne i ringen, har man förlorat sin kula vinstpotten.
Förutom att spela kula, ägnade jag också otaliga timmar, precis som idag, åt att ögna på potentiella kandidater till min växande kulsamling. Jag förvånas så här i efterhand över att jag lyckats förtränga denna period i mitt liv då kulor i alla färger och storlekar var min passion.
Slutord
Kanske är det inte frågan om antigen eller utan om samverkande krafter – med andra ord att mitt aktieintresse föddes i sandlådan och förstärktes i morfars arbetsrum. Att säga vad som kom först – hönan eller ägget är ofta inte lätt och så inte heller i det här sammanhanget. Eller så är båda historierna till viss del efterhandskonstruktioner, men det får bli stoff för ett framtida inlägg.
Hur är det för dig? När föddes ditt aktieintresse?
*Image courtesy of hywards images at FreeDigitalPhotos.net
Intresset föddes tror jag vid datorspelandet, spelade spel där man kunde sätta in pengar hos en “bank” för att få ränta på pengarna så man kunde bygga ännu mer saker i spelet och så sparade man mer pengar fick man mer ränta och på den vägen är det nog.
Intressant, pedagogiska datorspel var inte bara tråkiga alltså. Så här i efterhand skulle jag kanske inte valt bort dessa till förmån för Mario och Company. 🙂 Tänk om man upptäckt kraften i “ränta-på-ränta-effekten” redan vid 6 års ålder, vilka besparingar man skulle ha vid det här laget.
Mvh
Mitt intresse för aktier föddes någon gång runt 2008-2009 i samband med kraschen men tyvärr tog jag aldrig vara på det riktigt.
Denna gången är jag väl förberedd och har en plan att agera efter.
Jag strävar ständigt efter att lära mig mer genom böcker, handla och iaktta andra duktiga personer.
Det du beskriver med “fysiskt värdepapper” är något jag önskar att vi kunde få numera också. Säg, efter att ha ägt ett bolag i minst 1 år eller nåt.
När jag kommer hem från Thailand så ska jag inreda ett “arbetsrum” hemma där jag tänkte ha de klassiska värdepapperna på väggen.
Ta hand om dig!
Mvh sparfest
Så är det, det är alltid lätt att vara efterklok. Fördelen med börsen är att den går i cykler, så du kommer garanterat få en eller två chanser till om du är tålmodig.
Ja, det är en speciell känsla att hålla ett värdepapper eller snygg årsrapport i handen. Jag brukar spara undan vissa årsrapporter i pappersformat för kvällsläsning när andan faller på.
Detsamma!
Som artonåring började jag leta efter möjligheten att starta något eget! Säkert hundratals idéer prövades och räknades på för att sedan förkastas!
Det var inte lätt att hitta något som såg ut att ha rimliga förutsättningar att fungera.
I slutet av sjuttiotalet började jag få upp ögonen för aktier! Jag behövde inte starta något eget företag, jag kunde bli delägare i andras.
Vägen har varit krokig sedan dess men på den vägen är det!
Hej Kalle56, tack för att du delar med dig! Verkligen intressant höra anledningarna till att folk från början intressera sig för aktier.
Följande mening tycker jag är en utmärkt anledning till att investera i aktier:
“Jag behövde inte starta något eget företag, jag kunde bli delägare i andras.”
Ja, vägen har nog varit krokig för de flesta av oss.
Mvh
För mig var det en kombination av två faktorer.
1) Jag är född och uppvuxen i ett område där en stor andel av befolkningen tillhör vad som i Sverige får gälla som underklass. Där någonstans insåg jag att fattigdom inte bara handlar om låga inkomster utan även om hur man långsiktigt hanterar sitt liv och balanserar kostnader med utgifter. En lite överraskande inverkan i den här processen var även karaktären Nancy Lenehan i Ken Folletts tantsnuskbok “över mörka vatten” som gav mig en inblick i ekonomisk teoribildning då hon filosoferade över nationalekonomi då hon reflekterar över hur fattiga människor fick betala lite och ofta medan rika människor kan kontrollera sina utgifter (i hennes fall hur lädersulade kängor håller 10 ggr så länge men bara är dubbelt så dyra som pappssulade kängor),
2) Jag älskar att vrida och vända på olika former av data för att förstå omvärlden. Det finns en stereotyp om att ingenjörer bara bryr sig om siffror. Men jag tycker verkligen att det är roligt att kombinera både nyckeltal och kvalitativa värderingar i syfte att försöka få fram en tolkning av om en investering har goda chanser att bli framgångsrik. Som aktieinvesterare får man sedan facit på sina analyser efter 1-3 år vilket gör att det hela blir mycket tillfredsställande.
Hej Aktieningenjören!
1) Det var helt klart en oväntad, men ack så underhållande detalj 🙂 Om det är något livet har lärt mig är att insikter och lärdomar kan komma från de mest oväntade av platser och personer.
Jag växte också upp i ett liknande område utanför Göteborg och jag tror precis som du att det har format den disciplinerade hållning jag har beträffande min privatekonomi och sparande.
2) Ja, att försöka utröna om ett bolag har förutsättningar att lyckas på lång sikt är bland det roligaste. För egen del finner jag också stor tillfredsställelse när jag förstår nya teoretiska koncept och hur de praktiskt tillämpats ute på marknaden och bolagen som agerar där.
Mvh
Det är väldigt roligt att du nämner kulspel i sandlådan. Jag har ett starkt barndomsminne från tiden då man egentligen skulle ha lämnat sandlådan för längesen, men höll ändå till där för det var där kulor utbytes, tårar rann, fiender huserade och vänskapskretsar skapade. Jag var egentligen för liten för att spela kula då minnet utspelade sig men jag var med och kollade på när de “stora barnen” spelade.
Jag minns speciellt en kväll när en annan kille stod och kastade kula efter kula mot en annan killes pyramid och jag bara gapade förvånat över hur han förlorade alla sina kulor. Den byggda pyramiden var tok för svår och verkets byggherre hade kammat hem storvinst medan kastaren förlorade alla sina kulor. Den tomma blicken av den just urfattiga kastaren än idag.
Jag fattade inte då att jag idag skulle ha användning av just det minnet idag. Man ska inte satsar alla pengar på en häst och man ska inte kasta alla sina kulor på samma pyramid och man ska definitivt inte sätta alla sina pengar olja 😉
Trevlig läsning återigen!
– Mraitn
Hej Mraitn!
Ja det var onekligen en lustig tillfällighet, vem hade kunnat annan att detta barndomsminne skulle hamna på min blogg av alla ställen. Kul att du valde att dela med dig! Ja, det finns onekligen många paralleller att dra mellan sandlådan och dagens stundtals galna marknad. Finns nog en och annan Fingerprintägare som känner sig som den där killen som kastade bort sina kulor på en och samma pyramid. Får innerligt hoppas att ingen drabbas värre än att de förlorat pengar de kan avvara och inte matkassan.
PS. Detta måste vara ett av de roligaste inlägg jag skrivit på grund av alla intressanta och underhållande historier från oss som har aktier som intresse.
Farsan visade mig texttv o börssidorna. Han ägde ericsson. Jag blev farscinerad av rörelserna varje kvart hur pengar kunde skapas ur ingenting. Varje dag efter skolan öppnade jag texttvn o kolla ett par timmar. Jag började t o m föra anteckningar om priset varje dag. Jag såg hur det steg. Jag fick aldrig se en riktg nedgång. 10 år senare försörjde jag mig på att bara handla eric. Jag kunde ingen annan aktie el nått om övriga börsen. Men eric var jag expert på. Handeln för mig dog när eric dog.
Läste lite snabbt och trodde det var någon person nära dig som dött och fått dig att tappa intresset för aktier, men fallet i Ericsson kring millenniumskiftet var ingen rolig historia (även om den var mindre morbid). Jag hade lyckligtvis inte mycket att investera i anslutning till IT-bubblan som fattig student, annars hade jag med all sannolikhet förlorat en hel del..
Tack för att du delade med dig!
För min del har aktiemarknaden varit “spännande på avstånd” men jag har inte direkt haft ekonomi att engagera mig stort. Jag gjorde ett försök 2000 och 2009 men tittar man i backspegeln så var det givetvis dåligt tajming. Att utveckla ett intresse kräver dock en viss insats annars kan man väl knappast kalla det ett intresse om man äger några få aktier som bara ligger och ligger.
Nu är ekonomin mer stabil så det finns ett visst manöverutrymme, både för att investera men också som fallhöjd om det går ner på kort sikt. Sen tror jag att nätbankerna och internettjänsterna inom området gjort det oerhört mycket enklare att utveckla ett intresse när det är både enkelt och billigt att investera i aktier. jag slås av skillnaden mellan aktiehandel i min storbank och en nätmäklare. Aktiehandel i storbanken är som att försöka sig på att bygga ett pittoreskt lusthus med bara gråsten och stock att tillgå. Det är svårt att utveckla ett intresse under sådana förutsättningar. Att återinvestera en utdelning på låt säga 500 kronor med ett courtage på 69 kronor är ju heller en särskilt klok investeringsmässig teknik.
Tråkigt att höra med tajmingen, men som du mycket riktigt påpekar så är förutsättningarna helt andra idag. Plötsligt kan man månadsspara i aktier för ett så litet belopp som 400 kr till ett rimligt courtage. Vi får glädja oss åt att vi som vuxna får uppleva denna sparrevolution, bättre sent än aldrig.
Ha en trevlig fredag!
Mycket intressant inlägg =)
Mitt intresse…ja, när började det? Helt ärligt började det då jag hade praktik, kring år 2011, under min utbildning. Han jag gick bredvid var en mycket kompetent och trevlig man, som vid varje rast snabbt tittade på di.se samt sitt konto på Swedbank.
Jag frågade aldrig om detta, då jag ansåg att detta var hans “fritid” samt hans egenheter. Själv utnyttjade jag rasterna till att läsa spelnyheter på sidor såsom FZ.se, metacritic samt gamepsot.com.
Dock, en dag pratade vi om sparande och då kom han själv in på sitt aktieintresse. Han berättade att han lyckats betala en stor del av den gård med sjöutsikt han ägde med sina vinster och utdelningar. Det var också nu jag förstod att det var summor över miljonen han hade i sin väska.
Resten av min praktik kom vi mer och mer att prata om aktier och investeringar. Han gav mig aldrig några köpråd utan styrde mig till att först sätta mig in i marknaden, att se/förstå hur den fungerar etc.
Jag gjorde detta och kände en enorm lust att själv sätta igång. Dock, något hände inom mig. Lika snabbt som intresset väckts försvann det och jag kan fortfarande inte förstå varför samt varför det helt plötsligt, under 2012 kom tillbaka. Jag började då hitta olika bloggar om ekonomi och mer och mer tid ägnades till att läsa. Jag började att investera försiktigt men drabbades av övermod (likt många “rookies”). Jag lyckades i Shamaran (årets aktie ju. Ett självklart köp! hehe) men föll fatalt i Anoto cirka året därefter.
Sedan dess har mitt intresse bara ökat och ökat och trots motgångar står jag idag (peppar peppar) med mer blått än rött i väskan och hoppas att så fortsätter.
Detta var ett litet luddigt svar men det är på denna väg mitt investeringsliv började.
/Sofokles
Tack Sofokles för ditt bidrag!
Det är häftigt hur en relativt ytligt bekantskap kan styra in en på nya inriktningar i livet på det sättet.
Så länge man är vid god hälsa så lär man sig, så är det.. Min väg har knappast varit spikrak den heller, det viktiga är att vi har ett tydligt mål som vi strävar mot så att vi inte helt hamnar på villovägar.
Ha en fortsatt trevlig kväll Sofokles!
Önskar dig detsamma. Varför inte fira när nya toppnivåer i väskan nås samt det faktum att det är fredag? 😉
Må väl och tack för allt!
Mvh
Ska firas ordentligt nu ikväll då vi ska på ska på halloweenfest. Hoppas du får en fortsatt treliv helg min vän!
Jag satt på Västerås Station i augusti 2013 och deppade över tingens natur. Tänkte att jag vill inte jobba till 65. I den vevan började man prata om högre pensionsålder också. I alla fall hade jag en timme att slå ihjäl och gick till en pressbyrå. Hittade då boken “Alla svenskar kan bli miljonärer” av Per H Börjesson. Jag läste hela boken på väg till Stockholm. Läste den igen och igen. Var det lösningen månne? Har köpt på mig ett litet bibliotek sedan dess. Sedan började jag surfa på bloggar, gick in på Nordnet och Avanza. Idag har jag skrapat ihop en slant och tycker att det är skitroligt att nära en dröm. Jag förhåller mig ganska enkelt till det. Det är ingen panik förrän jag måste sälja. Då blir allt intressant! Pluggar på mina bolag så att jag tror mig veta vad dom håller på med. Ibland åker man på en tabbe, men då är det bara att göra m och göra rätt. Köper inga stora poster i enskilda bolag varje gång. Det kan bli en klump, men då sprider jag ut det på olika bolag. Och jag gillar tråkiga bolag. Inga adrenalinkickar för mig tack. /J.
Härligt! Du får skicka Per H Börjesson ett tackmail. Ja, resan är halva nöjet som det så ofta heter.
Tråkiga eller impopulära bolag är ofta intressanta – man slipper vidlyftiga löften och skönmålningar i rapporttider och ofta är de inte lika högt värderade som sina mer populära och “spännande” börsgrannar. Du gör klokt i att dela upp inköpen över tid.
Tack för att du delade med dig!
Intressant inlägg och spännande att höra hur ditt aktieintresse började.
Roligt att höra om kulspelet i sandlådan 🙂 Det var något som jag och mina syskon ägnade många timmar åt i sandlådan. Jag var tyvärr ofta för ivrig i mitt spelande så mina syskon gick ofta segrande ur spelet.
Jag återkommer med jämna mellanrum till Per H Börjessons bok då han skriver på ett lätt och begripligt sätt.
Att spara 10% till sig själv först innan räkningar mm ska betalas varje månad är något jag gjort under en relativt lång tid. Det ger verkligen resultat. Alla kan vi bli miljonärer..
Jag har valt att spara i fonder främst pga okunskap, ointresse och rädsla. Pga erfarenheter från barndomen är jag väldigt försiktig gällande aktiesparande. Det är nåt som sitter djupt rotat men som jag nyligen börjat släppa på. Jag har på senare tid upptäckt att det faktiskt är roligt med aktiesparande, även om jag håller det på en liten och försiktig nivå.
Stort tack för en inspirerande blogg 🙂
Hej Angel!
Alltid lika kul att höra att du uppskattar bloggen. Du gör klokt i att vara försiktig, framförallt nu när marknaden stigit i så många år i rad utan någon ordentlig nedgång. En försiktig läggning är en viktig egenskap om man ska lyckas på lång sikt.
Håller helt med visst är det intressant att läsa allas historier, hoppas att fler vill dela med sig. Tack för att du delar med dig av din!
Trevlig helg!
Under högstadietiden, kring 1985, hade jag en tyskalärare som kom in på ämnet aktier, och att man på Marabous bolagsstämma fick choklad.
Jag blev intresserad och började följa börsen.
Efter ett tag gick jag in i just Marabou och Astra.
/TE
Tänk att det ibland kan krävas så lite för att skapa ett livslångt aktieintresse! Det är ingen dum regel att följa devisen: Köp det du känner till. Tack för att du delade med dig!
Oj, det här var en fråga med många svar.
Troligen var min första kontakt med “kapitalism” någon gång på lågstadiet då vi var på studiebesök på dagab, och någon chef förklarade för oss att dom var tvunga att ha 7% avkastning för att inte deras ägare (Antonia Ax:son Johnson, minns det eftersom jag fick en bild av en väldigt mäktig kvinna) skulle sälja hela skiten och sätta pengarna på banken. Dock vart detta mötet väldigt abstrakt eftersom jag aldrig trodde jag skulle ha pengar att investera. Dock har den varit väldigt viktig för mig som investerare.
Några år senare på mellanstadiet hälsade jag på min kusin som då hade “Farbror Joakim” ett brädspel där man hade olika råvaror som gick upp och ner i värde beroende på hur man slog tärningarna, vi vart båda väldigt rika i spelet och drömde om att det var riktiga pengar.
Sedan var det ganska stiltje på “kapitalist” fronten fram tills jag började jobba och samtidigt som nordea kastade ut mig som förmånskund p.g.a. att min mamma separerade från sin dåvarande. Plötsligt skulle jag betala dubbelt så mycket för allt, vill minnas att det var 480kr om året. Arg som ett bi letade jag på internet och hittade skandiabanken som då var en glad uppstikarbank, där årskostnaden vart 180kr.
Jag har alltid sparat och sett till att ha en buffert, men skandiabanken ändrade min syn på det från att ses som en säkerhet till en potentiell inkomst.
Vad skandiabanken hade då och fortfarande har är månadsvis utbetalning av räntan, till min stora förvåning så fick jag 14kr i ränta på mitt lönekonto första månaden. Slutsatsen vart att kontot i praktiken vart gratis för mig… Och om jag såg till att ha en lön i buffert skulle jag tjäna en slant.. Förståelsen hos kraften hos ränta var föd..
Sedan dök ppm upp och jag försökte förstå det, vart en glad period där jag dubblade pengarna på 3år främst genom ryska fonder. Under tiden spelade jag lite med aktier, vilket kostade 99kr hos avanza på den tiden. Gick åt h-vete och jag kostrelaterade att jag skulle hålla mig borta från det, fonder var enklare och säkrare.
Sedan gick det ett par år och runt 2007 lästa jag ett blogginlägg om investmentbolag och substansrabatt.. Det hela verkade för bra för att vara sant men jag köpte på mig lite industrivärden (som jag fortfarande äger), samtidigt hittade jag betsson som skulle ge 11% direktavkastning. Eftersom jag var novis trodde jag att jag kunde köpa dom, ta dom 11% i direktavkastning som skulle komma 1,5månad senare och sedan sälja för vad jag köpt dom för… DET gick inte så bra.
Men därefter började jag hålla koll på långsiktiga aktiebolag av samma typ om INDU och att köpa stabila bolag som delar ut har visat sig vara den typ av värdepapper som jag klarar av att tjäna pengar på.
PS. Med kapitalist menar jag en person som lever på kapital
Intressant koncept med månadsvis utbetalning av ränta! Tror att fler aktörer skulle tjäna på att pröva den modellen. Det är viktigt med kundvård såväl som låga priser inom sparbranschen (precis som i alla andra branscher för den delen) och här tycker jag framförallt Avanza lyckats riktigt bra.
Ja, att spela på aktier lönar sig sällan i längden, vilket jag själv fick erfara i min tidiga aktiekarriär. Det blir tydligt när man läser din och flera andras kommentarer att vägen har varit långt ifrån spikrak för de flesta av oss och hur viktigt det är att lära av sina misstag och inte tappa fokus.
Tack för att du delade med dig och trevlig söndag!