Jag vill börja inlägget med att varna känsliga läsare om att jag kommer att ta upp existentiella tankar som kan ha en viss depressiv inverkan om humöret inte är det bästa.
Ibland slår det mig hur kort tid vi har här på jorden, dessutom verkar denna tid gå allt fortare ju äldre vi blir och framförallt när vi blir föräldrar. Dagen då min son föddes känns som igår trots att det är snart två års sedan.
När vi innerst inne vet hur relativt kort och förgängligt livet är är det då så himla klokt att spara långsiktigt (att ha en sparhorizont på 20-30 år eller mer)? Borde vi inte allesammans tömma våra aktiedepåer och unna oss den där resan, bilen vi alltid velat ha eller båten vi drömmer om?
Svaret på frågan beror helt och hållet på hur vi definierar livskvalitet och vad som driver vårt sparande? Tror man att pengarna i sig kommer att göra någon lycklig bör man omedelbart sluta spara och tänka om enligt mig. Att göra något utan tydligt syfte gör dessutom sällan någon glad.
För mig personligen är resan halva nöjet och jag älskar att läsa på om investering i allmänhet och utdelningsinvestering i synnerhet. Målet för mig och min familj är att vi ska äga vår tid och i så stor utsträckning som möjligt ha möjlighet att välja vad vi vill syssla med utan att känna att vår familj måste sänka sin levnadsstandard.
Under tiden familjen sparar ser vi till att resa åtminstone två gånger per åt och då gärna till USA. På vardagarna lever vi inget snålliv utan äter och dricker gott. Vi har dock inget emot matlådor och än så länge har vi valt att prioritera bort hus/bostadsrätt och en nyare årsmodell på bilen – vi bor i hyresrätt och har en äldre men fungerande bil.
Hur ser ni på balansen mellan att leva idag och spara undan för att leva bättre i morgon. Offrar vi som lever sparsamt och sparar stor del av vår disponibla inkomst för mycket när målet är att leva bättre i framtiden?
Vägen till Frihet says
Trevligt med lite existentiella tankar så här på söndagsmorgonen, det är alltid värt att fundera kring.
Jag tror inte att det finns något enkelt svar på den här frågan faktiskt. Vi är alla olika, har olika förutsättningar för att spara, befinner oss i olika faser av livet osv. Personligen skulle det vara demotiverande för mig att äta nudlar varje dag, aldrig resa osv, men det betyder ju inte att min väg är den enda rätta. Jag hade nog t ex kunnat vara mer extrem än vad jag är idag om jag hade varit yngre och utan fru och barn. Nu vill jag lägga mig på en nivå som hela familjen kan acceptera vilket i vårt fall innebär en god balans mellan att leva idag, men samtidigt spara undan för morgondagen.
Att vi sparar så mycket som vi trots allt gör (i nuläget c:a 50 % av vår disponibla inkomst) upplever jag/vi därför inte som någon uppoffring alls. Precis som för dig känner jag att resan till vårt mål (säga upp oss från jobben, sälja det vi äger och flytta till ett varmare land) är halva nöjet. Det är nog viktigt för var och en att fundera på vad som är viktigt för just dig här i livet och vad som ger just dig livskvalitet och energi. Det finns knappast en lösning som passar alla. För egen del har vi t ex kommit fram till att ett större och dyrare hus knappast ger den effekten och inte heller mängder av kapitalvaror som ständigt måste uppgraderas. Däremot har jag kommit fram till att tid med min fru och dotter ger mig enormt mycket energi och att chansen att resa 1-2 gånger per år för att uppleva nya kulturer också ger mig/oss mycket även om just det sistnämnda inte är speciellt billigt.
Önskar er en trevlig söndag!
Mvh
/Vägen till Frihet
Ruter says
Tycker det engelska ordet "frugality" är ganska bra, enligt wiki så är det att vara sparsam med sin tid, pengar och mat och and undvika slösaktighet och extravagans. Jag tycker sällan att jag behöver tumma på livskvalité för att spara och i de få fall som det händer är det ytterst liten påverkan. Å andra sidan så tycker jag det är väldigt roligt som du, att läsa på om investeringar etc. och det ger mig livskvalité att hålla på med aktier. Sedan gäller det att fortfarande som ni verkar göra, unna sig någon resa då och då och inte helt leva som en eremit vilket jag också tycker är viktigt.
Långsiktig investering says
Gillar också ordet "frugality", låter mycket bättre en snål.. 😉 Tycker det låter som om vi tänker hyfsat lika.
Onkel Tom says
Intressant, jag har själv tangerat frågan i genomgången av vår oktober och attackerat Vägen till Frihet som skrivit ovan i något som är nära kopplat till detta. För mig är det, väldigt förenklat, så här.
1) Sparande och sparsamhet ger möjligheter. Att säga att man är lyckligare för att man inte skaffar sig de möjligheterna genom att låta pengarna bara rinna i väg varje månad tror jag är uppenbart fel. Men,
2) Jag tycker det finns många svenska bloggare som är duktiga på att skaffa sig möjligheter men det finns väldigt få som gör något spännande av dom. Här har jag exempelvis käftat med Vägen till Frihet där jag tyckte han satte så stor stolthet i sin förmåga att skapa ett bra liv och spara men när han skulle klippa banden var kraven så höga att det aldrig lär bli något av någon frihet.
Någon minimalist sa så snyggt någon gång om typiska manliga leksaker som motorcyklar, träningsprylar, verktyg etc. (fritt översatt): Alla de saker jag köper står som symboler för den jag vill vara, inte den jag är. Det kan även gälla pengar.
De går att invända mot min syn, bland annat genom att säga att sparade pengar bidrar till en känsla av frihet och trygghet. Det kanske är sant, men skapar inte något som är speciellt intressant.
Går jag tillbaka till ditt inlägg så inser jag att det har att göra med tid. Min syn är alltså att spara idag betyder att du har möjligheter i morgon. Men i morgon ska inte vara något som aldrig sker.
Vägen till Frihet says
Ja det är alltid kul att slänga käft med dig Onkel Tom och vi har ju redan konstaterat att vi inte fullt ut tänker lika även om vi båda är intresserade av att skapa en förändring i livet. Våra vägar dit skiljer sig helt enkelt och som jag skriver i mitt inlägg, vi är alla olika och det finns inte en väg som är den enda sanna. Du gillar att vara mer extrem (lite MMM style), medan jag inte är beredd att gå så långt. Du har din uppfattning, jag har min.
Du har dock så galet fel i ditt påstående: "…var kraven så höga att det aldrig lär bli något av någon frihet". Vår målsättning är och har hela tiden varit att senast 2020 ha nått tillräckliga passiva inkomster för att ta steget. Visst, vi har väldigt olika uppfattningar om vad en "tillräcklig passiv inkomst" är, men den diskussionen har vi ju redan haft i mitt inlägg om budget Thailand så den släpper jag. Det mål vi satt upp har vi väldigt goda möjligheter att nå om vi bara håller i den resa vi har påbörjat. Sex år är. ur mitt perspektiv, inte mycket och dessutom är resan mot målet en stor del av nöjet, en resa som dessutom ger tid för eftertanke. Slutligen, du kommer få se, för nå målet, ja det kommer vi att göra vare sig du tror det eller ej =)
Mvh
/Vägen till Frihet
Onkel Tom says
Jag kommer framstå som bloggvärldens idiot när du visar att jag har fel. Fram till dess … 🙂
Vägen till Frihet says
Hehe, skönt att du tror på mig Onkel Tom. Var lugn, du kommer bli överbevisad för jag kommer att nå mitt mål, var så säker =)
Långsiktig investering says
Tycker ni båda har kloka tankar och det låter som om ni har snarlika mål, men olika strategier.
Olika perspektiv och åsikter är ofta bra, då de gör att att vi tvingas tänka till en extra gång. Om inte annat verkar era olika åsikter skapa motivation. 😉
Chansar mest says
Intressant inlägg som jag själv ofta funderar över…
Tyvärr så har ett flertal av mina vänner och bekanta gått bort i alldeles för ung ålder och varje gång så blir man påmind om sin egen dödlighet.
När jag läser runt bland ekonomibloggarna och deras imponerande "snålmånader" så undrar jag ibland varför – livet kan ju ta slut i morgon. Men och andra sidan så inser jag att majoriteten av bloggarna faktiskt inte anser att de gör några uppoffringar utan ser det mer som en sport.
Själv är jag alldeles för bekväm och tycker gärna ohyggligt synd om mig själv efter en jobbig arbetsdag vilket innebär att jag inte har några problem med att svänga förbi Östermalmshallen och köpa en krabba som vi sedan sköljer ned med en Meursault trots att det är en vanlig veckodag.
Som med allting annat så tycker jag att sparandet ska vara på en "lagom" nivå så man har råd med oförutsedda händelser men det får inte innebära några större uppoffringar för livskvalitén.
Onkel Tom says
@ Chansar mest,
Jag har sett din blogg och du har en imponerande förmögenhet relativt mig.
Jag levde som du, fast med lite annan förmögenhet men kom till insikten att det går att tänka annorlunda. Krabban blir vardag och det går att hitta en bra, om inte bättre balans på lägre nivå. Det är det du ser när många sparar pengar utan stora problem.
Anonym says
För 6 veckor sedan började en kollega till mig bete sig underligt på jobbet. Han kunde helt plötsligt inte se ordentligt. Läkarna utgick från att han var utmattad då han jobbade väldigt mycket och tog ett stort ansvar i många arbetsuppgifter. Vidare undersökning visade dock inte på utmaning och efter mycket diagnosticerande hittade man en hjärntumör. Läkaren estimerade hans kvarvarande tid till ca 6 veckor. Efter redan 2 veckor dog han och begravdes i Fredags. 45 år gammal.
Samma snabba förlopp kan hända vem som helst av oss och är en ordentligt tankeställare. Själv är jag alltid noga med att spara pengar jag inte behöver för att göra mig lyckligare. När jag läser om en del bloggare som lever på nudlar och stjäl frukt på jobbet för att kunna spara sig till en fri framtid om 10 år så tycker jag det är att ha gått för långt. Om jag skulle minska min levnadsstandard nu för att kanske kunna uppleva ett fritt liv in framtiden så känns det fel. Folk dör omkring mig med jämna mellanrum. Vilken dag blir det min tur?
/Orvar
Anonym says
Jag beklagar sorgen!
Långsiktig investering says
Beklagar också sorgen, verkligen hemskt öde. Livet kan vara bra orättvist.
Tror du har en bra poäng i att man bara ska spara så mycket man har "råd" med, utan att behöva offra för mycket livskvalitet, inte minst då vi inte är garanterade ett långt liv.
Chansar mest says
@ Onkel Tom
När jag läser mitt inlägg så kan jag förstå att det kan upplevas som arrogant vilket absolut inte var meningen. Byt ut krabban mot hämtpizza så blir inlägget kanske mer välbalanserat. Livskvalité för mig är att lägga pengar på en hämtpizza så jag slipper laga mat när jag kommer hem efter en lång arbetsdag.
Onkel Tom says
Japp, jag förstod nog det och vände mig inte mot krabban utan mot det faktum att du har drivit upp allting men inte nått någonting som du med dina möjligheter inte skulle kunna uppnå ändå. Varför jobba arslet av dig så att du kan köpa hämtpizza, du behöver ju inte jobba utan ta hela eftermiddagen på att laga god mat.
Det handlar inte om maten, utan om att sätta sig i ett läge där belöningen behövs.
Långsiktig investering says
Håller med föregående talare, för mig är tid att göra vad jag vill den ultimata lyxen.
Gustav says
Kan man säga att spara/slösa-kvoten är individuell och även förändras under tiden. Och att det handlar om att maximera sin egen lycka. Om jag t.ex. skulle slösa mer nu skulle jag inte vara lika lycklig eftersom det skulle kännas "fel" och jag därför inte skulle uppskatta det. Men sånt kan ju förändras under livet, särskilt då man i alla fall under börsuppgångarna blir rikare och rikare.
Det enda man kan göra är väl att försöka pricka den spara/slösa-kvot som är optimal i dagsläget. För att gissa hur man tänker om x antal år, och agera efter det nu, blir väl för svårt tror jag. I alla fall i dag. Kanske resonerar annorlunda om några år 🙂
Men det här är inte lätt. "kompassen" kan ju vara felinställd, typ resa jorden runt när jag är 95 och då gäller det nog att prioritera om.
Så typ, res och konsumera idag om det gör dig lyckligare. Jag blir lyckligare av att resa ok idag och ha superresorna framför mig. Men inte alltför långt framför mig. Och ju mer jag sparar desto närmare kommer dom.
Onkel Tom says
"Kan man säga att spara/slösa-kvoten är individuell och även förändras under tiden."
Japp, men jag är själv emot "att unna sig" slösande. Jag tror det är fel av flera skäl och förstår faktiskt inte riktigt att det kan lyftas fram som något som bidrar till ett lyckare liv. Det går att göra annat med pengar.
Jag skrev lite här: http://sett.com/onkeltomsstuga/tjocka-slakten
Långsiktig investering says
Maximera sin lycka idag och imorgon låter som en utmärkt målsättning.
Håller helt med om att förutsättningarna för sparandet förändras under livet.
Skulle också må dåligt om jag slösade i ordets rätta bemärkelse.
JB says
Jag sparar helt enkelt det som blir över och försöker hitta en så bra avkastning som möjligt för det kapitalet. Det blir som ett fritidsintresse, andra följer ett fotbollslag, samlar frimärken eller spelar ett instrument. Jag köper aktier. Kan inte påstå att vi lever snålt i den mån att vi hela tiden håller hårt i plånboken för sakens skull men varken jag eller min fru har heller något större behov av extravaganser. Vi äter mycket hemlagat vilket är en besparing i sig, vi bor bra, men inte i ett dyrt statusområde och det känns inte vettigt att göra en massa resor med två små barn därför blir det också lite pengar över varje månad.
Sen vore det naturligtvis lögn att säga att jag inte hoppas ha nytta av aktiedepåns avkastning när jag (förhoppningsvis) blir gammal. Om inte annat så för att kunna gå i pension tidigare eller behålla samma standard som pensionär, eller varför inte för att ha råd att hjälpa barnen den dag de behöver något.
Långsiktig investering says
Baserat på egna erfarenheter skulle jag rekommendera att ni definierar ett gemensamt mål med ert sparande – det ger både motivation, samhörighet och ett mer fokuserat sparande i längden.
reitka says
Balansgången mellan att leva i nuet och för morgondagen är väldigt svår och förändras över livet. Men, jag tror att man kan konstatera att i många fall är extremerna inget man vill eftersträva. Man vill inte bara leva i nuet och aldrig tänka på morgondagen – varför skulle man då utbilda sig eller till och med gå till jobbet? Man vill heller inte bara leva för morgondagen, eftersom förr eller senare så finns det ingen morgondag. Och då vill man ha levt ett liv som man har trivts med. Det gäller att både leva i nuet och leva för morgondagen, men hur ska den balansen se ut? Det vet jag inte. Men jag tror att det är personligt, så därför måste man experimentera sig fram till vad man tycker passar.
Jag sparar sisådär 20-30% av min disponibla inkomst, vilket jag tycker är lagom just nu om man ser till mig nuvarande livssituation. Så jag skulle inte säga att jag lever snålt, men däremot sparar jag mer än många andra i min ålder. För mig finns det flera skäl till att spara och investera:
– Det är väldigt roligt att lära sig om finansiella marknader, delvis eftersom dessa är oerhört komplicerade. Dessutom har det lärt mig hur man ska se på risk.
– Det är roligt att lära sig om svenska företag.
– En buffert skapar en extra trygghet och därmed frihet. Jag klarar mig om jag får sparken imorgon.
– Det är kul med ett långgående projekt. Faktum är att långgående projekt medför i många fall lycka och man känner mening. Bygga en förmögenhet som att bygga en båt.
– Rent miljömässigt känns det bra att inte konsumera alltför mycket. Jag behöver inte ha en bil. Jag behöver inte köpa nya saker varje månad. Min nuvarande konsumtion känns lagom. Man ska vara rädd om jorden.
– Det skapar möjligheter att pensionera sig tidigare eller gå ner i tid. Om man till exempel vid runt sextio får sämre hälsa så kan det vara trevligt att ha möjligheten att gå ner i tid utan att vara beroende av staten.
Sedan är frågan vad jag skulle göra med mitt liv när (och om) jag blir ekonomiskt oberoende. Om jag hade blivit det idag hade jag nog inte ändrat särskilt mycket. Jag gillar mitt jobb. Jag gillar min bostad. Jag gillar mitt liv. Om det är något jag vill förändra så beror det inte på pengar, utan på andra saker. Så egentligen tänker jag inte så mycket på att använda pengarna jag sparar, utan jag tycker det är roligt att se dem växa.
Ibland har vänner och familj sagt åt mig att jag måste leva också (de syftar på att jag sparar en del), men då brukar jag fråga vad de tycker att jag borde köpa som jag idag inte köper. De brukar inte kunna svara på det.
Långsiktig investering says
Bra och balanserad syn, många av anledningarna till att du sparar kan jag relatera till.
Anonym says
Intressant ämne. Det är nog väldigt individuellt om man sparar "för mycket" eller inte. Självklart beror det på vad man har för prioriteringar och så vidare. Jag har vänner som inte sparar ett dugg och andra som ibland lyckas sparar upp till 80-90% av lönen. Personligen ligger jag väl nånstans mitt emellan extremerna av mina vänner. Jag skulle enkelt kunna öka mitt sparande genom att ge mig fan på att sluta röka t.ex och inte nödvändigtvis festa så mycket (ÄR student) 😀
Men som sagt har vänner som ALDRIG hänger med ut, aldrig någonsin unnar sig en torsdagsöl, trots att vi kan få dom för 20spänn st. Aldrig tar en fika på stan lr lunch.. och där tycker jag nånstans att man börjar bli dumsnål, man missar ju mycket av det sociala också om man "vägrar" hänga med på såna saker. Dessa personer uppfattas också som snåla och de är aldrig smickrande att göra. Att hålla så hårt i pengarna att man inte spontant kan slänga iväg en tjuga för att sitta å fika med sin vänner ens 1 gång i månaden. då har man tagit sitt sparande till en helt absurd nivå och sen n'är man efter 20-30 år skapat sig en förmögenhet har man inte en enda vän kvar.. Då kan man sitta där i sin ensamhet å fortstta stapla pengar på hög.
Långsiktig investering says
Låter onekligen som att de tummar lite väl mycket på sin levnadsstandard idag med det beteendet.
Jag reserverar mig dock för att de kanske blir lyckligast av att vara hemma på kammaren hela dagarna, även om jag inte tror att de flesta av oss blir det i längden.
Anonym says
Vissa trivs väl med det och då måste man dem låta få leva sina liv på det sättet. Men det är när man inte längre kan anses vara sparande, långsiktig, ekonomisk eller vad man nu vill kalla det och övergår till att bli snål som det går för långt. Har som sagt vänner som lyckas lägga undan 90% av lönen, det i sig är en bedrift som jag i smyg litegrann kan beundra, men problemet med dessa är att dom också tar på sig nån sorts roll som offer. "Kan inte hänga med ut, har inte råd", "Fan måste betala tv-licens..har egentligen inte råd med det" – Jag menar, visst fan har dom visst råd med det! Det är inget tvång att spara alla pengar! Och här tycker jag gränsen går när man tar på sig rollen som om det vore synd om en för att man har utgifter som alla andra har.. eller när man ber polaren betala ölen för man inte har råd!? Samtidigt som de sitter en halv miljon på ett ISK konto. Sparande i absurdum och som jag skrev när även andra börjar uppfatta dig som en snåljävel ska du allvarligt se över ditt sparbeteende.
Långsiktig investering says
Att driva något för långt är sällan sunt. Tycker du sammanfattade det hela kort men kärnfulla med din poäng på slutet 😉
Onkel Tom says
Jag har tyckte det var så kul att jag bloggade lite själv: http://sett.com/onkeltomsstuga/vi-sparar-nu-sa-vi-kan-vara-fattiga-sen
Långsiktig investering says
Intressant och bra inlägg. Kul att kunna inspirera till diskussion!