Läste någonstans att bland det som män ångrar mest på ålderns höst är att man spenderat för mycket tid på jobbet och för lite med dem man älskar. Betyder ovanstående att vi kommer att ångra alla timmar vi varit på jobbet? Eller att vi ska sträva efter att inte alls engagera oss i arbetslivet? Svaret på frågorna är, för de flesta av oss med tillräckligt stimulerande arbeten, nej.
Styra över vår tid
Vi har som många andra bloggfamiljer målet att bestämma över eller åtminstone styra vår tid. Frågan är dock om vill sluta jobba helt? Jag tror inte jag vill det iallafall, däremot vill jag känna att jag har möjligheten. Med all sannolikhet kommer jag att gå ner i tid under mitt arbetsliv. Jag har för många intressen för att enbart ägna mig åt arbete, men utan att för den delen sluta jobba helt förrän åldern tar ut sin rätt. Varför då inte bara sluta jobba helt?
Svaret är att vi som människor har behovet av rutiner och av att finnas i ett sammanhang. Jag tror att de allra flesta av oss behöver rutiner och ett sammanhang där vi fyller en funktion – något som gör att vi tar oss upp de dagar när solen inte skiner bokstavligt och metaforiskt talat. Därmed inte sagt att dessa rutiner och sammanhang behöver komma från ett jobb, en hobby kan också fylla vårt mänskliga behov av rutiner och att vara en del av något större än oss själva. Observera att jag inte säger att någon form av sysselsättning är meningen med livet. Målbilden är att ha så pass mycket pengar att jobbet inte skäl all tid utan att familj och annat kul i livet kan prioriteras.
Flera är vi som är beredda att jobba hårt idag och vara sparsamma för att skörda frukterna i form av större frihet och oberoende på sikt. Jag och min fru tillhör den här gruppen skulle jag nog säga, men i vilket skede i livet är är kvalitetstid som viktigast?
Är det idag när jag är i trettioårsåldern eller om 20 år när jag är i femtioårsåldern? Det beror självklart på hur pass frisk man är och vad för typ av liv man tänker sig leva/anser vara viktigt – Helt enkelt vad man väljer att lägga i ordet livskvalitet i livets olika skeden. För oss är livskvalitet att främst att kunna styra över vår tid, vilket vi kan till viss del då vi är föräldrar med föräldrardagar. Tyvärr räcker föräldrardagar bara så långt och vi har idag inga fantasilöner vilket gör att vi kommer behöva jobba heltid ett bra tag till.
Utdelningsinvestering med våra målsättningar och förutsättningar förutsätter att vi till viss del bortprioriterar överflödig konsumtion och investerar i aktiebolag som vi tror på och att vi är långsiktiga i vårt ägande för att utnyttja ränta på ränta effekten. Det går inte att lyckas med vårt strategi inom 20 år utan att kontinuerligt investera stora summor i utdelningsaktier och undvika ett allt för slösaktigt leverne. Eftersom vi idag inte tjänar så pass mycket pengar att vi kan styra vår tid fullut, är vi tvungna att mer eller mindre skjuta denna målsättning på framtiden. Följande resonemang leder oss osökt till nästa frågeställning.
Går det att kombinera långsiktigt sparande med målet att äga sin tid inom en livstid och redan idag leva ett bra liv i väntan på att investeringarna ger oss frihet?
Jag tror definitivt det går, även för de hushåll som inte tjänar mer än 1 miljon tusen om året (brutto). Det går att resa två gånger per år, äta ute någon gång i bland, umgås med vänner och allt annat som gör livet värt att leva. Det går emellertid inte att flyga första klass, åka till Hawaii med hela familjen och bo på femstjärnig hotell och så vidare – ja ni fattar.. Återigen handlar det om vad vi lägger i begreppet livskvalitet.
Nu kommer vi till ytterligare en frågeställning – Är det kanske inte rent av resan mot ekonomisk frihet som är en stor del av njutningen? För mig är det så i allra högsta grad, för mig är det form av livskvalitet att veta att vår passiva inkomst ökar månad för månad. Hade jag inte haft den inställningen hade jag aldrigt haft den motivation eller lagt ner den tid jag gör på bland annat sammanställningar, bloggen och analyser.
Vad vill jag då förmedla med detta inlägg? Kanske att det kan vara bra för oss alla att fundera på dessa frågor, så att vi inte står där på livets höst och ångrar de uppoffringar vi gjort under vår resa mot ekonomiskt oberoende.
Ha en fortsatt trevlig kväll därute!
Den kanske viktigaste insikten man kan få när man är ekonomiskt oberoende är att pengar inte är det viktigaste. Ännu bättre om man får den innan man är ekonomiskt oberoende. Fast kanske är det ännu bättre att inse hur viktigt det är att vara beroende och bry sig om de vänner och familj man har. Jag tror det ligger mycket i att "man blir den man är", lägger man ner för mycket tid på det ekonomiska för att bli ekonomiskt oberoende så blir man en allt för egoistisk person som inte bryr dig om det som egentligen är viktigt här i livet. Det gäller som med mycket annat, att hitta en balans.
Håller helt med om att det är viktigt att hitta en balans så att inte de ytliga värdena tar över. Alla pengar i värden gör ingen skillnad om man inte har familj eller vänner.
Mycket kloka reflektioner av en så ung person…. 🙂
Jag som är något äldre, och även ganska klok, håller helt med.
Det finns en dimension till.
Glädje och nya upplevelser är inte linjärt beroende av kostnaden.
Är det roligare att flyga "first class" än "economy extra"? Var får man trevligaste resesällskapet?
Är det mer givande att åka till Hawaii än till Rom? Var hittar man det man söker och var hittar man den positiva överraskningen?
Är det en bättre upplevelse att bo på 5 stjärnigt hotell än på ett 3 stjärnigt? Var får du bäst kontakt med intressanta medmänniskor?
Det är lätt att tro att dyrare är bättre, men det gäller definitivt inte för upplevelser och minnen. Och absolut inte för livet som vi lever till dess vi dör.
Besser
Tackar själv, inte varje dag man blir kallad ung och klok. 🙂 Bra poäng! Det är lätt att dras med i myten om att dyrare upplevelser resulterar i finare minnen. De bästa minnena är oftast inte de som kostar mest att skapa – en promenad med den man älskar, middag med goda vänner och kvalitetstid med lillkillen är alla aktiviteter som oftast resulterar i fina minnen.
hej, jag är lite till åren och har många saker jag kan ångra, om jag lägger ner lite tid på att tänka efter, men det är ju det som är att vara människa. Det går inte att göra allting rätt i alla val. att jag inte gjorde mer av det som jag tyckte om är ju en naturlig längtan och inte en brist Kanske brist på fantasi i nuläget..Jag lever efter devisen- det är inte hur jag har det utan hur jag tar det. Jag gör det jag har och haft förstånd till. Mer kan jag inte begära av mig själv. Jag gör mitt bästa.
Så är det, vi kan inte göra allt vi vill i livet men vi kan sträva efter att göra det som gör oss lyckliga. Håller med om att ens egna inställning är en viktig komponent i att finna lycka.
Huruvida vi är nöjda med vårt liv eller inte tror jag i grund och botten handla om hur ärliga vi är mot oss själva och den person vi innerst inne är. Tror att det är lätt hänt att man agerar efter vad man tror att andra och samhället förväntar sig, istället för att följa sin inre röst/magkänsla.
1 miljon brutto är ganska så sällsynt iaf i mitt umgängeskrets. Känner nämligen inga ändå är en del akademiker.
Det där med balans har jag brottats med i några år och gör det fortfarande. Jag tror det handlar om att vänja sig vid en levnadsstandard som ligger lägre än vad ens inkomster skulle tillåta. När man väl vant sig är det lättare men inte enkelt.
Mvh/XO
Har ingen statistik på vad medelhushållet i Sverige tjänar innan skatt utan utgår från vår referensram. Det beror säkert på i vilka kretsar man umgås och i vilket skede i livet man är i. Allt är relativt som man brukar säga.
Håller helt med om att vi som individer är väldigt anpassningsbara. Det räcker för mig att tänka tillbaka på studietiden för att förstå att jag har förmågan att klara mig på mycket små medel när allt kommer omkring.
Tack L.I. ett fint och vettigt inlägg!
Tack, kul att höra att du uppskattade inlägget!